Fran nordnorska Kirkenes for jag mot sodern.
Motte upp mina kara vanner Mats och Joel pa SkyCity, Arlanda. Tillsammas gjorde vi en tva veckor lang resa genom min favoritkontinent, Mellanostern. En resa som snabbt kan beskrivas i tva ord: aktiv och innehallsrik.
Fran Stockholm flog vi till Jordanien med ett sju timmars langt mellanlandningsstopp i Istanbul, staden dar ost moter vast, bokstavligt talat. Efter ett snabbt besok i Sultanamet steg vi pa en av Turkish airlines nattflighter mot Amman, Jordanien.
Det var en liten satt och rund herre i 60-ars aldern som tog emot oss nar vi trotta klev ut i den ljumma arabiska natten, ut fran Ammans internationella flygplats.
Han halsade oss hjartligt valkomna till Jordanien och tande den obligatoriska cigaretten. Under den nattliga farden fran flygplatsen och in till Amman hann han beratta mycket om sig sjalv och sitt liv.
Hans namna var Yossef och han bodde i Amman, men egentligen kom han fran Betlehem pa Vastbanken. I Amman hade han bott sedan 6-dagarskriget (kriget da Israel pa bara 6 dagar erovrade bade Vastbanken fran Jordanien och Sinaihalvon fran Egypten) sommaren 1967 da han tvingades fly.
”Jag har jobbat som chauffor har i manga ar” berattar Yossef och fortsatter; ”22 ganger har jag kort till Bagdad fran Amman”. Spant lyssnar vi vidare, samtidigt som vi passerar Ammans sodra fororter. ”Idag ar inte dessa resor sa lonsamma langre, men nar kriget var som varst 2003, da fick jag 5000 dollar per korning, och 1000 dollar per dag i Irak nar jag korde runt pa journalisterna”. Han tystnar och svanger av mot centrum. ”Jag var i Bagdad nar dom valte statyn med Saddam Hussein, jag var tillochmed med pa TV da!” sager han och utbrister i skratt och skakar pa huvudet. ”Mycket pengar” tillager jag. Yossef nickar ”Jo, mycket pengar, men du vet… mitt liv…”
Yossef fortsatter och ger oss matnyttig information om avstanden mellan alla de stader i Mellanostern som vi har planerat att besoka. ”Kan du aka in i Israel” fragar jag nyfiket. Yossef ler och sager; ”Jag ar en av fa lyckliga…”
Mellanostern ar naturligtvis politik pa hog niva, Mellanostern ar hogkulturens och var civilisations vagga, Mellanostern ar dofter, kryddor, souqer, underbar mat, ljuvliga strander, uteliv i varldsklass. Mellanostern ar himmelsvida kontraster, men framfor allt annat: Mellanostern ar dess manniskor med en gastvanlighet och en innerlighet som inte existerar nagon annanstans pa detta jordklot. Jag har tjatat om det har tidigare fran mina resor i dessa trakter, men det maste bara papekas pa nytt.
Var resa drar igang redan dagen efter. Fran Amman till Syrien och dess huvudstad Damaskus. Dessvarre ar det inte Yossef som kor oss denna dag, men val en annan trevlig chauffor.
Kor norrut fran Amman. Stannar till vid Jerash och vandrar runt bland tempelruinerna daterade fran romartidens hojdpunkt. Fortsatter sedan norrut och anlander den Syrianska gransen. Forutom koer och ett allmant kaos pa den syriska sidan gar det hela smartfritt och vi kan fortsatta genom det nya landet. Innan vi anlader det valdiga Damaskus stannar vi till pa vagen vid den gamla vackra amfiteatern Bosra.
Syrien ar en dammig diktatur med hog korruption. Det ar relativt fattigt och prisnivaerna ar mycket laga. Folket hor dock till ett av de mest vanliga och trevliga jag har mott. Huvudstaden Damaskus ar en av varldens aldsta stader och ar idag en ganska sliten sadan med breda sonderkorda motorvagar som slingrar sig kors och tvars, hoghuskomplex med slitna fasader och en massa moskeer. Pulsen ar mycket hog och i centrum ligger en liten klick som utgor den gamla staden och dess magiska souq (= marknadsplats inne i en stadskarna dar allt saljs och dfar allt har sett likadant ut i flera tusen ar).
Fran Damaskus gor vi en galen taxiresa genom Syriens glodheta oken norrut. Skyltar vi passerar talar om att den Irakiska gransen inte ar langt harifran och att vagarna gar mot Bagdad. Mitt ute i det monotona oknenlandskapet ligger de uraldriga ruinerna efter staden Palmyra, vars pelare majestatiskt sticker upp i det heta och karga landskapet och minner om dess forna glans. Palmyra ar en av Syriens storsta sevardheter. Det ar nastan folktomt nar vi i total tystnad vandrar runt och beundrar det vi ser. Varmen och den fortsatta konflikten i Irak gor att turister inte langre tar sig hit i den utstrackning som man gjorde forr om aren.
Efter att ha spenderat en heldag i Syriens tvåa, den betydligt mer trivsamma staden Aleppo far vi soderut och hamnar, strax norr om Libanons grans, i riddare Arns forspar. Det fullstandigt otroliga och superhaftiga intakta fortet fran 1100-talet, Crac de Chevaliers. Ett fort som bade araber och korsfarare anvant sig av i historien som skydd mot varandra. Av alla historiska platser jag har besokt slar detta fort det mesta. Det kanns nastan som att man skulle kunna stota pa riddare Salladin eller Arn i fortets gangar och vrar.
