Pearl of Africa

(Ber om overseende att jag inte far in å, ä och ö)

Lika majestatisk som namnet forkunnar breder hon ut sig, likt ett hav, Afrika storsta sjo, Viktoriasjon. Det blir vart forsta mote med Afrika. Efter nastan nio timmar ombord pa Brittish airwaysplanet fran London landar vi intill Viktoriasjons strand, i linje med ekvatorn. Morgondisen har precis skingrats och solen har just gatt upp. Varmen bokastavligt talar slar emot oss da vi kliver ur airbusen och kommer direkt ut i friska luften. Flygplatsen heter Entebbe och ar en av fa flygplatser i varlden som ar mer kand an sitt lands huvudstad. Andledningen till detta ar att har utspelades ett av de mest spektakulara flygkapningsdramor varlden skadat. Det var i juni 1976 som palestiska och vasttyska terrorister kapade ett flygplan fullt med israeliska medborgare och tvingade ner det pa Entebbes flygplats. Varldens blickar riktades under dessa dagar, da detta utspelades, mot Entebbe och Uganda och kom sa att fortsatta under nagra ar. Presidenten i landet hette vid den har tiden Idi Amin, kanns namnet igen? Under hans nio ar vid makten mellan 1970 och 1979 fick han Uganda pa fritt fall. Resultatet av Idia Amins jarngrepp vid makten blev hundratusentals doda, svaltkatastrofer av humanitara slag, rekordinflation och ett politiskt kaos som nastan saknar motstycke. Pa toppen av allt ocksa ett blodigt krig med grannen Tanzania. Det tog over femton ar att stada upp efter det kaos som Idi Amin lamnade efter sig. Dessvarre ar den vasterlandska bilden av Uganda fortfarande intimt forknippad med dess blodiga historia under 70- och 80-talet. Idag ar Uganda nagot helt annat. Det ar ett land som andas framtidstro och optimism.

50 000 shilling (c:a 200 kr) kostar taxiresan de 50 kilometrarna mellan Entebbes flygplats och huvudstaden Kampala, dit vi skulle. Jag prutar instinktivt ner priset till 40 000 shilling, mest av princip, men tillater mig anda bli lurad av chaufforen tanker jag.
Nar vi fardats pa vagar, av forvanansvart god standard (just den har strackan kommer det att visa sig), genom byar och tatbefolkade omraden och in i Kampalas tata trafik, forbi de moderna hoghusen kom vi antligen fram till vart forbokade boende i utkanten av staden. Vi hade inte alls blivit lurade visade det sig, priset pa taxiresan mellan Kampala och flygplatsen ar 50 000 shilling. Det tog tva timmar for forsta fordomen att krossas har i Afrika.

Kampala tillhor idag den kategorin Afrikanska huvudstader som ar sakra (nagot som faktiskt de flesta huvudstader i Afrika ar, aven om man kanske aldrig hor talas om just dem). Man kan flanera runt pa gatorna utan att behova kanna sig paranoid. Ran och stolder ar ovanliga foreteelser i Kampala, sa var det dock inte for tio ar sedan. Med sin foga charm och sina obefintliga sevardheter lamnade vi Kampala efter tva dagar for fard vasterut.

Winston Churchill lar ha kallat Uganda for ”Pearl of Africa”, jag och Annie forstar precis vad han menade.
Efter en bussresa 35 mil vasterut, genom purkande regnskog, folkrika byar och vagar av inte allt for hog standard ankom vi staden Fort Portal dar vi nu befinner oss. Landskapet i denna trakt ar enormt vacker. Kullar med bordig gronska, teodlingar, regnskogar, vackra sjoar och med Rewenzoribergen i bakgrunden, vars toppar overstiger 5000 meter och ar saledes Afrikas tredje hogsta berg efter Mt Kilimanjaro och Mt Kenya.

I denna underbara och vackra natur, som faktiskt slar mycket av det jag tidigare har sett, har vi vandrat utmed Rewenzoribergens fot (tro Annie har borjat aterhamta sig nu) genom jordbrukslandskapen som mestadels bestar av banan- och kaffeplantage. Besokt en av de mest aptataste djunglerna i varlden, Kibales nationalpark, dar vi igar fick se Chimpanser i vilt tillstand, samt flera andra apor och faglar.
Ett regnvader gjorde dock upplvelsen i just Kibale mindre angenam, men oj vad coolt det var att fa skada dessa vara narmaste slaktingar i vilt tillstand.

Som sagt vyerna i denna del av Uganda ar slaende vackra och hade vi haft mer tid skulle vi garna stannat har lite langre.

Folket har i Uganda ar trevliga och tillmotesgaende. ”How are you?” ar den staende frasen man mots av da vi har vandrat genom landskapet. Jag har inte alls fatt nagon bad feeling eller haft andledning att kanna oro trots att man befinner sig i denna, dessvarre (ibland overdrivet) beryktade kontinent, tvartom maste jag saga.
Vi kan bara instamma i vad Winston Churchill sa, Uganda is the pearl of Africa, atminstone vad vi har sett. Uganda har framtiden for sig och vi ar lyckligt lottade som har fatt formanen att komma hit som turister innan den stora massan gor det, for den lar komma, helt sakert.

I overmorgon bar det av soderut mot grannlandet Rwanda dar vi ska beskada bergsgorillor. Efter det ska vi ater tillbaka till Uganda for ytterliggare ett besok i en annan nationalpark.
Vi hors snart igen!

MVH
Carl-Johan
P.s. Annie halsar ocksa!