Mitt fel igen…

Så ledsen just nu. Känslor av sorg, skam, ilska och förvirring har tagit över min kropp.
Kom till sheltret i morse och upptäckte ännu en valp död. En av dom större valparna. En jättefin, stark tjej som jag absolut inte trodde skulle dö. Hon sjuknade in i onsdags kväll, kräktes. Jag frågade om dom gett dropp i går men det hade dom inte gjort (jag var på utflykt med Alfons familj). Jag tror att hon dog av uttorkning. Dom flesta vet hur lätt man blir uttorkad av magsjuka i Indien, och att det är jätteviktigt med vätske-ersättning. Därför tror jag att det är än vikigare att ge valpar dropp. När jag sa det till veterinären skrattade han bara och så sa han att han är så himla arg på mej för att dom är sjuka, det är helt o hållet mitt fel. När jag nämnde att en annan valp ju tillfrisknat som vi gett dropp till varje dag påstod han att hon hade en annan sjuka. En annan sjuka? Exakt samma sjukdomsförlopp, hur vet han att det är en annan sjuka? Och borde inte alla valpar som inte äter eller dricker få dropp?

Fyra valpar kvar som fortfarande är sjuka. Fyra är friska, fyra bor fortfarande med sin mamma och en blev adopterad i går.

Jag har gråtit i flera timmar. Full av skuld, full av sorg och full av ilska. Cyklade hem fran sheltret efter bara en o en halv timme, Suvarna försökte stoppa mej, men jag kunde inte vara kvar… jag bara grät o grät. Jag har allför lätt for att gråta.

Och nu sitter jag här vid Alphonses dator och funderar. Vad kunde jag gjort annorlunda? I tre år har jag påpekat för PFA att dom ska bygga bättre burar och rastgård till valparna, men inget har hittills hänt. Jag har t.o.m. själv byggt iordning en provosorisk rastgård på baksidan som dock fungerar sisådär – vissa valpar har lärt sej att klättra ut.

Jag har försökt, men får bara skit. Varför?

Det är inte ett lätt arbete här. Vi pratar olika språk som kan leda till missförståelse, vi har olika kroppsspråk och inte minst en annan kulturell bakgrund. Jag som outbildad borde kanske inte ha rätt att ha egna åsikter.