Beach Boys

Ack ack ack. Nu har man dragit pa sig resans forsta forkylning. Sjukt bull faktiskt. Som tur ar har jag dragit med mig mackan i fallet ocksa sa man inte ar ensam.

Att de senaste dagarna har varit handelserika rader det ingen tvekan om. Hoi Ann var verkligen en underbar liuten stad, shit vad bra vi trivdes dar. Olas mossa ville hora om lite sjuka handelser sa har kommer ett litet axplock:

Under min fodelsedag, som for ovritg blev mycket lyckad, skulle Fille och jag ga hem med ngra andra vasterlandare. Ngn flippar ur och borjar forsoka snacka vietnamesiaka med ngra ungdomar som sitter pa barnstolar vid gatan. Det hela slutar med att hela ganget, vi var val en tjugo pers, partar loss fullstandigt pa gatan till gamla technoklassiker. Jag battlar bland annat med en vietnames i street dance och ngn av brudarna blev uppraggade av ngn femtioarig kille. Vi kom val hem vid femtiden ngn gang.

Det far bli en liten berattelse till. Nasta dag var vi sugna pa att dra ut igen. Vi borjade som vanligt pa vart stammisstalle Before and Now som har allt man behover. Vid ettiden stanger stallet och vi ar ett gang som vill dra vidare. Stallet vi kommer till heter King Kong Bar och ligger bokstavligen mitt ute i ingenstans. Vi hade ingen aning om hur vi kom dit, det bara lag dar. Val dar ar det riktigt sjukt och vi stormtrivs. Dert slutar med att alla pa hela klubben star och dansar pa biljardbordet till slut.

Bussresan hit var aterigen helt ok. Denna gangen fick jag en sang som var tillverkad for pygmefolk. Jag fick lgiga krokt som en daggmask for att fa plats. Trots detta fick man en del somn och den tolv timmar langa resan gick relativt snabbt anda(Tacka gud for Ipod).

Nha Trang ar jag arligt talat inte sa jatteimpad av. Det ar sjukt nice med det varma vadret och solen men sjalva stallet ar ingen hojdare. Det ar valdigt turistanpassat sa allting ar sjalvklart mkt dyrare har an ngn annanstans. I over morgon drar vi iaf vidare till Saigon for lite sightseeing. Hoppas ni har det gott dar hemma for det har vi :D. Puss!