En liten samanfattning

Har kommit hem nu efter en mycket intresant resa som tog mig från Bukarest norrut till Brasov (Bran), mot Sibiu och ner över Transylvaniska bergen, Pitesti och tillbaka till Bukarest. Gabriela som tog mig runt är från början uppväxt i Pitesti där hennes föräldrar har en snickeri verkstad. Efter hon blev professor i Grafisk design fick hon jobb på Rumäniens television där hon tillbringade de närmsta 10 åren med 12 timmars arbetsdag och urusel betalning. Blev sedan erbjuden jobb i Korea som lärare med en lön på 3000 dollar i månaden för 12 timmars arbetsvecka som blev svårt att motstå. Hon skulle nu hem och hälsa på sin far på semestern och ville jag skulle hälsa på.

De blev en resa ut på landsbyggden eftersom hon skäms över städerna som är mycket deprimerande. Allt är bara skitigt och fult och förfaller. Första natten tog vi en sväng genom Bukarest eftersom hon inte ville att jag skulle se eländet i dagsljus eftersom det ändå finns många imponerande byggnader från kommunist tiden som är värda att se. Vidare i bil tog vi oss till slottet i Bran där många blir lurade att Dracula bodde en gång i tiden. Slottet är mycket välbevarat än i dag och tillhörde en kung en gångn i tiden. Dracula därimot var en kung som styrde i de södra delarna (ej i Transylvanien) och förde ett mycket hårt men rättvist krig. Mot de onda (tjuvar och banditer) var han därimot mycket grym varpå fångarna gav han namnet Dracula som betyder den onde på Rumänska. Han har alltså inget med vampyrer eller blod att göra.

Efter en resa över de transylvaniska bergen där vi också åkte kabinbana upp på toppen (Ca 3000 meter)så kom vi fram till Draculas riktiga slott som i dag endast består av ruiner. För de som tänker ta promenaden upp till ruinerna kan jag meddela att det är exakt 1450 trappsteg. Träningsvärk i vaderna ingår i 2 dagar, men utsikten är oslagbar och gör promenaden värt besväret.

Resan fortsatte sen ner till hennes Far som sen 2 år bor ensammen efter att hans fru dog i cancer. Han är i dag 73år och driver firman själv för att överleva. Pension ligger på ca 1000 kr och man behöver minst 3000 kr i månaden för att överleva. Gabriela skickar också pengar stadigt till hennes far och bror för att de ska få ett något så när drägligt liv. Fick ett varmt välkomnande och en välkomst sup som bestog av plommon brännvin som rev finnt i halsen.

Det som gjorde resan mest intressant var att man kom nära in på livet hur de bor och lever där. Lärde mig bland annat att man köper med sig blommor till skattemyndigheten eller en chokladkaka om man vill att allt ska gå lite smidigare. Man ska inte ifrågasätta något, det är mycket smidigare att plocka fram en slant om man vill undvika trubbel. Köper man något så tittar man först att man verkligen får vad man vill ha. Man kollar tex inte hur lång tid det är kvar på datumstämpeln om man köper mat, man kollar om det redan har gått ut eller ej. Att få tillbaka pengar efter ett köp är ju naturligtvis omöjligt.

Absolut en resa jag rekomenderar för de som vill se något annat och det underlättar väldigt mycket om man har någon med sig som bor där och kan språket. För er som tycker om vandring i naturen är det ett måste.

Conny