Hade det inte varit for klampandet i den fuktiga vatmarken, farmagarens hugg med vandringspinnen i leran, eller for Caimankrokodilernas plaskande flykt nar vi narmar oss hade man kunnat hora tystnaden.
Eftermiddagsbrisen har klingat av, solen ar pa vag ner och bildar ett rodgult kvallsljus mot den bla himmelen. Kvallen ar varm.
Vatmarken vi vandrar over ar enorm, landskapet far vastgotaslatten att framsta som kullig. Har nog aldrig sett nagot flackare innan. De oandliga vidderna fortsatter bortom horisonten. Har och var, langt bort i fjarran, sticker nagot buskage eller nagra tradtopp upp.
Los Llanos heter detta platta omrade. ”Serengeti of South America” har nagon putslustig reseguideforfattare kallat den har delen av vastra Venezuela. Los Llanos fortsatter aven in over den Colombianska sidan, men den delen av Colombia ar dessvarre fortfarande for farlig att besoka.
Djurlivet ar rikt. Forutom en enorm artrikedom av faglar finns har ocksa Hjortar, Ravar och Leguaner samt nagra av Sydamerikas unika individer sasom Caimankrokodiler, Pirayor, Campibaror (varldens storsta gnagare), Myrslok och inte minst Anacondad – varldens storsta orm. Det ar skymten av en den som ar malet denna varma majkvall i Los Llanos.
Farmagaren och tva av hans drangar trampar pa over vatmarken med sina gummistovlar, och kanner med sin vandringspinnar. Det ar just i sadana har sydamerikanska vatmarker som Anacondan har sitt hem. Plotsligt stannar han upp och bojer sig ner, spanda ser vi efter vad det ar. Upp plockar han en vettskramd Leguan ur ett litet buskage, som han snabbt racker over till Jacob innan han fortsatter vandra.
Efter nastan en timme borjar jag nastan att ge upp hoppet. Stannar istallet upp och tar nagra bilder over vatmarken och det eviga landskapet. Efter nagra minuter hor jag nagra uppspelta roster saga nagot pa spanska. Farmagaren, hans tva drangar och var guide har stannat upp. Femtio meter framfor mig ser det som om de graver efter nagot i gyttjan. Med bultande hjarta och stigande adrenalin klampar jag med forvantansfulla steg bort till den plats dar de star. For sakerhets skull har jag bevapnat mig med videokamaran och D80:n. Nar jag nastan ar framme bojer sig sig mannen ner samtdigt och borjar dra i nagot.
Ur gyttjan uppenbarar sig en fem meter lang Anacondahona. Det ar knappt man tror det ar sant. Stumma betraktar vi hur den slingrar sig framfor vara fotter nar den ligger helt blottad framfor oss. Tar bilder naturligtvis och later guidens faktaord om Anacondan, i den stunden, ga in genom det ena orat och ut genom det andra. En drom att fa ha hallt i en Anaconda gar i upplevelse strax dar efter. Efter 10 minuters betraktelse hjalper farmagaren Anacondan att forsvinna ner i gyttjan pa nytt.
Upprymda och lycklig styr vi tillbaka till farmen, som under vistelsen i Los Llanos ar vart hem.
Batfard i en av floderna och Pirayafiske hor ocksa till nagra av de aktiviteter man kan forderiva tiden med i Los Llanos. Med sitt rika djurliv skulle man latt kunna tro att omradet ar en fredad nationalpark, men sa ar inte fallet. Marken ar privatagd av olika farmare som mestadels sysslar med boskapsskotsel. Turismen har blivit en allt viktigare inkomstkalla under de senaste aren och sysselsatter allt fler bonder.
Sista kvallen i Los Llanos gor vi en fantastisk ritt over det valdiga och eviga landskapet i kvallsljuset. Som kronan pa verkat letar farmagaren upp en Myrslok som rultar ut pa angen fullt synlig. Ett mycket lustigt djur, lite storre an en fet gravling med stor tjock svans och en nos som liknar en nabb (kika in pa mina facebookbilder sa far ni se). Normalt sett ar de svara att se, men med skicklig guide och om man ar ute fore skymningen, finns chansen.
