Bara tva veckor kvar

Mycket som hander har som vanligt. Onskar jag kunde ta sovmorgon nan dag, men om jag gor det vet jag inte om valparna far morgonmat, darfor gar jag alltid upp kl 8 nar klockan ringer.

Nu sitter jag pa internetcafet i stan for att kunna skriva i lugn o ro. Skarmen ar gul. Jag behover skriva for att summera, annars blir allt huller om buller i huvudet pa mej.

Min dator pajade i gar igen, den startar helt enkelt inte. Anvander den mest till att lyssna pa musik med, samt att spara bilder. Men irriterande! For tva veckor sen var det adapter-sladden som var trasig, kostade drygt 400 kr for en ny. Tekniska prylar ar inte min grej…

Jag trivs pa sheltret, trots allt. Kanske skriver jag bara ner allt som ar daligt har i dagboken, men sheltret ar varken helt svart eller helt vitt, det ar gratt. Jag har underbara vanner pa sheltret, inte minst Suvarna, Shivaji och Tulshiram. Vasu ar ocksa okej, men ibland har han sina stunder tror jag. Ingen pa sheltret gillar honom riktigt, han gillar att bossa… Men han kan vara riktigt rolig.

Jag hade planerat att stanna tre dagar nere i Palolem med Superman, men akte hem morgonen efter att jag kommit. Jag kunde inte sluta grata. Att man kan bli sa fast vid ett djur… Det kandes som att lamna ifran sej en bebis. Superman forstod ju inte varfor han skulle vara bunden dar vid huset och varje gang jag halsade pa honom grinade han nar jag gick som jag aldrig hort honom forut… och jag grinade. Ja, tror det var bast for bade honom och mej att jag lamnade honom med hans nya familj. Ska aka tillbaka till Palolem om nan vecka. Egentligen ar det nog inte sa bra att traffa honom igen, men jag vill se hur han har det och jag vill saga hej da till alla vanner jag fatt dar nere samt sy upp en vinterjacka. Jag kan bara hoppas att han far ett bra liv dar i Palolem.

Min mamma har kommit hem fran sjukhuset nu. Nu behovs bara vila for att kroppen ska bli helt frisk igen. Dumma bakterier… fy fan vad dalig hon var. Mycket som hant under tiden jag varit borta. Min farbror har dott, syrran har fatt barn och mamma riktigt sjuk.

Jag o Alphonse har varit pa karneval lordags o sondags. Formiddagarna pa sheltret, eftermiddagen pa karneval. Det var i alla fall skitkul! Typ som in statu-taget i Orebro men med hur mycket folk som helst, sakert 1500-2000 medverkande. Det borjade i Panjim i lordags eftermiddag, vi hade bra platser sa vi kunde se ordentligt. I Margao i gar var det hur mycket folk som helst. Verkligen packat! Folk stod pa balkonger overallt, pa hustak, uppe i trad etc for att se.
Jag kopte mork choklad i Panjim som jag at pa, precis i slutet av chokladkakan hittade jag tva larver som kralade!!! Ska aka tillbaka nasta helg och klaga.

I gar var jag glad for da blev en annan favoritvalp adopterad. En sot liten mjuk cremefargad tjej som klarade infektionen for en manad sen. I dag kom dom tillbaka med henne och sa att dom ju vill ha en hane. Alltid detta! Sa trakigt.

Chris som skrev brevet till Norma har fatt svar fran henne nu. Hon skrev att hon var tacksam over att han skrivit ett sant detaljerat brev och holl med honom om det han papekade. Hon skrev att gatuhundarna alltid ar prioritet ett, att PFA tar emot owner’s dogs ar bara en bisyssla och ska komma i andra hand. Hon skickade vidare brevet till Kamlakant sa nu har han fatt brevet bade genom mej och Norma, det ar bra. Sa fort jag traffar honom ska jag ta upp det. Kanske kan vi ha ett mote.

En liten hund dog i natt pa sheltret. Den var inne for sterilisering och var ganska ung. I fredags observerade jag att den spydde och sa till veterinaren flera ganger, pa eftermiddagen fick den en spruta. Lordag morgon akte nastan alla ivag pa Anti-Rabies Vaccination Camp i Vasco men jag sa till Vasu innan dom akte att han borde ge den nat. Vasu ar inte veterinar, men kan en del anda och var veterinar hade redan akt till Vasco. Vasu gav den bade nagra infektioner samt dropp. Sondag morgon var bara jag och en relativt ny kille dar, Rajesh, varken han eller jag vet nagot om infektioner men vi sag till att ge den dropp i alla fall. Jag trodde verkligen den skulle klara sej… men den dog i natt. Lilla vovven… den var sa fin och glad.

Nastan alla hundar ar snalla pa sheltret just nu. Nar jag kommer pa morgonen viftar kanske 90% av hundarna pa svansen. Mamma-hund brukar yla… jag kallar henne Mamsen. Hon har varit utan sin sista valp i fem dagar nu och borjar redan hulla till sej. Hon har varit sa mager medan hon haft valparna, trots att jag gett henne massa mat. Jag brukar oppna burarna bade for henne och for Supergirl. Mamsen brukar ga ut och lagga sej pa golvet och sova och bajsa, men hon gar inte langre. Supergirl behover ga ut, men gar bara ut sjalvmant om jag lockar pa henne. Men det ar ett stort framsteg det! Hon blir stadigare och stadigare. Och gladare. Hon foljer med utanfor sheltret pa den oppna platten som ar dar och letar rester att ata.
Haromdagen nar jag var ute med henne dar kom en tromb! Men ingen stor… fast tillracklig for att vi snabbade pa tillbaka till sheltret. Och en annan dag kom tva kameler! Foraren var fran Rajastan. Han lat dom ga fritt och beta, gud vad stora dom var.

Jag har bokat hemresa till den 11 mars. Sa nu ar det bara 15 dagar kvar, lamnar Goa redan den 10 mars.

Pa torsdag kommer Tomas till Goa, en goan som ar gift med en svenska (van och tillika granne i Orebro). Jag tror inte han varit hemma i Goa pa over tva ar! Och om en vecka kommer den svenska veterinaren. Det ska verkligen bli intressant att traffa henne och visa henne sheltret och se vad hon tycker.

Alfons son kommer till Bombay nasta vecka, ska jobba dar i stallet for i Qatar. Hon funderar pa att aka o traffa bade honom och Richy, hennes date fran Afrika. Jag forstar inte riktigt varfor hon gillar honom. Hon forstar knappt inte vad han sager och dom har ingenting gemensamt forutom att dom ar ”pengakata” bada tva. Hennes drom at att resa gora en jorden-runt-resa, men hon vill ha nan att dela den med. Richy har pengarna, men han sager att han bara gillar att resa om det galler arbete, annars gillar han inte resor har han sagt. Sa… framtiden far utvisa vad som hander.

I Alfons lagenhet ar det myrkrig. Speciellt nar man ska laga mat. Sma sma myror overallt… I kylskapet saval som pa skarbradan som pa gasspisen… Det ar frustrerande! Maten pa Sanman ar fortfarande lika stark som forut, dvs oatlig hehe. Maste akta min kansliga tunga nu nar den lakt.

/Sofia