Jordbavning!

Hej igen.
Kom till slut fram till Antofagasta dar vi fick tillbringa en natt innan vi tog bussen till San Pedro De Atacama som ligger uppe i bergen. Denna gang blev det en utflykt till saltoknen. Sa klart sa blir allt till overdrift hela tiden, dar fanns det sakert tillrackligt med salt for att smalta en av glaciarerna som jag tidigare va och tittade pa. Dagen efter gick vi upp halv 4 pa morgonen for att ta en annan tur upp och titta pa Geysers som finns har, tiden valdes for att det ar extra finnt att vara dar nar solen gar upp over bergen vilket det verkligen va. Det trakiga va att det ar kallt har pa natterna, och da menar jag KALLT! I San Pedro dar vi bodde va de inte sa farligt, det ligger pa drygt 2000 meter over havet, men vid 6 tiden nar vi va framme uppe pa 4800 meter sa va det ca 10 grader MINUS! Luften ar ju valdigt torr sa vi slapp skrapa rutor i alla fall. En halvtimme senare sa stog man dar med alla klader man ager pa sig och tempen hade stigit till narmare 20 grader, ytterligare en halvtimme senare hade man badbyxor pa sig och hoppade ner i en liten sjo som va lagom tempererad till 38 grader. Det varma vattnet (85 grader) kommer upp fran jorden och blandas med kallt vatten sa det blir lagom.

Mariana madde inte ngot vidare bra, luften ar tunn och redan vid 2000 meter borjar det bli tungt att andas. Bitvis va hon liggande i bilen med huvudvark och yrsel. Sjalv va man inte pa topp hela tiden heller, men nar vi sakta tog oss ner sa blev det battre. Sen kom det fler trakigheter, planeringen va att aka 4- hjulsdriven jeep in i Bolivia under en 4 dagars tur som tar oss upp till over 5000 meter pa vissa stallen. Pratade med researangoren och kom fram till att bitvis fanns inga vagar och de som finns ar mer an guppiga. Detta klarar inte Marianas rygg av eftersom det trycker ihop hennes ryggrad och vi fick stalla in turen.

San Pedro ar ju verkligen varldens ande, anda vagen dar i fran ar samma vag tillbaka eller in i Bolivia sa vi bestamde oss for att aka tillbaka. Dagen efter sa lag jag mitt pa torget pa en parkbank och vantade pa bussen nar jag far uppleva min forsta jordbavning! Den va ganska liten men tillrackligt for att folk som bodde dar blev radda med tanke pa tidigare erfarenheter. Laste i tidningen i dag att den uppmatte 6,8 pa Richterskalan och hade hallit pa i 1 min och 40 sek vilket tydligen ar ganska lange. Vi va visst mitt i epicentrum och storsta skadan va ett berg som ramlat ihop eller rasat pa nagot satt. Skador pa hus fanns i stader runtomkring men inget hade rasat och ingen skadad, el och telefoner va utslagna ocksa.

Bussen kom i alla fall och vi akte tillbaka till Antofagasta dar vi tillbringa en natt innan vi tog flyget vidare. Sitter nu igen pa flygplatsen i Santiago och ska vidare till Mendoza i Argenina igen. Lite synd pa en sa lang resa fram och tillbaka for nagra dagar bara. Problemet vi har ar att Mariana maste vara hemma 1:a december vilket begransar var vi kan aka, meningen va att vi skulle ta oss soderut fran Bolivia in i Argentina igen men aker norr ut fran Mendoza nu i stallet. Hon sitter just vid andra datorn och planerar framtida utflykter.

Hoppas allt ar bra bortsett fran alla valdtakter, mord, ran mm mm som hander dar hemma!

Conny