Mitt i ett inferno

Hej pa er!

Fran dykon och backpackeron Koh Tao for vi raka vagen tillbaka till Bangkok med backpackertaget. Tog in pa det hotel som Wiktor och Susanne hade bott pa nar Susanne kom till Thailand nagra veckor tidigare. Sista dagen i den thailandska huvudstaden agnade vi oss at shopping. Vi for till den beromda och enorma helgmarknaden. Vi hade varken tid eller ork att i 32 gradig hetta och gassande sol ga igenom mer an en knapp tiondel av den enorma marknaden.
Eftermiddagen spenderades pa Siam Square. Jag kopte bl.a. en videokamera som jag ar valdigt nojd med.

Flera timmar senare, kl. 01 pa natten tog vi taxi ut till flygplatsen. Kl 04:15 skulle planet till Bangladesh och huvudstaden Dhaka avga. Vi fick veta att var forsenat i en timma. Incheckningen var ett rent kaos. Inget kosystem som vi ar vana vid fran Sverige existerade och allting tog en evinnerlig tid. Alla gick fore alla och inget hande vid diskarna. Efter lang vantan var allt klart. Forseningen okade, och inte forann klockan 05:40 kunde vi ga ombord pa Bangladesh Airways flight till Dhaka.
Bangladesh ar en av jordens yngsta nationer. 1971 blev landet sjalvstandigt fran Pakistan. Da hette landet East Pakistan. 83 procent ar muslimer och resten hinduer, kristna och buddister. Det bor 130 miljoner innevaner har och landet ar lika litet som England och Wales ihop. Saledes varldens mest tatbefolkade land, och ett av varldens tio fattigaste. Samma ar som Bangladesh bildades, samma ar tror jag flygplanet var ifran… Det los 70-tal om allting.
Efter en otroligt amatormassig sakerhetsgenomgang av den exotiskt kladda flygvardinnan, halvtorr frukost, lite lite somn och ateruppstigning fore landning kunde vi efter dryga tva timmar landa sakert i Bangladesh. Vart plan var nastan fullt, dvs. runt 150 passagerare. Nar vi kom in pa flygplatsen visade det sig att bara vi fyra och tva personer till skulle av har. Resten av passagerarna skulle vidare till Indien eller Nepal. Personalen pa flygplatsen blev nastan forvanade nar det visade sig att vi verkligen skulle av har.

Ordnade med immigrationen och tog taxi till vart hotel som vi hade sett ut fran guideboken. Jag hade mina farhagor om Dhaka och jag kan verkligen saga att dom besannades pa gott och pa ont:
Dhaka ar verkligen en av varldens mest fororenade stader. Smoggen ligger tung over staden och bussarna fullkomligt sprutar ut brun och svart rok. Det drojer inte lang tid innan man far torrhosta av alla avgaser. Trafiken ar fullstandigt kaotisk overallt i staden och dom helt proppfulla bussarna ser halvt mosade ut nar dom kor och man forstar varfor. Pa gatorna trangs alla. Bilar, bussar, cykeltaxis och manniskor.

Vi kom anda tryggt fram till vart hotel, som lag i en av Dhakas lite finare omraden men framfor allt lugnare omraden, allting ar dock relativt. Fick lite valbehovlig somn innan vi gav oss ut igen. Vi tog en titt pa Bangladesh parlament, en tur som tog hela eftermiddagen. Trafiken i Dhaka ar, som sagt, en av varldens mest kaotiska. Att ta sig fran punkt A till punkt B kan ta flera timmar. Ofta blir det politiska eller religosa demonstrationer, da blir det helstopp.

Kvallen avslutades med underbart god middag pa fin restaurang, med utsikt over vart omrade av staden. Titt som tatt gar strommen. Nar det ena kvarteret har strom star det andra utan osv och sa pagar detta hela dygnet.

Den andra dagen i Dhaka akte vi till gamla staden. Nagot som jag verkligen hade sett fram emot. Taxifarden tog over en timma. I gamla staden ar det annu mer trangsel an i ovriga delen av Dhaka. Det forsta vi gjorde var att aka till hamnen, som ligger har. Vi tog en battur i hamnomradet pa floden. Hela hamnomradet stank likt en soptipp och vattnet i floden var svart, har aldrig sett nagot skitigare vatten, men efter ett vande man sig vid lukten. Batturen tog en timme innan vi var tillbaka igen. Flodomradet skudande av liv. Overfulla lastbatar, folk som transporterades i roddbatar till den andra sidan floden, melontransporter, kvinnor som tvattade sig i det smutsiga vattnet osv. Vi akte under den storsta bron i Dhaka och under denna, pa brofastet bodde folk, i sma egen monterade plasttalt.

Efter batfarden prommenerade vi runt i gamla stan, med fyra till sex nyfikna Dhaka-bor i slaptag. Nagra tiggare och nagra genuint nyfikna. Man blev van vid detta efter ett tag. Folk ar valdigt nyfikna pa en har och det ar inte ovanliggt att man kan ha over tio personer runt sig i en ring om man exempelvis stannar upp och ska titta pa kartan. Nagot som skulle kunna vara obehagligt, men personligen har jag inte kant mig det minsta hotad eller pressad nagon gang. Folk ar ocksa valdigt vanliga och gastvanliga. Vi fick komma in och titta i en bostad nar vi vandrade runt i ett av dom hinduiska kvarter i gamla stan och vi blev helt spontant inbjudna pa te hos en muslimsk man och hans tygtillverking.

En hel del foton och mycket filmning har det blivit. Jeg vet att jag blir tjatig, men som sagt trafiken och gatulivet liknar ingenting mot vad jag har sett innan. Det ar som att befinna sig mitt i ett inferno. Jobbigt men samtidigt ganska haftigt och spannande.

Vi hann ocksa med lite shopping har, gjorde ett besok i Banga Bazar. Priserna ar sanslost laga. Mycket av dom klader som vi kan kopa i vastvarlden tillverkas i Bangladesh, och det som inte skeppas over till oss, saljs billigt pa bl.a. Banga Bazar. Nar vi klev ut fran bazaren kom ett demonstrationstag forbi. Nar dom sag oss fyra vita vinkade och skrattade hela taget, det var lite kul. Efter shoppingen orkade vi inte med mera, utan tog taxi hem. Naturligtvis var det demonstrationer pa gatorna sa taxifarden tog lang tid. Ett av tagen passerade oss i motsatt rikting och det var likadant som det andra taget. Folk skrattade och vinkade glatt at oss.

Efter en av dom mest intensivaste dagarna i mitt liv lamnade vi Dhaka dagen efter och det var ganska skont. Vi ordnade privattransport till vastra delen av Bangladesh, till en stad som heter Khulna. Innan vi akte skickade jag ivag ett paket hem till Sverige. Postkontoret var ett av dom mest primitiva och gammalmodiga jag har sett. Postvagspilen var krokig och skulle lika garna kunnat ha statt i en antikbod. Hur som helst, att skicka tio kilo med flyg fran Dhaka till Skovde kostade motsvarande 185 kr.

Nu ar internetkillen pa hotellet ga hem, sa jag far fortsatta med dagboken i morgon istallet.

Pa aterseende!

CJ