Ponda shelter har blivit ett zoo!

Otroligt skont att vara tillbaka i Ponda! Barnsligt lycklig over att aterse det gamla ganget. Ville rusa fram och krama dom allesammans, men det kunde jag ju inte gora…
Nu ska jag stanna HAR! Atminstone tre veckor framat tills mina foraldrar kommer, da blir det Calangute.

Har ju varit i Vasco i en vecka. Vasco sheltret var helt okej. Dock mer oorganiserat an Ponda. Forstod aldrig vem som gjorde vad eller nar det gjordes. Ingen som kunde forklara heller eftersom ingen kunde engelska. Veterinaren Sudhir gillade jag dock mycket! Han var lattsam och pedagogisk. Berattade en massa om hinduism, politik m m. Dom andra var ocksa roliga, men jag forstod ju inget.
Standarden var samre. Trasiga burar, hundar som tog sej ut. Om nagon ville vara ledig skickade dom bara sin bror som ersattare. Enkelt som en platt! 😉 Nar det var operation fick dock JAG visa en bror hur han skulle gora nar han klippte oronen sa att det inte skulle bloda. Jag som inte ens klippt nat ora sjalv, men dock sett pa hur Shivaji gor.
Pa ena sidan av sheltret lag National Highway, pa andra sidan jarnvagen och bara lite langre bort, flygplatsen. Jag akte buss varje dag. Jattemysigt omrade pa vagen dit. Sma sma hus, nastan som radhus, med hal-i-vaggen skraddare, gatukok, barer, kiosker, gronsakshandlare blandat med vanliga hem. Man kunde inte riktigt se vad som var ett hem och vad som var oppet for alla… Alskade kvarteret New Vaddem. Dock tror jag det var ett ganska fattigt omrade.

Vasco som stad var storre an Ponda, storre gator, manga barer, men helt okej. Posten kandes t o m serviceminded, se pa fan! Jamfort med Ponda.

Hundarna i Vasco verkade mer sjuka an i Ponda. En hade nepra-nanting, vilket kan spridas till manniskor sa veterinaren sa at mej att tvatta mina hander noggrannt. En massa hundar hade allvarliga hudsjukdomar. En hund trodde dom hade rabies. Tre hundar dog en natt, jattesjuka.

Igar fore lunch foljde jag med veterinaren ut till en familj som hade tva grandanuar-hundar (vet inte hur det stavas!). Bamsestora hundar. Den ena satt inlast bakom ett galler som i ett mindre garage. Den andra var ute pa garden fast i koppel. Han hade gjort illa alla fyra tassar sa det skulle plastras om. Tyckte sa synd om hundarna for agarna verkade inte veta nanting om hunduppfostran alls. I Indien verkar alla sma, barn som djur, uppfostras genom orfilar, slag och rapp. Det verkar vara det sjalvklara sattet att uppfostra pa. Sa, den dar hunden var inget undantag. Ett av familjens barn sprang runt och forsokte fa hunden att lyda, och han var hela tiden inkonsekvent och hotte i luften med en liten pak. Hunden var av den nervosa typen. Den andra hunden som satt inlast var jatteilsken av sej. Och honom retades dom med bakom gallret.
Dom borde inte fa ha hund! Ah vad arg jag var. Man bor inte lagga sej i, men jag kunde inte vara tyst och talade i alla fall om for dom att hunden ju inte blir snallare om dom retar den sa dar. Jag tror dom kande sej lite skamsna nar jag sa sa, hoppas verkligen dom inte tog ut det pa hunden… Funderar pa att fixa en hundlydnadsbok at dom och aka dit med. Eller bussa Elin pa dom.

Nar Vasu var dar igar berattade han att dom hade tva pytonormar pa Ponda sheltret. Han sa dom skulle hamtas antingen igar eller idag. Fan, tankte jag, nu kommer jag sakert missa dom. Tog den tidigaste bussen med packning och allt i morse och begav mej till Ponda. Vilken tur att jag fick sittplats. Har aldrig akt pa en buss som dom pressat in sa mycket folk pa. Sakert 30-40 personer som STOD UPP i den lilla bussen. Packade som sillar.
Sen tillbaka till samma hotell som jag bodde pa forut for att lamna packning och snabbt vidare till sheltret.
Dom var kvar, pytonormarna!! Jattestora. Mycket storre an Winston, Marcus orm (syrras pojkvan). Sheltret har blivit ett mindre zoo pa sistone. En massa skolungar vallde in hela tiden jag var dar for att titta pa ormarna. Jag sa till Suvarna och Vasu att vi borde ta entre! Shivaji busade och korde med dom och visade stolt upp ormarna… Kom t o m en till Pyton nar jag var dar, men den var sa liten sa den fick hanga kvar i pasen utanpa buren, annars hade den ringlat sej ur buren… Nu skulle Marcus ha varit har!

Jag tror anda det ar battre att stanna pa samma stalle hela tiden. Dels ar det nog roligare att kanna ett fatal manniskor lite battre, an att kanna manga lite grann. Dels ar jag ta mej sjutton ingen nomad, det kanns i hela kroppen. Kande ju likadant innan jag akte ivag fran Sverige. Jag ville aka, men jag hade varldens separationsangest. Har kan jag nastan bli glad over att se samma reklamfilm om och om igen, nanting man kanner igen! Jag som hatar reklam annars.

Veterinar Valibasha har ocksa varit borta fran sheltret i en vecka. Han har varit i Karnataka, dar han kommer ifran. Ca 15 timmars bussresa harifran. Dom hade haft forlovingsfest for hans syster. 200 pers! Brollopet ska hallas om fyra fem manader och da vantar dom nastan tusen pers!!! Mat och dryck till alla. Verkar helt galet…

Massa mer saker jag vill skriva om, men jag hinner inte nu! Far bli en annan gang.

Hej svejs,