Puppie fabric

Hur ska jag forklara hur underbara folket pa sheltret ar? Alskar dom av hela mitt hjarta.

Forrforra onsdagen skrattade jag sa tararna forsade nar Vasu visade hur tjejer i kortkort med hogklackat gar. Ute bland burarna och hundarna, som pa en catwalk, med vickande rumpa och pa ta. Det var en frojd for ogat. Han med sina hoga kindben och redan i vanliga fall latt bogiga sta- och gangstil skulle gora succe som transa.

Lika kul var det dagen darpa. Vasu hade fatt tag pa en skiva med Aqua och bar ner stereon fran overvaningen och spelade medan det opererades. Alla gick runt och diggade, smadansade och sjong till Barbie girl, Going to Ibiza och Boom boom boom. Vasu som stod koncentrerad och assisterade Basha med operationerna sa dock med allvarlig stamma: Afternoon, we dance.
Och det kan jag lova att det gjordes. Forst jag och Shivaji. Han stangde dorren till operationsrummet, drog pa hogsta volym pa stereon, sedan var det hey ho dis-co. Mitt pa blanka dagen, nykter, i ett operationsrum… jajamensan! Hur kul som helst hade vi haha. Sedan kom Vasu och la ribban nan helt annanstans, Shivajis och mina danssteg bleknade tamligen fort nar Vasu visade sina… Herre gud, den manniskan har talang! Han korde en hel dansshow for oss. Bollywood – here he comes!

Mer dans blev det i torsdags. Vasu fyllde 28 ar och firade sin forsta fodelsedag nagonsin! Fragade varfor han inte firat tidigare och han svarade “it’s because you were not here”. Sen berattade han i alla fall att nar han var liten sa “visste” dom inte att man firar fodelsedagar. Numer, efter intryck fran tv och annat, firar man barn upp till att dom fyller 5 ar. Och om man ar rik, da har man rad att fira. Men i torsdags firades det i alla fall! Med blommor, presenter, ballonger, mat och tarta. Jag i ny kjol dagen till ara.
Men allt skedde inte riktigt som jag forvantat mej. Jag stovlade in pa morgonen med fodelsedagskram, blommor och present. Vasu latt forvanad, bade over att jag gratulerade honom och att jag gav honom en kram. Pa eftermidagen fick jag erfara att det gar betydligt mer hogtidligt till an sa. Fodelsedagsbarnet sitter pa en stol omgiven av blommor, ballonger och andra dekorationer. “Firarna” gar fram och tar i hand och gratulerar och overracker presenter. Sa jag fick “ge om” min present. Sedan blev det tarta.
Kamlakant “Sir” Parab (chefen) var dar pa vad jag uppfattade som artighetsvisit. Han hade varken present eller blommor med sej, men drog lite nonchalant upp en 500-rupiessedel ur brostfickan nar vi at tarta inne pa kontoret och forsokte ge Vasu. Som inte ville ta emot den, tyckte att det var for mycket. Sa “Sir” stoppade tillbaka den i skjortfickan igen. Sedan tackade han nej till mat och akte.

Sedan drog partyt upp pa overvaningen. Danssugna… Jag, Vasu, Jeten och Shivaji rockade loss utav bara fan… Basha vagade inte ta ett enda danssteg. Han verkade tycka det var roligare att filma oss med sin mobiltelefon… Men gud vad kul vi hade! Killarna har inga hamningar alls. Jeten freakade ur totalt haha… Och jag larde vackra Shivaji att twista. Hade pa min fina rock’n’roll-skiva.
Nagot jag verkligen gillar ar att killar i Indien inte verkar ha nagra problem alls att ta i varandra, det anses inte “bogigt” som i Sverige. Shivaji och Jeten klangde verkligen pa varandra, hoppade runt och kramades. Och dom vagar slappa loss. Ramlade ju in pa en popkonsert vid busstationen i Ponda for nagra veckor sedan, det var likadant dar. Unga killar, gamla gubbar, alla tjoade och hoppade och studsade omkring som varsta hiphoparna.

Det var en riktigt kul kvall.

Forra sondagen var jag och halsade pa hos Jetens familj. Han bor inte lika avlagset som Vasu och Shivaji. Jeten har bara nagon kilometer till dom stora turistomradena i Goa. Deras hus hade tva rum och var som inklamt mellan en massa andra stora “rika” hus. Jag gillade familjen direkt. Dom fick mej att kanna mej som hemma. Traffade mamma, pappa, syster, kusin och farmor o farfar. Bara syrran kunde engelska, men det gick bra anda. Pappan ar tydligen kokosnotsplockare. Han far 10 rupies per palm han klattrar upp i.
Granne med Jetens familj var Norma! Chefen over People for animals. Hon hade ett stort gammalt hus. Alla dorrarna var oppna och Jeten gick lattsamt in och letade reda pa henne… Det kandes familjart. Blev bjuden pa te.
Sedan traffade jag hennes son Raol som tog med mej ut i tradgarden och visade mej sina ormar… Han ar ormfangare! Han hade kanske sju atta stycken ormar i olika urnor i ett litet uthus. Jag fick halla i tva…

Pa mandagen var det Anti-Rabies Vaccination Camp i Vasco. Eller en bit utanfor Vasco rattare sagt. Vi akte runt i olika kvarter och gick fran hus till hus och fragade alla hundagare om dom ville ha sina hundar vaccinerade. 50 rupies kostade det att fa sin hund vaccinerad. Dom flesta nappade. Det var kul, man fick se en massa hus. Ute pa en liten liten o var vi ocksa. Lunch ordnade chefen for Vasco shelter. Det blev i skuggan under en massa palmer. Vi var val en 13-15 stycken totalt. Men det ar anda lustigt hur det alltid ar kvinnorna som tar ansvar. Aven fast Suvarna (tjej) jobbat lika mycket som t ex Ramesh (kille) under “campen” sa hjalpte hon till att servera killarna tillsammans med Milan (chefen) och hennes mamma o faster. Nar alla killarna fatt mat tog Suvarna mat. Gah!

Vad har mer hant?
Fick assistera Basha nar det opererades i onsdags. Jag holl pa att borja grata. Nan samre pedagog far man leta efter. Fran forsta borjan tog han for givet att jag skulle veta exakt allting. Han suckade och stonade och klagade pa allt jag gjorde. Jag forstar arligt talat inte varfor han beter sej sa. Vasu som brukar assistera honom har varit med pa over fem sex tusen operationer, ska jag vara lika duktig som honom?
Herre gud, det ar ju som att lara sej att kora bil. Dar maste man ta en sak i taget. Nar man lart sej den forsta saken bra kan man ga vidare till nasta osv. Minns nar jag korde pa stor vag forsta gangen och det borjade regna. Jag blev helt paralyserad, det blev for mycket att halla koll pa vagen, pa vaxlarna, pa trafiken och sa satta pa vindrutetorkarna. Men det ar ju sa i borjan, men det tanker in Basha pa… Han fick mej att kanna mej totalt blast. Nar dr Pednekar var dar i torsdags gick det battre. Han har en bejakande attityd.
Basha hittade forresten en kula i en hunds mage! Nagon hade forsokte doda den…

Vi har 40 hundvalpar pa sheltret nu. Nagon som vill ha? 😉