Sri lanka och havet

Sri lanka!

Hur sjutton hamnade jag har? Det var inte en del av planen… men lika glad ar jag for det!
Sa har ar jag nu i ett gronskande paradis istallet for kaos och oken i norra Indien. Jag visste ingenting om Sri lanka forut. Jo, lite forstas, men inte att dom skulle ha regnskog och att det numera ar lugnt och tryggt har. Ingenting om det turkosa vattnet och de fantastiska nastan folktomma stranderna. Kanske trodde jag att det skulle vara fattigare an vad det faktiskt ar. Husen ar mycket finare an i Indien, aven nar man kommer ut pa landsbygden.
Inte manga turister verkar ha hittat hit. Inbordeskrig och en tsunami som dodade 75 000 manniskor tror jag har skramt bort manga. Men det kanns bra att komma hit och stodja deras turism.

Vi flog fran Chennai pa Indiens ostkust i tisdags morse. Bara 800 kronor tur och retur kostade det. Jag har ju tagit folje med tva orebroare jag traffade i Palolem och vi valde att stanna till pa forsta basta strand, Negombo beach – dar Andrea ar fodd. Hon levde fyra manader pa gatan med sin mamma innan hon blev adopterad till Sverige. Manga borjar prata sinhala med henne och blir stumma nar dom marker att hon inte forstar.
Jag tog en langpromenad in till Negombo stad genom en stor marknad som lag precis vid havet. Vi fiskmarknaden ville alla bli fotade med just deras fisk 🙂
Nu har vi forflyttat oss langst soderut till en liten hala tillika strand som heter Mirissa. Vi akte forst buss en timme till huvudstaden Colombo, sen tag i tre fyra timmar dar ralsen gick precis bredvid havet… samre tagresa har jag varit med om! Kostade ca 13 kronor! Obokad sittplats men jag fick anda latt en fonsterplats sa jag kunde ha koll pa det turkosa havet och dess omgivningar…
Mirissa beach har kanske 10 hotell/guesthouses varav ett ar lite mer modernt med swimmingpool. Jag bor pa hotell Sun Set precis vid havet med ett jattefint rumt och en balkong som vetter mot havet. 70 kr per natt betalar jag.
Har ar vagorna stora. Surfstora! Men man kan bada anda, om man ar med hela tiden och dyker genom dom storsta vagorna.
I gar hyrde jag cykel och brande val 20-25 km inat landet. Hade ingen aning om vart jag var, men det blev en rundtur till slut. Det blev ”landet”, men det var anda hus hela tiden och sma shoppar lite titt som tatt. Jag stannade vid en bara for att kopa natt att ata och fick traffa en riktigt trevlig familj. Mannen hade jobbat i Europa. I Holland, Danmark, Frankrike, under 11 ars tid. Nu hade han atervant for sin fru och sina barns skull. Dom hade tvillingar! Tva sota flickor i fyra arsaldern. Han var lagmald och odmjuk och dom bjod pa te. Kvinnan var i sjunde manaden! Hon hade sjalv en tvillingsyster. Dom erbjod mej att ta med mina vanner for att overnatta i deras hus. Han kunde visa runt i trakterna. Han sa att det var hans satt att ge tillbaka efter att manniskor varit sa vanliga mot honom nar han reste.
Jag cyklade vidare. Anade att regnskogen inte var langt borta for lite har och dar stora stora trad, men mest vanlig ”bush” med palmer och banantrad overallt. Sa vackert. Aker man nagra mil annu langre in i landet finns ett skogsreservat med Sri lankas enda bevarade ororda regnskog. Gissa om jag ska dit…

Nar jag var bara nagra kilomter fran Weligama, narmaste kustort fran Mirissa, borjade min cykel lata konstigt och efter ytterligare en kilometer kunde jag inte trampa alls! Pedalen satt som fast. Sa en man stoppade in bade cykel och mej i sin riksha och akte till narmaste cykelverkstad. Dar fixade gubben cykeln pa nolltid! Tre kronor skulle han ha for besvaret. Cykeln kostade nio kronor att hyra for en hel dag…

Det enda problem jag har har ar maten. Jag trodde dom skulle ha mer vegetariskt an vad dom har… Pa dom flesta restauranger har dom bara sea food plus kott och kyckling. Vill man ha sri lankan veg curry rice maste man bestalla i forvag! Trots att det ofta ar det som dom sjalva ater hemma… Dom verkar tro att turisterna inte ar intresserade av san ”simpel” mat. Men gud sa gott det ar…
Jag vet att jag kommer direkt fran Indien dar dom ar vegetariska mastare, sa ribban ligger ju hogt…

Hundar har dom en del av ocksa. men ingen organisation som jobbar for dom… Det ar kanske det jag ska satsa pa…

Nu far vi se vad som hander framover. Andrea och Jimmy trivs sa bra har att dom funderar pa att stanna i en manad har i Mirissa. Sjalv ar jag ju nomad sa om nagra dagar bar det nog av igen…