Jetlag

Skit ocksa. Jag trodde att jag skulle slippa det denna gangen. Men icke sa Nicke, nu sitter jag har med Marcus halv fem pa natten och ar helt klarvaken. Vi har verkligen forsokt att sova, men det ar verkligen omojligt. Den valkanda jetlaggen har alltsa slagit till aterigen.

Flyget hit gick valdigt smartfritt trots stora somnproblem for mig atminstone. Innan vi gick och lade oss vid nio igarkvall hade jag nastan varit vaken i trettio timmar i strack. Dom alltsa var forvaning nar vi vaknar aspigga 6,5 timme senare.

Hanoi ar en heelt sjuk stad. Det ar sa olikt fran allt ni kan tanka er dar hemma. Staden kryllar av asiater pa sina mopeder och dylikt. Jag svar att vi var omringade av minst trettio moppar nar vi korde in till staden med taxi. De var som en bisvarm! Trafiken ar helt sanslos. Folk kor som de vill. En popular grej ar att de brukar dela upp tvafiliga vagar, sa de blir fyrfiliga. Det blir ganska trangt. En annan intressant grej vi lade marke till ar att de garna fraktar trad med moppar, kanns inte som det basta transportsattet men men. Har aldrig sett nagon missbruka tutan sa mkt som var chauffor. Forovrigt blev vi lurade av honom direkt, ”taxametern var sonder”, vilket kandes valdigt lagligt.

Nar jag tanker efter sa har vi nog blivit lurade med det mesta vi har tagit oss for :D. Vi har inte kommit in i det ratta sinneslaget an. Till exempel blev jag helt plotsligt patryckt en hatt nar vi gar pa gatan. Jag fattar ingenting och efter bilder m.m. ar tagna lurar hon pa mig banan och ananas som jag inte hade en tanke pa att kopa. Jaja man lar sig val.

Vart hotellrum. Haha, ni ska bara veta. Jag svar det ar max 13-14 grader har inne, vi har ingen varme over huvud taget och det ar kanske 7-8 grader ute. Marcus och jag har sovit fullt pakladda och anda frusit. Vi blev nog ratt blasta pa det har ocksa kande vi, sa det blir till att byta idag. Men what the hell, payar man trettio spann var kan man inte vara sa krasen. Vi tror att taxichaffisen hade en deal med detta hotell. Jaja nog om det.

Maste iaf saga att jag gillar atmosfaren har som in i. Det ar stand och affarer overallt och man kan knappt ta sig fram pa gatorna. Vad sags om lite rykande varm nudelsoppa mitt pa gatan :). Korsa gatan ar med livet som insats men kan kanner att man kommer komma in i det med tiden. Man ar itne sa van vid folk nar man kommer fran lilla Sverige.

Tyvarr ar det sa att min operator i Sverige, mitt kara Djuice, inte fungerar har i Vietnamn. Forhoppningsvis kommer det fungera nar vi kommer in i Kambodja, men an sa lange far det nog ga med mail, da jag inte tankt kopa ngt kort har. Det far vanta tills jag kommer till Thailand.