I kusinernas hemby

Vart ska jag borja? Gardagen korde in en stor pak i huvudet pa mej! Pusslet har lagts mer pa plats. Om vilka folket pa sheltret ar, om vad Indien ar.

Pa besok i byn dar Vasu och Shivaji kommer ifran. Den lag valdigt vackert belagen vid foten av ett berg alldeles inbaddad i gronska och med risfalt framfor sej. Men det var i n t e som jag hade forestallt mej. Byn var som tagen direkt fran Faddergalan. For att komma till Vasus hus fick vi ga mellan en massa sma hus vilka stod tatt tatt. Inte att tala om att komma fram med bil eller motorcykel. Vasus hus var gjort av cement och tegelsten. Det hade tva rum och kok. Det var morkt dar inne och det kandes som att komma in i ett stall… cementgolv, cement- och tegelvaggar. Tradgard var inte att tala om for dar stod nasta hus. Ganska fa mobler. En tra-sang utan madrass. Nagra stolar av plast. Ett bord i koket. En liten svartvit teve som knappt hade nagon bild, dom anvande tydligen den mest for att lyssna pa for ljudet var perfekt.
Maten lagades under oppen eld. Inget rinnande vatten. Provosorisk indragen el, sladdarna hangde i luften. Ingen telefon. Ingen toalett, sadana behov tog man hand om i skogen. Dock hade Vasu nagot som inte jag hade: en mixer! Och en dorr vard 10 000 rupies.

Jag var forvanad over hur dom bodde pa sheltret nar jag kom dit, men det har chockade dubbelt upp.

Manniskan jag blivit smatt foralskad i bodde pa liknande satt, men fortfarande i lerhus och med palmblad pa taket och med fler manniskor som delar rum. Det satte annu fler kanslor i huvudet pa mej. Vilken varld han kommer ifran jamfort med min.

Dom tog i alla fall med mej runt i byn. Cirka 20 pers bybor hangde pa i slaptag 🙂 Men bara killar. Jag fragade var tjejerna holl hus och fick till svar ”inside house”. Traffade nagra som tvattade klader i an, sag annars bara aldre kvinnor och sma flickor nar jag var dar. Det ar inte latt att vara i Indien om man ar feminist. Som nar Vasu sager nar han lagar mat at oss att ”Det har kommer inte jag behova gora nar jag gift mej”. Vad sager man da? Jag tankte att det basta jag kunde beratta om ar hur det fungerar hemma hos mej, att mamma o pappa delar pa sysslorna. Pappa lagar mat ibland, mamma ibland. Mamma byter dack pa bilen ibland, pappa ibland.
Vasus mamma var inte hemma. Hon var i Valpoi och traffade sin syster. Vasus pappa ar dod och inga syskon har han heller. Vasus mamma jobbar pa en stor gard for 2500 rupies i manaden, ca 450 kr. Vasu tjanar det dubbla pa PFA.

Trots att byn var ganska fattig tyckte jag valdigt mycket om den. Den kandes mysig… Dom flesta manniskorna forsorjde sej pa risfalten. Vasu visade mej ett omrade med cashewtrad som han agde och Shivajis familjs risfalt. Nar vi hade atit hemma hos Vasu och var pa vag att aka till bussen syntes inte Shivaji till, Vasu sa att han formodligen ar ute och jobbar pa risfaltet.

Valdigt smart av Sofia att ga o bli kar i en liten bypojke som varken kan engelska eller far bestamma vem han ska gifta sej med… Karlek kanner val inga granser.

For Vasu och Shivaji maste jobbet pa People for animals vara rena dromjobbet. Stort hus med rinnande vatten och toalett och dusch. Riktig kokplatta, kylskap (dock som dom inte anvander!). Stereo. Till och med dator har ju installerats har nu, sa nu tittas det pa Bollywoodfilmer for fulla muggar. Aven pa arbetstid, tra la la…

Intressant dag, kanske den intressantaste hittills.

Skriver mer imorgon!