Come look my shop

Anjuna, Goa. Dag 4 i Indialand.

Hur ska jag sammanfatta det har? Jag vet inte om jag ar chockad eller inte. Jag vet inte ens vad jag kanner eller tycker an. Aptiten har jag tappat fastan det jag atit varit jattegott. Kanner mej som en stressad och orolig Bellahund som inte vill ha godis for att hon ar sa uppjagad. Jag vantar pa att kunna slappna av.

Massor av manniskor overallt. Inte fullproppat har ute i Anjuna, men det ar anda folk i varenda buske. Palmer. Kor, grisar, hons, hundar, katter. Odlor, spindlar, myror, gigantiska getingar.

Indier som tittar och jag kan inte sluta fundera over vad dom tanker. Alla ar trevliga, men ar dom alla ute efter att lura en eller fa en att kopa en massa saker? Ibland undrar man. Har i alla fall lart mej att jag aldrig igen ska lova att kolla in nagons shop ”later” (shop ar for ovrigt som ett litet marknadsstand pa marken pa gatan). For nasta gang man gar forbi ropar dom ”you promised”, och dom ar inte fa. Nu sager jag att jag ar en san som inte haller vad jag lovar, da blir dom stumma. Jag onskar jag kunde kopa allt och gora dom glada, men jag ar ju inte ens nan prylmanniska…

Jag har sett tre getter uppe pa en hog mur och en ko som rev ner vattenflaskor i en affar. Torstig? Korna ar roliga. Fick aka slalom mellan nagra igar nar jag var ute pa en vespa/moppe, vad det nu var.

Ar nervos infor i morgon da jag ska traffa Norma, hon som jag haft kontakt med under flera manaders tid angaende praktiken, hon som ar chef over People for animals. Jag vet ju t ex inte om hon har nagot boende till mej eller inte. Men jag ska ta med stora ryggsacken for jag kommer atminstone inte vara kvar har i norra Goa.

So long,
S