Kanslor.
Mer an 18 veckor pa indisk mark och man borde vara trott, borde vara likgiltig, man borde vara sugen pa att se nagot annat.
Men nar jag sitter pa bussen hem fran Valpoi, fran nyarsfirandet i Vasus och Shivajis by Hivrem, fylls hela min kropp av nagon sorts vordnad infor vad jag ser nar jag tittar ut genom rutan.
Manniskorna. Husen. Traden. Tutorna.
Dom vita “propellblommorna” som far mej att tanka pa Shivaji.
Gruvorna.
Brunnarna. Buffalona. Bergen.
Men mest av allt manniskorna.
Dom som sitter. Dom som sliter.
Vagarbeten. Risfalt.
Dom som gar pa bussen, trangs, nastan ramlar omkull i svangarna, gar av bussen.
Den lilla flickan som bar pa den mindre flickan.
Den gamla hjulbenta gumman som vaggande gar langs vagkanten, utan skor med ett knippe ved pa huvudet.
Jag kanner den djupaste respekt.
Nyarsafton sa. “Function” i byn (se tidigare dagboksinlagg om byn: I kusinernas hemby). Arligt nyarsfirande sedan sju ar tillbaka ordnat av byns sportklubb, dar Vasu ar sekreterare. Vasu hade bjudit dit mej, men ocksa sagt att han inte kommer kunna “socialisera” med mej sa mycket for han skulle vara busy med tillstallningen. Nar jag kom dit vid halv sex-tiden blev jag sa eskorterad till Shivajis hus. Centralt belagen trerummare! Hehe. Dar var det fullt hus! Mamma, pappa, syster, bror och farmor. Plus en dros med andra manniskor som man kunde tro bodde dar. Bl a en liten flicka vid namn Gita som hangde och slangde pa Shivaji och som han sa var sister’s daughter. Men syster ar 18 och inte alls gift, vadan detta… Men Shivaji forklarade att man kallar sina grannar for sisters och brothers ocksa. Husen star sa nara sa ens grannar blir val som ens familj…
Hade kul i deras hus! Samtidigt som det kandes overkligt att vara dar, i det lilla huset med det dunkla ljuset langt ute pa den indiska landbygden, dar byns stora gata inte ar mer an tva och en halv meter bred, kande jag anda att verkligheten var narmare mej an forra gangen jag var dar. Det har runnit vatten under broarna i mitt huvud sedan oktober. Hur ska jag forklara?! I borjan nar jag var i Indien behovde jag nastan nypa mej i armen for att fa mej att vakna, allt kandes som pa film, allt var sa annorlunda. Nu har glasvaggen forsvunnit. Jag var pa bokstavligen pa plats den har gangen. Vagade vara mej sjalv och skamta. Jag tror till och med att Shivajis familj kande en viss gladje over att jag inte var nagot konstig, att jag skrattade och skamtade precis som dom. Farmorn var jattesot. Med ett forundrat tandlost leende satt hon och betraktade mej i flera minuter utan att ta bort blicken.
Vid sju var det functiondags. En scen var uppbyggd vid det lilla lilla templet i byn, ca 30 meter fran Shivajis hus, en scen med draperi och allt. Speciella gaster var inbjudna, som t ex skolans rektor och en medlem ur Kongresspartiet. Dom satt pa scen och blev ordentligt valkomnade med varsina rosor. Det holls ral och delades ut priser. Tva veckor tidigare hade det hallits “lektavlingar”, likt vara lektavlingar i Sverige. Ga med en sked i munnen med en potatis pa, hoppa sack o s v. Shivajis mamma hade kommit forst i tavlingen dar man skulle ga/springa sa fort man kunde med ett glas pa huvudet (!). Hon fick ett paket.
Vasu delade pa konferenceruppdraget med tva andra killar.
