Hoga berg och djupa dalar…

For det mesta gillar jag Indien och alla manniskor har. Indier ar framforallt valdigt snalla manniskor, ibland vill dom t o m for val!
Men jag forstar inte varfor dom behandlar djur sa illa. Att ga forbi en affar dar dom saljer kycklingar ar ingen rolig syn. Burarna ar fullproppade med kyckligar, knappt sa att dom kan rora sej – och inget vatten!
I forrgar sag jag nog det varsta jag sett i Indien so far – en djuraffar. Dom hade valpar som var typ en vecka gamla; for liten bur, inget vatten och ingen mamma. Till salu for 400 rupier styck. Annu varre var det med kaninerna, typ 10 st i en bur lagom for en halv kanin… Dom lag tatt tatt och kunde inte rora sej. Vi forsokte prata med manniskan som jobbade dar, men han forstod inte engelska. Vad gor man? Ringer polisen? Dom skulle bara skratta.
Jag blir sa himla ledsen!! Stora gass i for sma burar hade dom ocksa.

Tank om dom skulle borja behandla djuren som dom behandlar oss. Jag brukar saga till folket pa sheltret:
– Behandla varje djur som om det vore en kunglig gast.

Lika jobbigt ar det att se alla tiggare pa gatorna. Manga ar handkappade. Vad gor det indiska samhallet? Overlater ansvaret till alla NGO’s (Non-Government-Organisation). Dom far visst stod fran staten, men det racker inte.

Jag sag pa teve att fattiga familjer i slumomradena i Mumbai hyr ut sina barn till andra fattiga som tigger, for med ett barn pa axeln tjanar dom ofta dubbelt sa mycket. Dom pratade med nagra tjejer i 8-arsaldern som berattade att om dom inte tiggt ihop 200-300 rupies om dagen fick dom stryk av foraldrarna.
Tankte direkt pa migrant-workers-barnen i Goa som gor cirkuskonster for turister. Dom ser alltid jatteallvarliga och stressade ut. Dom har sakert foraldrar som piskar pa dom hemifran.

Man blir ganska uppgiven av att se allt lidande. Men man ser mycket positivt ocksa. T ex har vi besokt en ekologisk tefabrik som jobbar med Fair trade. PDS tea factory. 1200 familjer ar involverade och ar garanterade det dubbla priset for sitt te an det vanliga konventionella. En annan organisation, WSSS, som jobbar med ekologisk kaffe- och kryddodling ar ocksa pa vag att bli Fair trade, dom jobbar redan enligt den smaskaliga principen och involverar 1500 familjer.

Bada inriktade pa att speciellt jobba for dom mest missgynnade i samhallet: smabonder, kvinnor, barn och ursprungsbefolkning.

Sedan senaste dagboksinlagget har vi aven hunnit med att besokt naturreservatet Periyar. Vi gick pa tva vandringar i skogen, men lyckades tyvarr varken fa se nagra elefanter eller tigrar – daremot en massa elefant- och tigerbajs! Valdokumenterat med vara kameror ifall nagon inte skulle tro vara ord…

Vi har ocksa gatt runt pa te- och kaffeplantage, liftat med jeepar och pa ett lastbilsflak fullt med kokosnotter, cyklat runt pa on och staden Cochin och gatt rakt pa en filminspelning. Akt uppfor berg och nerfor dalar med chaufforer som varvat gasen i botten med bromsen i botten och fatt svindel hundra ganger om. Raddat tva overgivna valpar och tagit oss ner pa stup till stigar for att na det maffiga vattenfallet Meenmutty.
Sist men inte minst har jag blivit tvungen att slanga mina alskade sandaler – dom gick arligt talat inte att laga mer. T.o.m. jag insag det!

Nu ar vi i Wayanad distriktet i norra Kerala, uppe i bergen Western ghat. Det har utlovats regnskog, men ingen regnskog! Usch o fy vad dom luras.

Men har har vi sett vilda elefanter i alla fall! Och matat apor med bananer…

Nu vantar Goa. Antligen!