Libanon ar nasta land att besoka under var expressresa genom Mellanostern. Det land, tillsammans med Irak, som har sarjats hardast under de sista 30-aren i regionen. Det var bara tre ar sedan som fanatiska islamistiska grupper fick Israel att attackera landets sodra delar, inklusive stora delar av huvudstaden Beirut.
Att spendera tre dagar i Beirut med omnejd ar sannerligen en surrealistisk upplevelse. Kontrasten till granlandet Syrien ar slaende. Allting ar verkligen sååå vasterlandskt har. Mc Donalds, Burgerking, KFC, Pizza Hut trangs intill varandra. Lyxhotellens kjedjor ar aggressivt uppradade utmed Medelhavskusten. Vyerna utmed norra Beiruts infarter minner mig om mer om Gran Canaria: hotelkomplex overallt.
Pa Beiruts stora strandprommenad spatserar coola killar, tjejer med det senaste modet forbi sida vid sida med tackta damer och skaggiga herrar. Bilparken ar enormt pakostad och trafiken ar en av de mest aggresiva jag bevittnat. Beiruts uteliv ar internationellt sa det forslar, coola och frascha pubbar och nattklubbar med den senaste musiken dunkar i Beiruts nojeskvarter nattetid. Mitt i allt detta star sonderbomade hus uppradade har och var som paminner om staden och landets grymma nutidshistoria.
Fran Beirut tar vi oss, via olika transporter, tillbaka mot Amman. Gor ett stopp i libanesiska Beekadalen och kikar in ytterliggare historiska lamningar. Marker har av fattigdomen i landet och den totala kontrasten mot Beiruts kontinentala flard. Har ar det den djupt religosa och fundamentalistiska Hizbollamilisen (Guds parti) som styr och vars raketer da och da skjuts in pa Israeliskt territorium, nagra mil soderut.
Den avslutande delen av resan blir ofrivilligt intensiv. Jag och Mats beslot att besoka Jerusalem under en dag, dessvarre kunde inte Joel folja pa denna utflykt eftersom det hant ett litet missode med hans pass.
Gransovergangen Jordanien – Israel ar den mest rigorosa och langsta jag har upplevt. Dock aldrig otrevlig. 95 % av den arbetande tullpersonalen och underrattelsetjansten var unga varnpliktiga tjejer och en och annan lite aldre underrattelseofficer, samtliga kvinnor.
Mats blev grundligt intervjuad och vi fick noga beratta vad vi skulle gora i Israel, hur jag och Mats kande varandra, vad han jobbade med och, framforallt, vad vi hade gjort och varfor vi hade besokt grannlandet Syrien, en av Israels arkefiender, och som underrattelsekvinnan helt felaktigt sa var ett ”mycket farligt land”. Det mest bisarra inslaget i intervjun var dock nar hon fragade efter var tredje van, varfor han inte var med oss. Joel, som ingen av oss hade namnt overhuvudtaget… Det ar inte for inte Israel har varldens basta underrattelsetjanst.
Tog oss tillslut genom tullen och kunde fortsatta mot Jerusalem nagra mil bort. Passerade Vastbanken dar flera checkpoints var placerade och bemannade med snygga patrullerande millitartjejer med trendiga solglasogon och AK5:or i handen, bisarrt… Passerade ocksa de groteska och olagliga judiska bosattningarna pa vagen in till Jerusalem.
Eftersom allt drog ut pa tiden i tullen hann vi inte med att se mer an det allra viktigaste i den heliga staden innan vi var tvugna att ge oss av med nattbuss soderut, till Eilat. Naturligtvis ar Israel och den judiska staten en stor kontrast till ovriga arabiska Mellanostern, och efter vart korta besok fick bade jag och Mats verkligen blodad tand pa Israel som ar ett givet resemal i framtiden.
I Eilat passerade vi gransen och lamnade Israel snabbt och smidigt. Tillbaka i Jordanien ankom vi grannstaden och den trevliga badorten Aqaba vid Roda havet. Pa ett av dess manga resort vantade Joel pa oss.
Avslutade det hela med sol, bad och givetvis dykning i det akverielika vattnet som Roda havet bestar av. Sa hejdå till lyckosten Mats, som ska stanna nagra dagar till har i Jordanien. Jag och Joel tog bussen fran Aqaba tillbaka till Amman, dar vi nu befinner oss. Tidigt i morgon bitti flyger vi ater hem till Sverige.
Nar allt kommer omkring ar det kanske anda tur. Den 21 augusti startade namligen den muslimska fastemanaden Ramadan. Under Ramadan ar det mesta stangt och folket fastar sa lange solen lyser. Det fick vi bevittna i bussen pa vag hit. Sa fort solen gatt ner, akte cigarettpaketen, vattenflaskorna, chipsen och mackorna upp hos ovriga passegerare. Den vackra bussvardinnan forklarade lugnt och vanligt for oss hur allting forholl sig. ”Ramadan ar en muslimsk hogtid som nyss har startat, vi ater och dricker forst nar solen har gatt ner, det ar en del av var kultur.” Hon tystnade sedan ett ogonblick och fortsatte sedan leende och med innerlig stamma; ”Ni ar såå valkomna hit…”
Har, tro det eller ej, inget mer att tillagga fran den har resan. Langrandigt som vanligt men ni kanner ju mig vid det har laget. Hoppas ni orkade med att lasa.
Skot om er!
/Carl-Johan
Intressant läsning!