77 timmar på ett tåg

Den första delen av transibiriska järnvägen är nu avklarad efter drygt tre dygn med skumpandet och ka-dunkande. Vi befinner oss nu i Irkutsk.

Vi hittade rätt tåg i måndags på den gigantiska stationen i Moskva nästan oförskämt lätt. Tåget var rent och snyggt invändigt och i var kupé hängde stiliga gröna gardiner med stora tofsar. Vi var glada för att det bara var jag och Pernilla i kupén med fyra sängar så vi kunde breda ut oss rejält. Vi slapp därmed också spritosande snarkande ryssar som sällskap.

Livet på tåget var mycket avkopplande. När man blev hungrig åt man lite nudlar och när man blev trött stängde man ögonen och sov en stund. Annars tittade man ut genom fönstret tills man tröttnade på det eller läste bocker och tidningar.

I vagnen höll den barska tågvärdinnan ständig koll på oss. Vi vet inte hur många utskällningar vi fick under resan (fast vi skrattade mest åt det). Tågpersonalen hade inte bemödat sig att lära sig några engelska ord så det var bara att svara ”da da” på alla frågor och tillsägelser och se glad ut. Irriterande var bla. att tågdamen envisades med att dammsuga kupérna varje morgon och det hjälpte inte att låsa dörren då hon tog sig in ända.

När jag och Pernilla i tisdags natt hade ett litet party på vin och vodka som vi bunkrat innan resan, knackade det plötsligt på dörren och ett holländskt par som klivit på i Jekatarinenburg ville ha de tomma sängarna i kupen. Vi fick då bråttom att snygga till då vi hade skapat ett smärre kaos. Holländarna visade sig vara trevliga och det blev en hel del festande och yatzyspelande med dem resten av resan.

Vi måste säga att vi var lite besvikna över utsikten fran tågfönstret. Mestadelen av tiden var det enbart tallar, granar och björkar man såg. Då och då dök små ansprakslösa byar upp där det ofta var svårt att urskillja om husen var bebodda eller ej. Vi passerade ocksa genom flera enorma städer som Tomsk och Novisibirsk, vilka vi var mycket sugna att stiga av i.

Vid de längre stoppen skyndade sig alla passagerare ut för att ta lite luft eller införskaffa lite mat som såldes av gummor på perrongerna. Hela tiden var man dock tvungen att vara vaksam så man inte blev lämnad kvar, då tåget åkte utan förvarning.

När vi lämnade Moskva visade termometern ca 30 C, men en bit in i Sibirien var det endast 12 C på kvällningen. Skönt!

Det sista dygnet var lite småjobbigt. Vattnet på toan var avstängt så det gick inte ens att tvätta sig lite. Nagon dusch fanns ju inte heller. Men det hade vi börjat vänja oss vid.

Något som är forvirrande när man åker transssibiriska järnvägen är att man passerar genom flera tidszoner, men på tåget och på alla stationer visas Moskvatid. Dygnet blir alltmer forvridet ju längre resan varar och man vet knappt längre vad som är dag och natt. Jag brydde mig inte heller om att kolla klockan under hela resan utan gjorde bara det som föll mig in. Härligt liv!