Efter tre dygn i Los Llanos far vi tillbaka till Merìda och den andeanska delen av Venezuela. Harifran reser vi med nattbus direkt norrut, till kusten och Karibiska havet. Liksom grannlandet Colombia har Venezuela en oerhord mangfalld nar det galler natur, och i Venezuela har man till skillnad fran i Colombia lyckats exploatera stora delar av sin natur, pa gott och pa ont. Geografiskt sett ar det ingen storre skillnad pa dessa bada lander. Politiskt sett och attitydmassigt sett sa ar det en avgrundsdjup skillnad. Jag tvekar inte att saga att Venezuela ar (av 57 besokta lander) ett av de otrevligaste lander jag nagonsin befunnit mig i. Det ar inte sa illa som i El Salvador for fem ar sedan, dvs nastan rent fientligt, men det ar for det mesta ar det otrevligt har.
De flesta man moter ar otrevliga, tittar snett och hjalpsamheten lyser med sin franvaro. Sjalvklart finns det undantag, och alla vi traffade i Colombia var absolut inga anglar, men kanslan ar anda sadan.
“Skitsamma” verkar vara mattot i det har landet. Befolkningen har gillar att kasta skrap overallt och vet inte hur man anvander papperskorgar. Det ar inte bara vi som har den asikten om Venezuela, alla som vi har pratat med och som har rest fran Colombia till Venezuela sager samma sak. Inte kunde vi ana att tjejen pa resebyran i colombianska Popayán, for snart en manad sedan, hade sa ratt nar hon med rynkad nasa sa; “Blao! Venezuela mucho malo, mucho malo!” nar vi berattade att vi skulle hit.
Venezuela kallas for Saudi Arabia of South America. Landet har enorma oljetillgangar. Dessvarre har korrupta och, alltfor, USA-vanliga politiker latit det mesta av landets rikedommar floda ut till nagra fas fickor. 2/3 av Venezuelas befolkning har eller lever under fattigdomsstrecket. Och som i de flesta andra korrupta demokratier dar merparten av befolkningen lever under svara forhallanden valjer man, nar man far chansen, en president med populistiskt budskap. I Venezuela heter han Hugo Chavez. Alskad av den fattiga, obildade massan. Hatad av den intellektuella eliten. Avskydd av USA, Colombia, Peru och Mexico (de enda landerna i SA som fortfarande styrs av hogerpoltiker) och Europa, popular i ost och i lander som Iran, Cuba bl.a.
Pa de tio ar han suttit vid makten kontrollerar han nu, ensam, alla konstitutionella instutioner i Venezuela. I varas vann han ocksa, med knapp marginal, den folkomrostning han forlorade for tva ar sedan, ratten att kunna bli atervald som president hur manga ganger som helst. Oppositionen i Venezuela tycks nastan vara utdoende. Aterstar att se hur mycket demokrati Venezuela ar om 10 ar och om de enorma klassklyftorna kommer att minskas. Blir att folja via massmedia, for jag kommer aldrig mer att aka hit igen.
Nu befinner vi oss i en kustby vid Karibiska havet, Puerto Colombia. En gammal fin kolonial by med strategiskt forflutet som hamnstad. Omgivet av berg och djungel ar omgivningen vacker. Flera strandvikar gar att besoka om man sa onskar, samt flera aktiviteter som djungelvandringar bl.a., eller ocksa kan man valja att bara ligga pa stranden, Playa Grande, och hoppa i Karibiska havets vagor. Efter tva manaders fantastisk resa med tusentals intryck, strapatsrika bussresor, tidiga mornar etc. Valjer vi det sistnamnda.
I morgon lamnar jag Sydamerika och Venezuela. Flyger hem via Chicago, dar jag ska stanna hos slaktingar, i tre natter. Den 20:e, om fem dagar kommer jag aterigen att befinna mig i Skovde. En harlig kansla det ocksa.
Tack for for alla fina kommentarer, hoppas ni tyckt det ni last har varit nagorlunda intressant.
Vi syns och hors snart!
/Carl-Johan
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.