Regn, regn, regn…

Det ar riktigt daligt vader har i Goa just nu! Tredje dagen i rad med konstant regnande. I tidningen stod det att det kommit 200 mm regn pa bara 24 timmar. I vartenda dike, avlopp, ror etc forsar vattnet fram. An jag passerar varje morgon och kvall dar folk vanligtvis tvattar och badar har blivit en enorm flod. Det lilla huset dar folk formodligen byter om star till halften under vatten!
Stackars stackars manniskorna som bor i ett skjul precis bredvid an. Stiger vattnet i floden bara lite till kommer vatten forsa in i deras hem. Far daligt samvete nar jag gar hem till mitt torra hotell…
Alla ar forvanade over regnet. Dom sager att det aldrig tidigare regnat sa har mycket sa sent i regnperioden.

Gick hem fran sheltret strax fore halv tolv idag. Nan timme tidigare hade valparna skrikit alldeles for mycket efter mjolk sa jag tog mej ut i regnet med uppkavlade byxben och paraply och gick dom 200 metrarna for att kopa nytt. Vagen nagot oversvammad, ca 2 cm med vatten som forsade. Men det gick bra anda och jag fick min mjolk. Pa hemvagen kom det dock en lastbil och korde med dundrande fart (pa en gropig grusvag!) rakt forbi mej sa jag fick en riktigt rejal dusch som skoljde over hela mej. Fan vad jag svor.
Folket pa sheltret skrattade… Vred ur vattnet ur kladerna, stod bredvid en flakt en stund, tankte att det kanske skulle torka. Sedan insag jag att det sakert skulle ta hela dagen om inte mer for ett par genomdrankta klader att torka. Och ga omkring blot och med vatten i kladerna som sakert ar fullt i koskit och annat snuskigt kande jag att jag inte hade lust med. Sa jag bad om att fa ga hem och komma tillbaka imorgon lordag istallet.

Egentligen skulle jag ha foljt med Vasu till det andra sheltret idag. Det duggregnade bara i morse nar han kom och hamtade mej sa vi tankte vi skulle testa att aka i alla fall. Vasu hade atminstone regnklader, jag bara paraply. Efter en kilometer pa motorcykeln borjade det osregna sa Vasu korde tillbaka mej for att sedan aka sjalv till Vasco. Vi ska satsa pa nasta fredag istallet. Han aker tydligen dit varje fredag for att hamta mediciner.

Vasu ar en rolig prick. Han kanns valdigt arlig. Doljer inget. Valdigt nyfiken pa mej och sager hela tiden att det ar jattebra att jag ar dar for innan jag kom pratade han aldrig engelska, nu har han blivit mycket battre sager han. Ibland kan han sta som ett barn och titta pa mej en lang stund nar jag diskar matskalar, sen nar jag tittar upp pa honom ger han ifran sej varldens flin.

Nar han tittade pa fotona jag hade med mej sag han funderat pa bilden pa Bella (hund) och sa sedan: ”What is this?” Bella rullade sej i sno. Basha forsokte forklara vad sno ar for nagot och sedan sa Vasu: ”Aha, ice!”. Jag sa att det ar nanting mittemellan vatten och is, att det ar valdigt mjukt. Onskar jag kunde knappa lite med fingrarna och lata regnet bli till sno sa han fick se och kanna.

Idag har jag varit hemifran i en manad. Nagra dagar har jag matt daligt, men det kunde ha varit mycket varre. Det ar bara nar jag ser alla myror, spindlar, kackerlackor, loss, getingar etc som jag langtar hem. Kanner mej annars hyfsat hemma har. Kanns trakigt att behova bryta upp fran Pondasheltret. Jag hoppas att Vascofolket ar lika trevliga… och att Vasco som stad inte ar lika farlig som det star i bockerna.

Haromdagen nar vi rensade ogras i tradgarden berattade Basha att det bodde en skoldpadda i brunnen. Brunnen ar ca 1,5-2 meter bred och ar ”oppen” med en mur runtomkring. Han pekade ner och jag spanade. Till slut fick jag syn pa den, jattestor! Kanske 3-4 decimeter i diameter plus huvudet och benen. Sicket husdjur… lite trevligare an dom gravlingar mamma och pappa haft springande pa tomten hela sommaren.

/Sofia