Jag kanner en lycka jag inte kan beskriva. Den tibetanska atmosfaren gor mig lugn, harmonisk, lycklig och uppfylld. Jag tror jag nojer mig med det, for jag kan inte beskriva kanslan. Men den ar fantastisk!
Lamnade Beijing i fredags kvall. Min sittplats visade sig verkligen vara en sittplats. Suck! Trangt, kort sittdyna och 90 grader i ryggen. Fick trasmak efter 5 minuter. Kan erkanna att just da, nar vi rullade ut fram Beijing west, funderade pa om mitt val hade varit en bra ide. Men som jag brukar saga: Resan ar malet med resan. Jag hade en otrolig upplevelse bland de mindre bemedlade som inte hade haft rad eller mojlighet till liggplats. Jag satt intrang mellan kineser fran olika provinser samt tibetaner. Vi spelade kort, samtalade, delade snacks/mat och tog helt enkelt hand om varandra. Men jag ska inte hyckla. Gallande toaletterna utnyttjade jag mitt vasterlandska/valbargade ( ? 😉 ) utseense och smet bort till liggvagnarna for dar stadade de varje dag och det var dessutom inte lika mycket folk. Ni vill inte veta hur toaletterna sag ut i sittvagnarna, tro mig!
Forsta natten tog jag plats pa golvet, ihopvikt pa min ”lanade” (host host) aeroflotfilt. Kan inte pasta att det var bekvamt, men lite somn fick jag. Ju narmare Lhasa vi kom desta fler gick av, sa andra natten fick jag faktiskt ligga over TRE saten! SA mycket skonare. Vaknade upp andra morgonen till ett vinterlandskap. Hur vackert som helst. Fran att ha tuffat forbi industristader forsta dan var vi nu hogt uppe i bergen. Bitvis paminde det faktiskt om svenska fjallen, anda tills jakarna borjade uppenbara sig 🙂
Byron och Hans, tva kinesiska killar blev mitt ressallskap pa taget och de sag som uppgift att ta hand om mig har i Lhasa. Jattetrevliga, men utan forstaelse for det svenska ”tid for sig sjalv”… Det har blivit sa att de har andrat sina planer for att vi ska kunna gora saker tillsammans och samtidigt vill jag inte att de ska gora det. Men det gar inte riktigt forklara. Kulturkrock helt enkelt. Men de har varit jattegulliga pa kinesvis och overbeskyddande a la tidigt 1900-tal.
Jag bor i ett sjubaddsrum i de gamla kvarteren i Lhasa, precis vid torget och Jokhangtemplet. Perfekt lokalisering, men sa dar fracht. Har umgatts lite med min rummisar. Kul med backpackerkansla. Beijing och svenska skolan kanns langt borta, trots att jag med jamna mellanrum planerar for nasta vecka 🙂
Forsta dan i Lhasa gick jag runt med Byron och Hans. Vi tog en svang till sommarpalatset som jag nog inte tycker var vart sina 60 spann som vi vasterlanningar far betala. Sant gor mig alltid lite irriterad. Tibetanerna betalar 3 kronor. Jag tycker inte att den mellanskillnaden ar skalig…
Hans bjod pa lunch och sene knallade vi bort till Potala. Just den har veckan ar det otroligt mycket turister och saledes maste man kopa biljett till Potala en dag i forvag. Typiskt! Vi gick ett vara runt och det var otroligt bara det. Men imorn ska jag upp med tuppen och fore solen och se om jag kan kopa biljett till torsdag. Varfor jag skriver ”fore solen” beror pa att solen gar upp sent och ner sent har eftersom det fran Kinas hall ar bestamt att hela landet ska ha Beijingtid. Knappt! Men manniskorna haller sig till de ljusa timmarna.
Jag ursaktade mig fran mina kinesiska vanner och gick runt pa egen hand. Av Nadia, fransyska pa rummet, blev jag medbjuden att ta en tur med spanjorerna. Vi gick till Jokhang dar de ville ha 70 spann i intrade. Vi hade hort att det skulle var gratis efter halv 7, men sa verkade det alltsa inte vara fallet. Plotsligt, fran ingenstans, dok en turistgrupp upp och vips blandade jag mig in dar 🙂 Sa nu har man plankat in i tibetanernas allra heligaste! Tyck inte illa om mig for det, for jag betalar hutlosa priser for annat och ger faktiskt en del munkar pengar…
Hojdsjukan far folja imorn eller en annan dag. Nu maste jag sova.
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.