Sammanfattning (försök två)

Så där. Nu har jag lugnat ner mig efter den bisarra nöjesparken. Det är bara en rolig detlj jag kan tillägga. Den riktiga ägaren till parken är visst den kinesiska staten. Tänk om svenska staten byggde en nöjespark med plagierade figurer?

Tillbaka till att berätta om resan.
Efter Chinatown träffade vi en av Midoris kompisar och tillsammans åkte vi pariserhjulet i Yokohamas centrum (så klart borde varje stad med självaktning ha ett pariserhjul i centrum).
Det blev en del fina bilder och lite handsvett på grund av den höga höjden…

Torsdagen den 10 jobbade Midori och då utforskade jag Tokyo själv igen. Inte myckat att skriva hem om dock.
Fredagen den 11 var hon ledig och då åkte vi till Shibuya och Harajuku. Vi hittade där bland annat en leksaksaffär. För barn, antog jag. Men den är visst för tonåringar och vuxna. Det förklarar nog varför jag bara såg ungefär två barn i hele butiken…
Lördagen tillbringade vi i Machida fram tills klickan var efter 18. Då åkte vi till centrala Tokyo där vi tog tåget till Narita. Vi hade bokat rum på ett hotell vid flygplatsen så att vi skulle slippa stressa när jag skulle ta planet.
På söndagen flög jag så tillbaka. Det var inte kul alls att skiljas åt. Men vi ses snart igen.

Jag har laddat upp 71 bilder nu, så om ni vill se vad jag skriver om så är det bara att titta på dom. Sedan har jag skrivit lite om varje bild.

Här kommer lite observationer:
* När jag nu åter börjat jobba och åker pendeltåg så har jag märkt vissa skillnader. Vi svenskar breder ut oss när vi sitter på ett tåg. Vi tar gärna upp två säten.
Vi klämmer heller inte gärna ihop oss eller sätter oss inte gärna tätt intill någon vi inte känner. Så de säten som är för 3 personer brukar vara tomma i mitten. I Tokyo är det mer kapplöpning till sittplatserna och om det blir trångt så gör det inte så mycket. Om man måste trängas så är det bara att koppla bort med en bok, mobilen eller musik. Eller alla tre…

* När man ska gå på ett tåg i Stockholmstrakten så får man chansa var dörrarna kommer hamna. I Tokyo så finns det tydliga markeringar på perrongerna som visar var en viss dörr och vagn kommer att stanna. Så alla ställer sig vid dessa markeringar istället för att stå utspridda. Och tågen stannar i stort sett alltid vid dessa markeringar.

* I Tokyo åker man rulltrappa till vänster och går till höger. Samma sak i trappor. Dessutom finns det ofta pilar som visar var man går uppåt och var man går neråt.
I Kansairegionen, där Kyoto ligger, åker man rulltrappa till höger. Denna lilla sak gjorde att jag kände mig nästan som hemma i Kyoto. Medan Midori tyckte att det kändes onaturligt att stå till höger och gå till vänster.

* När man åker buss och trycker på knappen för att gå av så plingar det ”ding dong” som en dörrklocka.

Jag kommer inte på några fler observationer just nu. Som sagt så har jag dokumenterat en del med bilder. Shashin o mitte kudasai! Titta på bilderna.

Det blir en uppföljare till hösten. Högst troligtvis under två veckor i september. Problemet är bara att min projektanställning tar slut den sista augusti. Vill nån arbetsgivare anställa någon som sticker iväg på semester i två veckor det första han gör?
Jag är lite som Pippi som börjar skolan så att hon kan få lov…
Men men… Hur det än ser ut så återvänder jag till Japan och Midori i september.

Tills dess – simma lugnt!

Daniel