Som att kliva in i en tidsmaskin

Salam på er!

Vi befinner oss fortfarande på ”baksidan” av den arabiska halvön, i Jemen. En ung nation med bara 17 år på nacken. Landet som enades i samband med att Berlinmuren föll och Sovjetunionen upplöstes 1990. När jag skrev dagbok sist var vi i Aden, den f.d. huvudstaden i det som tidigare hette Sydjemen och som var kommunistiskt och lierat med Sovjet. Nu befinner vi oss i den nuvarande, tillika den f.d. Nordjemenitiska huvudstaden Sana.

Jag vågar nog påstå att Jemen är ett av de vackraste, om inte det vackraste landet i här Mellanöstern, åtminstone på Arabiska halvön. Västra och nordvästra delen av Jemen består av ett vackert och svårtillgängligt bergslandskap och den östra delen består till mesta del av öken.[img=cjlarsson2007_4_5_20_56_14.JPG,324880]

Från Aden tog vi buss norrut till universitetsstaden Taiz, som också är en av Jemens största städer. Vår visit i Taiz varade endast i en dag och en natt innan färden norrut mot Sana fortsatte. Vi chartrade en egen taxibuss med chaufför som skulle ta oss de cirka 200 kilometrarna till huvudstaden. Mellan Taiz och Sana ligger en charmig liten bergsby med namn Jiblah, mest känd för sitt vackra läge och för att under 1100-talet varit ett viktigt maktcentra i södra Arabien. De flesta husen är bevarade från den här tiden. Här strosade vi runt i någon timma. [img=cjlarsson2007_4_5_20_48_59.JPG,324878]
Blev rundvisade i den gamla mosken och hembjuden på te hos en ung kille; så är det när man reser runt i Mellanöstern. Färden fortsatte sedan med vår chaufför, som inte talade ett ord engelska. Norr om Jibla och halvvägs till Sana blev landskapet allt mer dramatiskt. De tidigare raksträckorna blev färre och färre innan vägen tillslut bara var en slingrande cerpentinväg, med hissnande stup på sidorna och bedårande utsikt.
Den jemenitiska körstilen på bergsvägarna liknar rena chickenracen. Om fordonet framför rullar för sakta är skarpa kurvor med noll sikt inget hinder för omkörning…

Efter många timmar i bil kom vi äntligen fram till Sana. Checkade in på ett centralt beläget hotell några kvarter från den berömda gamla staden där husen är av en helt enastående arkitektur. Stadsdelen blev uppsatt på UNESCOs världsarvslista 1984, inte svårt att förstå varför.[img=cjlarsson2007_4_7_11_41_17.JPG,325366][img=cjlarsson2007_4_7_11_45_33.JPG,325367][img=cjlarsson2007_4_7_11_50_37.JPG,325369] På marknaden i gamla stan gjordes flera inköp av ting som hör Arabvärlden till, plus lite till som vi sedan skickade hem med post.
Smala gränder, kullersten, dofter från kryddstånd och örtstånd, myllret av människor, män i fotsida kläder och turbaner samt allt silversmide accopanierat av den arabiska musiken gör att det känns som att vandra omkring i en saga.

Att spendera några dagar i bergen är ett måste om man besöker Jemen. Några mil utanför huvudstaden Sana ligger Harazbergen med dess dramatiska landskap. I Sana hade vi tidigare, högst slumpmässigt, stiftat bekantskap med en trevlig taxichaufför vid namn ”John” (enligt honom själv var hans arabiska namn alltför svårt för oss) som talade bra engelska. ”John” fick vårt förtroende att från Sana köra oss till Manakhah och Hazarbergen, via några andra vackert belägna byar som vi ville besöka. Något som han tackade jag till, eftersom han själv aldrig hade haft möjlighet att besöka dessa platser.

Efter en heldagstur i bilen med ”John” framför ratten och besök i flera mer eller mindre kända byar var vi framme i Manakhah, vackert belägen högt upp i bergen.[img=cjlarsson2007_4_7_12_25_12.JPG,325385] Här ordnade vi logi på ett av byns hotell. Det finns flera vandringsleder som utgår från Manakhah, allt från en dag till femdagarsvandringar. Jag och Joel bestämde oss för att en heldagsvandring på 7 timmar var en lagom utmaning denna dag.

Tidigt på morgonen traskade vi iväg från byn och ut på smala stigar. Upp och ner, med bergsvägg på ena sidan och stupp på några hundra meter på den andra sidan.På många av bergstopparna, högt som lågt, möjlig eller till synes omöjlig har människan lyckats med konststycket att bygga små byar. Tillsut kom man fram till ett av delmålen och kunde kliva in i någon av de små bergsbyarna, spektakulärt belägna på topparna. Att prommenera genom gränderna i dessa små bergsbyar var som att kliva in i en tidsmaskin och förflytta sig minst 100 år tillbaka i tiden. Här hade tiden verkligen stått stilla.[img=cjlarsson2007_4_7_13_11_8.JPG,325416][img=cjlarsson2007_4_7_13_2_46.JPG,325411]
På vissa stigar var det väldigt brant och snårigt vilket gjorde vandringen lite knivig för vår del, vår guide däremot spatserade på utan att knappt ens titta på stigen framför. Kanske inte så konstigt, eftersom han var född och uppvuxen i byn kunde han varenda stig i trakten utantill.[img=cjlarsson2007_4_7_13_23_33.JPG,325424]

Efter sju timmars vandring genom bergsbyar, hissnande stigar, vacker utsikt, qat- och kaffeodlingsterasser, vattendrickande och några liter svett var vi tillbaka i Manakhah. Tog en välbehövlig dusch på hotellet innan vi åter transporterades tillbaka till Sana med taxi.

Vår vän ”John” (som sedan talade om vad han hette och av den andledningen kallar vi honom för John) mötte upp oss när vi kom tillbaka. Han bjöd oss på välbehövlig middag och var nyfiken på hur vi hade haft det i bergen. I går körde han oss till Sultanens gamla boning, det för Jemen klassiska klipppalatset Dar al-Hajar utanför Sana. Självklart ville vi betala honom för skjutsen, men svaret blev bara; ”No problem, we are friends.”

Ikväll, den sista i Jemen, blir det avskedsmiddag med ”John” på en av takrestaurangerna i gamla stan innan han kör oss till flygplatsen. Klockan 04:30 går planet härifrån till Kairo där vi har ett stopp på dryga tio timmar innan färden med Egyptian airlines fortsätter till Jordanien och dess huvudstad Amman. Får se ifall vi hinner med att kika på pyramiderna.
Vi hörs!

MVH
Carl-Johan