Slutet av oktomber…

Den 30 oktomber (som dom sager pa sheltret) 2005. Jag har precis kommit hem fran en tre dagars-semestertur i Palolem, en strand i sodra Goa, ca tva tre timmar med buss harifran. Satt bredvid en kille pa bussen hem mellan Margao och Ponda som verkade helt okej, forsokte inte med nagot som vissa andra kan gora. Nar vi stigit av bussen borjade han prata med mej. Jag tankte att han kanske bara tyckte det var intressant att prata med en utlanning, han hangde pa och kakade. 25 ar gammal, elektriker och fint kladd, anda var han oforskamd nog att efterat fraga om vi kunde ta in pa ett rum tillsammans. Andra gangen har i Ponda som jag far en sadan fraga! Vad fan tror dom?! Man blir sa hapen att man tappar hakan och undrar om man horde ratt.

Jag har ett stort skrapsar pa benet. Var ute hela dagen igar med privatchauffor och rakade fa rullning pa gruset nar jag skulle ta kort pa en stor grusgrop med vatten i, sa jag foll. Jatteharlig dag annars. Motorcykel upp over ett berg genom jattemaktig gronska och djungel. Betalade mc-taxichaufforen 750 rupies for 7 timmar. Forst akte han forbi en slakting. Hans fasters mans mamma satt pa trappan. Jattesot. Nar hon gick in for att hamta nagot att bjuda oss pa berattade Ganesh (som chaufforen hette) att hon forlorade sin ena son i en bilolycka for ett halvar sedan, och att jag inte skulle fraga henne om det for da skulle hon borja grata. Anda borjade h a n prata med henne om det. Hon borjade grata. Sedan gav han henne 20 rupies for att pigga upp henne, som om hon vore ett litet barn som behovde nagot att trosta sej med.

Jag hade rakat lasa ett kort stycke i guideboken att det skulle finnas gamla stenristningar pa ett stalle nara en by med namn Rivona. Vi fragade oss fram. Till slut hittade vi nagra skyltar som ledde oss till en liten a dar tva barn holl pa att tvatta och diska. Ganesh fragade dom om stenristningarna men dom visste ingenting. Dom sag inte gamla ut, men dom flesta ser yngre ut an vad dom ar har sa jag gissar pa att dom anda var sju atta nio ar gamla. Kladerna var jatteskitiga och jag ville nastan sjunka ner genom jorden nar Ganesh vadade over an och forsvann pa andra sidan for att fa tag pa nagon som visste var stenristningarna var. Dom formodligen jattefattiga och satta i arbete fastan dom var sa sma och sa jag fran rika Sverige. Dom var jatteallvarliga och aven om jag gav dom en massa leenden fick jag inga tillbaka… Tio minuter gick, sedan kom Ganesh tillbaka med tva killar i 16-arsaldern. Till min stora forvaning stod jag redan pa stenristningarna! Svart att se om man inte riktigt studerade marken. Tydligen hade dom inte upptackts forran for ca 12 ar sedan. I guideboken star att dom ar mellan tjugo och och trettio tusen ar gamla. Sag bl a en elefant, en kvinna, hjortar och en labyrint.

Vi for vidare och hittade ganska snabbt nasta mal. En grotta. En kvinna visade oss vagen. Hon berattade en historia om en pojke och en hund som gick in i grottan tillsammans. Hunden kom ut flera kilometer darifran, pojken hittades aldrig. Kvinnan, som tydligen kande Ganesh, berattade aven att Ganesh’ gamla chefs fru var dod. Brand till dods. Ganesh hade jobbat i den lilla orten/byn for ca tio ar sedan pa ett bageri. Dom sager att det var sjalvmord, men ska man lita pa det? Det finns ju nagot som heter hustrubranning i Indien.

Hemvagen slingrade sej nedfor genom sma byar och risfalt, manniskor som satt i skuggen och at innan det var dags att jobba igen. Nagra vagade sej pa att ropa Hello och vinkade, vissa bara tittade storogt nar vi akte forbi.

Ganesh var trevlig. Men han pratade nastan lite for mycket med huvudet vant mot mej och inte mot vagen… gah. Han var tydligen glad sjalv over dagen for han hade inte varit sa hogt upp i bergen forut.

Tillbaka i Palolem hoppade jag direkt i havet, solnedgang. Det var underbart. Hade trasmak i baken efter allt motorcykelakande… Sa vacker strand Palolem. Hyddor pa styltor och sma restauranger langs hela stranden. Det ar hit man ska aka pa smekmanad. Hyddan jag bodde i fick man trippa fram i. Kandes kolossalt ostadig. Men det gjorde inte sa mycket. Jag sov bra och vagorna slog mot land bara ca 30 meter darifran… Havsutsikt pa ”balkongen”!

Anda ar det som vanligt skont att vara ”hemma” igen. Det ska bli intressant att fa hora hur det gatt for Vasu och Basha som varit i Bangelore over helgen for att hamta medicin. Bangalore och halva sodra Indien har ju haft en massa oversvamningar sa jag kommer bli forvanad om dom berattar att resan bara tagit dom dom ordinarie 15 timmarna… Vasu har aldrig varit dar forut, men det ar tydligen Basha favoritstad i Indien sa han har varit dar massor av ganger.

I veckan nar jag, Basha och Shivaji tittade lite pa film pa datorn kom det plotsligt en ”karleksscen” (kvinna och man som sprang runt i en park och verkade kara) som Basha spolade forbi. Jag fragade varfor vi inte kunde fa se scenen och Basha sager att han brukar spola forbi om det t ex ar barn med. Jag tittade pa Shivaji och sager med glimten i ogat att vi tva ju inte ar nagra barn. ”Okej, okej!” sager han da flinande och borjade spola tillbaka. Shivaji skrattade hogt. Forstod engelskan!!

I veckan har Jetendra kopt en egen motorcykel for 60 000 rupies! 15 000 lade han direkt fran sin egen ficka, 45 000 lan. Och den har manniskan tjanar 3000 i manaden. Halva lonen varje manad kommer ga till att betala tillbaka pa lanet, i nastan tre ar framat.
Men som han var stolt!

Nog for idag.

Forresten, diwalifestivalen narmar sej!