Hajfena!

Detta var verkligen paradiset pa jorden. Perhentian oarna ar inte sarskilt stora, de bestar mest av djungel och nagra strander med vit finkornig sand. Det finns den stora med de lite mer ”lyxigare” boendena och sedan den lilla med lite mer ”nattliv”, vi valde sa klart den lilla…=)

Till KB kom vi redan halv fem-fem pa morgonen, trotta som attan. Baten fick vi hora skulle inte ga forran vid 9-9.30. Ok, vi vantar…inte forran halv ett kom vi ivag..pust! Och da hade vi oxa fatt betala 10rm mer utover de 40rm vi betalt tidigare for att vi skulle aka med en fastboat som visade sig vara en slow iaf. Tji dar fick vi! Batresan pa tva timmar var inte att leka med, flera meter hoaga vagor gjorde att baten ibland damp ner med en small, det gick upp och ner, Diana spydde. Flickan bredvid mig spydde oxa… Nar vi sedan kom utanfor Color Bay pa perhentian kecil sa sken solen och vattnet var klarblatt. Diana som inte ville spy ner vattnet bad om en pase for ytterligare uppkastning.

Vi bosatte oss pa Panorama, 55Rm for en bungalow med eget badrum. Helt ok, fanns inte sa mycket mer att valja pa.

Redan forsta kvallen traffade vi pa John, en engelsman som presenterade oss for Emma och sin syster Ann-Marie. Vi intog tillsammans BBQ:n pa panorama, chicken tandoori med rotibrod…himmelskt gott! En generos kille maste jag saga, bjod pa middagen samt att han tidigare hade bjussat pa en flarra med vodka. (Alltsa sprit e det inte overflod har pa on, det galler att vara snabb oxa sa att det inte tar slut, inte ar det billigt heller)

Genom John sa traffade vi pa Joe som kom att bli varan lilla guide under denna vistelse. Han hann med mycket pa denna resan..oj oj oj! Andra dagen tog han med oss ut pe en snorkeltur, vi akte till sharkpoint med det var inte mycket att se. Ingen haj sa langt ogat nadde. Inte heller pa det andra stallet vi akte till var det mycket action. Men det var iaf skont att komma ut och aka lite motorbat. Sedan fick vi ju ova pa varan smidighet. Att ta sig upp i baten utan stege. Kommer aldig kunna forklara det med ord, men synen da Ann-Marie skulle klattra upp forsta gangen…jag skrattar bara jag tanker pa det. Ni far helt enkelt tro pa mitt ord nar jag sager att det var roligt…=)

Joe tog oss oxa med pa en djungeltur upp i bergen till Banana plantage, View point. Det var en icke sa rolig fard upp, rent utsagt livsfarlig. Svettiga som vi var sa halkade vi ur vara flipflopps titt som tatt nar vi gick pa de branta ”stigarna” uppat. Ingenstans fanns det nagot att halla sig i heller. Men vi kom iaf upp och fick beskada detta paradis som lag utbrett nedanfor oss.

Vi gjorde aven ett besok till Romantic Beach, nar vi namnde det sa skakade alla pa huvudet, vet inte om det var Joe’s egen benamning pa denna strand som inte var alltfor romantisk…

Dagarna pa perhentian kecil bestod egentligen inte av sa mycket, det var mest att ligga pa den vita sanden med det klarblaa vattnet framfor sig. Pa kvallarna letade man sprit som man kunde halla i sig. Daremellan sa tog vi oss nagot att ata pa panorama. Maste bara fa saga en sak, Banan/chocklad shaken pa panorama…MISSA INTE DEN! Alltsa dessa shakear e nagot helt outstanding! Supergoda!

Vart var jag, just nu. Det enda bekymmer som vi egenligen stotte pa var vara nattliga snyltgaster, Orjan, Torleif och Sten…vi snackar odlor har. Varenda kvall blockerade dessa, faktiskt inte sa sma, varelser varan dorr. Utover det sa var det bara mina nattliga struggles med myggnatet. Trasslade in mig i detta varenda natt tills det att vi flyttde sangen en bit.

Pa mitt och Dianas forsta lyckade forsok att uppna berusningstillstand har(skedde efter nagra drinklekar) sa berattade Joe for Diana att han nu hade kannt henne i fem dagar, och det var en lang tid ser ni…sa han ville prata allvar med henne…han namde nagot om att gifta sig. Nja, nu var det ju sa att Joe’s kanslor for Diana inte riktigt var omsesidiga.

Dagen efter sitt misslyckade frieri sa tog han med oss (jag, diana och ida) ut pa en ny snorkeltur, denna gang med storre lycka. Dock blev det inga hajar, alla andra sag nagra utom jag och Diana…=( Vi fick iaf se skoldpaddor, lilla Nemo, en massa andra fargglada fiskar…och det basta av allt..benen pa tusen andra som oxa snorklade. Det blev en heldag med snorkling..sista etappen pa denna dag var Turtle Beach, den finast stranden jag sett samt det klaraste vattnet. Helt otoligt vackert! Och det var bara jag, Diana, Ida, Joe och Man dar. Hur ska man kunna forklara, inte ens bilderna gor denna stund rattvisa pa hur vackert det egentligen var.

Det var svart att aka darifran, skulle inte ha nagot emot att stanna nagra dagar till.

Den langa farden tillbaka till Bkk, vi borjade med taxiboat ut till fastboaten. Sedan en harlig fard pa en halvtimme som inkluderade ackligt har och en hajfena! Har aldrig sett en hajfena sticka upp ur vattnet, det var ratt coolt faktsikt! Iaf sa efter att vi kommit tillbaka till fastlandet sa delade vi taxi(1.5h) med tva killar till den thailandska gransen. Dar fick jag ga in i ett speciellt rum for att de glomt att satta en stampel i passet nar jag kom in…ohh scary!…=) Oroa er inte, det gick galant!
Vi detta laget sa rann svetten nedfor laren, man kande sig skitacklig! Roligt att veta att man har xx antal timmar kvar.
Efter en modosam promenad for att finna en ATM sa satte vi oss ned for en stund och avnjot en av de godaste pespin jag druckit. Hittade pa en minibuss som tog oss till Hattyai. En fard som pagick i 3.5 timme, sittandes pa ladersaten. Byxorna var dyblota vi nu. Forst klockan atta samma kvall kunde vi satta oss pa bussen till Bkk. Ytterligare tolv timmar sittandes pa ladersaten dessutom en skrikande babis och en rallychauffor. Har klagat pa vissas satt att kora forut men detta, ljuger inte om jag sager att han nog korde over 140kmh, och da var det inga motorvagar vi akte pa heller. Inte ens i kurvorna saktade han ner.
Klockan sju imorse (hann vann en timme pa sitt korsatt) sa befann vi oss pa busstatsionen i Bkk. Antligen!

Behover jag saga att det forsta vi gjorde var att ta en dusch.