Framfor scenen hade man lagt ut ett stort stort skynke dar alla barn satt. Bakom det stolar. Sedan var det manga som stod upp. Ca 500-600 pers uppskattar jag var dar. Efter en och en halv timme var det paus. Jag och Vasu gick till hans hus och at. Han bor hogt upp, brant stig och kolsvart. Han hade forberett speciell mat till mej, utan chili. Rice and curry. Ris med nagon slags kokosnotssas med potatis och bonor. Sa himla gott var det.
Sedan borjade upptradandena. Dansnummer framst av barn/ungdomar varvat med olika sma farser eller hur jag ska forklara det. Korta komedier. Riktig buskishumor… Jag satt med Shivaji och hans kompisar nastan framme vid scenen men vid sidan av. Shivajis bror Satish var med i tva skadespel och gjorde enorm succe. Fick publiken att gapskratta. Jag forstod ju ingenting av vad dom sa, men hade roligt anda, dom pratade ganska bra med kroppssprak!
Nar klockan var en minut i 12 borjade dom rakna ner och nar dom kom till tio nio atta o s v var hela publiken med. Sedan var det Happy new year och handslag med ett 10-tal personer.
Sedan fortsatte upptradandena. Bl a med en kille som a capella sjong en av arets hitlatar. Han hade en stark stamma, men var tvungen att hamta andan hela tiden for att fa luft sa det blev jattekomiskt. Nar han hade sjungit klart vagrade han ga av scen utan borjade istallet sjunga annu en lat! Slutade inte sjunga fastan Vasu borjade prata i micken for att fa honom att ga av scenen. Jag tror nog han druckit en ol eller tre.
Vid tva var det slut. Vid den tidpunkten lag halften av alla barn framfor scenen och sov!
Vasu foljde mej till huset med en ficklampa, sedan gick han ner igen for att stada undan tillsammans med ett 15-tal andra. Jag fick sova i sangen pa en matta. Aven fast jag hade filt pa mej fros jag sa mycket att jag inte lyckades sova… Vasus mamma verkade dock sussa gott i rummet bredvid. Vid halv atta gick vi upp, kan meddela att tupparna gick upp fore oss. Och Vasu hade bara fatt sova i tva och en halv timme…
Fick te och Mariekex till frukost. Jag och Vasu pratade om tandborstning. Han borstar bara tanderna pa morgonen. Jag sa till honom att om han borjar borsta bade morgon och kvall sa kommer han fa behalla tanderna tio ar extra. Inte har jag nagra belagg for att det ar sant, men jag tankte jag skulle dra till med nat. Var och varannan manniska har ju gluggar och kanske skulle Vasu fordroja dessa gluggar om han borstade tva ganger om dagen…
Nar vi sedan vid halv nio stod och vantade pa bussen sa Vasu “Look, my darling” och gjorde en nickning med huvudet at ett visst hall. “Men sch, inte prata hogt…”. Sa fick jag se tjejen han ska gifta sej med! Pa ca 80 meters avstand. Jag fragade om dom inte pratar med varandra, men det gjorde dom, men inte oppet. Dom ska inte gifta sej forran i maj och da ar inte jag har, buhu…
Akte hem till Ponda och sov en timme. Sedan gick jag till sheltret. Det var Shivajis sondag att stada burarna, diska skalarna och ge hundarna mat. Jeten och Shivaji brukar ta varannan sondag. Jag hade lovat att hjalpa till, hade hjalpt Jeten nar han var ensam pa nyarsaftons morgon.
Jag och Shivaji lyckade dock fastna pa kontoret i nastan tre timmar… Pratade pratade och pratade. Forsta gangen vi var ensamma sjalva. Han berattade att han fatt skall av hans mamma o pappa for att han druckit alkohol pa nyar. En ol. Men med min vanliga otur verkar han vara intresserad av en annan tjej… Hur ska jag fa honom att forsta att jag tycker om honom…? Tar tacksamt emot tips 😉
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.