Halla!
Befinner oss nu i den sydvietnamesiska staden Nah Trangh. Man kan bara forestalla sig hur det sag utb har for 10 – 20 ar sedan. Det man mestadels sysslar med pa dagtid har ar att sola, bada, sola, bada, dyka, sola. Hotellen star uppstaplade runt stranden likt dominobrickor. Pa kvallerna finns det manga bra restauranger och pubbar att ga till. Det har stallet kommer all asannolikhet att bli Vietnams svar pa Thailands Patong Beach inom fem ar, det kanns som att det bara ar en tidsfraga innan europeiska, australiensiska och israeliska charterbolag etablerar sig har. Varmt, harligt, avslappnande och skont ar det, men inte sarskilt spannande.
Nah Trang foranleddes, for far del, av Hoi Anh (c:a 70 mil norr om Na Trang). Har provade vi pa nattlivet haromkvallen, men nar vi kom ner i den lilla byns centrum runt kl. 23, var det i stort sett folktomt. Allting var stangt. Da kom nagra killar pa motorcykel med pubbflygblad (proffessionellt gjorda), och tipsade om ett stalle som lag en bit utanfor staden. Vi hangde pa och fick skjuts pa motorcykel ut. Det var tomt nar vi kom, men efter ett tag sa dok flera australiensare, israeler och nagra norrman upp.
Dar blev vi kvar i nagra timmar, och fick sedan skjuts tillbaka.
Dagen efter hyrde vi motorcykel och akte runt pa landsbygden. Passerade bl.a en skola. Alla skolor i Vietnam ser likadana ut, sa jag tankte att det kunde vara kul att filma och ta lite kort. Barnen stormade ut och undrade nyfiket vad vi gjorde, och bad om att bli fotograferade. Nagra av dem hade lart sig nagra ord pa engelska som de forsokte konversera med. Det var kul, men sedan hade vi lite problem med att ta oss darifran for de vill att vi skulle vara kvar och leka.
Pa eftermiddagen akte vi mc till grannstaden Dang An. Har fanns det, precis som i kinesiska Guillin, bergsgrottor man kunde besoka. I dessa grottor fanns det magnifika Buddahstatyer, som var fyllda av valdoftande rokelser. I en av grottorna fanns det ett hal i bergstaket, detta hal hade tillkommit da amerikanarna bombade under vietnamkriget 1968.
Dagen efter akta vi pa turistbussutflykt till tempelruiner som heter My Son. Dessa var fran 700-talet e.k. valbavarde, trots att aven nagra av dessa, hade fatt kanna pa amerikanska bomber under sena 60-talet.
Pa kvallen akte vi en tolvtimmars bussresa till Nah Trang. I denna buss hamnade vi pa tva vanliga saten, inte langst bak, som var fallet nar vi akte till Hoi An.
Pa morgonen kom vi fram och, som sagt, nu ar vi alltsa har. I morgon ska vi hyra motorcykel igen, och pa tisdag ska Wiktor ut och dyka, jag far snorkla eftersom forkylningen inte har gatt over. Den har snarare, efter fem veckor, blivit varre. Har hostat och rosslat om vartannat i flera dagar nu. Typiskt nar man ar ute och reser. Jag har satt diagnosen forkylningsrelaterad lunginflammation. Igar borjade jag med Antibiotika. Nu ar jag glad att jag bad om recept pa Doxyferm innan jag reste. Har tagit det lugnt igar och idag. Far utvardera effekten om nagon dag.
Ha det gott allihopa och tack for alla kommentarer, verkligen jatteroligt. Fortsatt med det!
MVH
Carl-Johan
Hej! Låter tryggt att du hade antibiotika m dig hemifrån.. blev lite orolig igår.. Kul att läsa om vad ni gjort de senaste dagarna! Själv sitter jag på jobbet.. Min förkylning börjar gå över nu iaf.. ha det bra! puss o kram
Siv:
Doxyfermen har hjalpt, kanner mig batter nu 🙂