Andamanerna!

Andamanerna!

Kom sa hit efter en lang vantar vid flygplatsen i Chennai. Tog igen pendeln ut fran city men den har gangen hoppade jag in i ladies wagon, vagn bara for kvinnor. Och eftersom kvinnorna oftast haller sej hemma sa var det ganska tomt. Skont!

Pa flygplatsen lag ett hundratal manniskor o sov i vantan pa flyg. Jag satt en stund pa en AC-restaurang och laste, men det blev for kallt sa jag gick ut o slog mej ner bland dom sovande. Men jag sov inte forstas… Laste o tittade pa folk. Det var en del folk i rorelse!
Efter sju timmars vantan flog vi ivag. Jag slocknade direkt efter att frukost serverats…
Inflygningen var fantastisk. P g a dimma fick vi cirkla runt over tradtopparna en stund och ingen uppskattade det nog mer an jag.

Hittade ett rum med tv och toa for 300 rupier, ca 50 kronor. Perfekt. Boendet ar ganska viktigt om man ska trivas. En liten liten doft av avlopp ar den enda nackdelen…

Forsta dagen besokte jag tva museum varav ett handlade om ursprungsbefolkningen som kommer harifran oarna. Det var intressant o larorikt. Bl a olika verktyg visades samt en kvarts tv-dokumentar i svart vitt. Plus en hel del fakta o foton. Jag har redan sett tva personer pa gatan som sett ut att harstamma fran ursprungsbefolkningen… speciell ansiktsform och krulligt har. Hmm…
Vissa bor fortfarande primitivt pa oarna. Indiska staten har bestamt att lata dom vara i fred. Helt klart ratt tycker jag. Tank om jag sjalv hade kommit till liv dar…

Nasta dag planerade jag att aka till en o en bit bort fran staden Port Blair, men nar jag vaknade kl 6 var jag sa trott sa jag somnade om. Akte sen i stallet till en o lite narmare som skulle ha bra trekking upp till en utkiksplats. Gud vad fint det var!! Gick forst nagra kilometer langs en kustvag och sa gott som alla stirrade pa mej och flera undrade om jag verkligen skulle promenera upp, det var langt sa dom, ca 7-8 kilometer totalt. Men jag knallade pa och snart gick det uppfor. Stora trad med jattelika lovkronor. Uppsloks totalt av skogen. Nar det fortfarande var nagra hus kvar kom en man i fatt mej och talade pa knagglig engelska om att jag inte borde ga ensam. Nagra killar hade pratat om mej nere i den narmaste byn och han verkade tro att dom skulle gora nat med mej nar jag kom tillbaka. Hmm. Folk har sagt det till mej forut aven i Goa att jag inte ska ga dar det inte finns andra manniskor, men jag har upplevt att det faktiskt ar farligare i Sverige an i Indien pa den fronten. Jag gick vidare. Flera kilometer uppfor och uppfor kandes inte alls eftersom varje trad fascinerade mej. Kanske fem bilar o motorcyklar passerade tills jag var framme. Hogst uppe pa toppen fanns en val omskott tradgard med toalett, nagra andra sma hus och verandor. Det var fran borjan en gammal ”lamning” fran britterna. Varldens utsikt! Det var forst da jag insag hur hogt uppe jag verkligen var.

Och sjalvklart var det ingen som gick till nan attack mot mej… Folk ar snarare valdigt vanliga och nyfikna, som alltid i Indien. Totalt tog promenaden fem timmar…

I dag skulle jag igen aka till on en bit utanfor stan men kom for sent till bussen, den hade gatt 5 minuter innan jag kom… (6.30) Andrade mina planer och akte till en annan narbelagen o, Ross island. Dar skulle det finnas hus och lamningar fran Britternas imperium. Egentligen ar jag inte sa vidare historieintresserad, men man kande verkligen historiens vingslag nar hela on var full av gamla stommar till hus – overvuxna av trad! Det var verkligen ett konstverk. Bl a en gammal kyrka. Det kandes sagolikt alltsammans, som om det skulle trippa fram tomtar o troll. Helt plotsligt nar jag var pa vag in i ett hus skaller nanting till och jag hoppar till. Tre radjur/hjortar! Gud sa dom skramde mej… Alskade att ga omkring i gamla rum med alla dessa grenar o snar. Dessutom var on ganska liten sa det var latt att ga omkring hela och fa havsutsikt.
Sa klart vatten! Sag en massa fiskar, stora som sma och nat al-likande som hoppade pa vattnet!

Efter denna tur tog jag mej till Celluar Jail. Det visade sej att pa fastlandet vid Port Blair, precis mittemot Ross Island, sa lat britterna bygga ett fangelse i slutade pa 1800-talet. Precis samtidigt som det ”fina” livet fortgick for britterna pa Ross island med tennisbana och pool. Dar satte dom till fanga indier som ville storta britterna och bli sjalvstandiga. Folk halshoggs och torterades. Celluar Jail ar nu en minnesplats for alla dom manniskor som holls fangna dar.

Slutepoken for Ross Island blev 1941 da en stor jordbavning forstorde det mesta pa on (dom kom dit 1858). Ett ar senare intogs den av japanerna, som dock bara stannade dar ett par ar.

Ja, jag akte mest till Andamanerna for regnskogens skull, men det ar intressant att fa lara sej om historien ocksa.

Vet inte riktigt vart jag bar av harnast. I morgon ar det tredje gangen gillt till oarna Red skin/Jolly bouy. Sen kanske Havelock dar dom flesta turister brukar hamna… Kan va sjyst att dricka en ol kanske!

Njuter i fulla drag, men jag saknar resepolare! Kom kom!

/Sofia

PS. Fick hora av Suvarna att en man skulle ta Superman. Men nar han fru kommer nasta dag (dom har en katt inlagd for behandling) sa sager hon att hon inte vill ha honom for dom har redan tre hundar. Attans! Suvarna skulle uppdatera mej senare om hur det gar.