Många människor

Jag vill aldrig bli en ”kändis”. Jag kan bli galen av alla indier som jämt stirrar på en och helst av allt vill prata med en. Man kan ju undra vad som är så roligt med en västlänning? Hur gärna jag än skulle vilja lära känna varenda kotte på jordklotet går det inte. Till slut orkar man inte vara trevlig, man ställer inga frågor tillbaka. Strandförsäljarna i Goa börjar gärna med att fråga vad man heter, var man kommer ifrån etc för att få igång en innan dom frågar om man inte vill köpa deras varor. Försäljningstrick för att få en relation till kunden. Alla möten med nya ansikten gör en mättare och mättare och till slut tar det stopp. Just nu är jag ganska mätt.
Intrycken blir fler om man reser runt. Man blir tröttare om kvällarna. Har ju rest runt lite i Goa den senaste veckan med mina kompisar från Örebro. Av någon anledning är det mer psykiskt uttröttande än att bara hålla sej i Ponda. Rajastan lär således bli ansträngande. Åker dit den 2 december. Åker mest dit för att träffa Anna-Maria, hon gör mej lugn. Dels för att se Rajastan. Motsatsen till min älskade regnskog…
Just nu är Sandra, Miray och Jessica nere i Palolem medan jag och Susanna hänger med hundarna i Ponda. Susanna är underbar, önskar hon stannade längre. Hon är sketkul!! Men hon åker den 4 december. Glad dock att jag har Alfons, Safiya och så svenska Anna i Baga som kommer stanna till mars som jag. Vänner som varar. Jag är en person som behöver rutiner, att jag hela tiden dras till kaotiska Indien är egentligen konstigt… motsatser som klickar.

Vår veterinär Vinayak var med och räddade en leopard som fastnat i en vildsvinsfälla när vi var nere i södra Goa och semestrade vid havet. Läste om det i tidningen men visste inte att Vinayak var med. Det var Forest Department som ledde det hela och räddningsaktionen tog över fyra timmar. Önskade dom kunde hjälpa alla kalvar och kor som går på gatorna med trasiga hovar på samma sätt… Sheltret har fortfarande ingen möjlighet att ta hand om kor. Man undrar ju hur indierna tänker om kor egentligen. Dom är mycket heliga men inte många bryr sej i fall dom skadat sej. Tycker den lokala kommunen borde göra något.

Planen är nu i alla fall att vara en vecka till på sheltret, sen nån dag i Palolem, sen vidare till Bombay med Sandra o Miray och så Rajastan.

Två av valparna har blivit adopterade…