Lemurernas rike

Vaknar pa morgonen av ett ljud som starkt paminner om en kombination av ett flyglarm, billarm och ett ambulanslarm. Ljudet skiljer sig mycket fran de vanliga läten som hela tiden strommar ut ur djungelns gronska. Malet med dagens vandring i den narbelagna regnskogen ar att ta en narmare titt pa just de varelser som framkallar dessa saregna ljud.

Pa med kangor och solkram, ner med kamerorna och efter intag av frukost var vi redo att ge oss ivag.
Guiden med örnögon visar runt oss pa de smala och tata stigarna i den gronskande djungeln. For att vara i en regnskog ar temperaturen mycket behaglig med skinande sol och 25 grader, och inte alls sa fuktigt som djungelvandringar normalt sett brukar vara. Andledningen ar att vi befinner oss pa hogre hojd i kanten av en bergskedja som ostra Madagaskar utgors av. Stigarna vi gar pa kantas av kameljonter i olika farger, faglar, odlor och ormar. Alla endemiska for Madagaskar. Ratt som det ar far vi syn pa en lemurfamilj uppe i traden som hoppar fram och tillbaka mellan grenarna uppe i tradkronorna. De ser ut att ha det valdigt kul dar uppe, och kommunicerar flitigt med varandra med olika sorters ljud. Nere pa marken star vi och betraktar detta naturens skadespel, filmar lite och fortsatter efter en stund att vandra vidare efter guiden. Efter nagra timmars vandring far vi antligen skymta den lemurart som ar malet for dagen, och som varje morgon vacker oss i var bungalow. Dessa lemurer kallas Indris. Indriser ar en av de vackraste lemurerna, den ar storre an de andra och har svart/vit pals. Efter en lang stund talmodigt iaktagande forflyttar de sig sakta nerat traden sa att vi far ta en narmare titt pa dem. Ratt som det ar sa ger de ifran sig det allarmliknande ljud som de anvander for att kommunicera med varandra. Slar nastan lock for oronen nar vi star sa nara. En maktig och lite annorlunda naturupplevelse. Kunde ta riktigt fina bilder pa Indrisarna dar vi stod. Nojda vandrade vi tillbaka igen tillsammans med guiden.

Efter forsta veckan pa Madagaskar var vi nojda over alla nya upplevelser vi fatt med oss harifran, det som grusade gladjen var naturligtvis Emmas magsjuka som tursamt nog gick over bara ett och ett halvt dygn. Bilfarden tillbaka over bergen fran Andasibe och alla nationalparkerna till huvudstaden Antananarivo gick mycket battre an ditresan.

Nasta etapp pa resan var norra delen av Madagaskar och staden langst upp i norr, Diego Suarez. Man kan ta sig dit pa tva satt; antingen med bil i 48 timmar, eller flyg i 1 1/2 timme. Infrastrukturen pa den har on ar nagot av det samsta jag har sett, det ar fa vagar som har asfalt. Flyg blev det alternativet vi tog. Stannade en natt pa vart hotell i huvudstaden innan vi skulle fortsatte vidare. Hotellet innehar en restaurang som serverar utsokt mat och vars meny utgors av franska klassiska lackerheter och aven traditionella malagaysiska ratter. Hit brukar vi ga. Det som dessvarre gor att man stundtals tappar aptiten pa denna annars sa mysiga restaurang ar dess kundklientel som ofta bestar av franska ackelgubbar sittandes med unga prostituerade malagayiska flickor. Det paminner lite om Thailand faktiskt och ar fullstandigt vidrigt. Inte alls akert att vi gar tillbaka hit efter det sista restaurangbesoket. Jag beslot mig for att denna kvall prova en traditionell matratt fran det malagayiska koket, vilket visade sig inte alls smaka nagot vidare. Fick bli att jag snyltade pa Emmas mer vastorienterade mat istallet som rackte till oss bada. Nar vi pa morgonen steg upp for att gora oss klara och ge oss ivag till flygplatsen kunde jag konstatera att det nu var min tur att fa den magsjuka Emma hade haft innan.

Trott och seg och efter otaliga toabesok genomled jag taxiresan, flygresan mycket tackvare av Emma. Den tropiska hettan slog emot oss bokstavligt talat nar vi klev ur flygmaskinen da vi anlant Diego Suarez och norra Madagaskar. Har ar det betydligt varmare och fuktigare an pa hoglandet i de centrala delarna. Forsta hotellet vi kollade pa hade maskar i sangkladerna, vilket fick oss att ta in pa ett av stans fladigare stallen. Valbehovligt kan jag saga och efter ett dygn var aven min magsjuka botad.

Diego Suarez var en fin och trevlig hamnstad med fransk kolonial karaktar. Att strosa runt pa stan och kolla in folk och affarer ar ett kul men svettigt noje. Beslot oss att ta oss vidare soderut efter kusten och kolla in de nationalparker som den har delen av landet har att erbjuda.

Den park som ligger narmast ar den vackra parken Parc Nacional Montagne de Ambre. Belagen i Amberbergen; en bergskedja som bildats av vulkaner som nu ar utdoda, en timmes korning soder om Diego Suarez. Tat regnskog med kratersjoar, bäckar och fina vattenfall och slaende vyer over djungeln med Indiska Oceanen i horisonten. Aven har hade vi givetvis guide som visade runt oss samt en chauffor som korde. En trevlig och pratsam kille, men inte alls med samma örnögon som han i Andasibe. Madagaskar ar verkligen lemurernas rike. Sag anda tva nya artera av lemurer som vi tidigare inte hade sett och som bara finns i de norra delarna; Sanfordlemuren och den vackra Kronlemuren. Stannade bara en dag i den har parken men hade garna stannat langre. Tiden var dock knapp och det var mer spannande saker vi ville hinna uppleva har uppe i norr. Korde nagra timmar pa vagen soderut utmed kusten, genom den naturskona och mycket fattiga landsbygden. Nasta anhalt var Parken Ankarana, en av de markligaste platser jag har upplevt och dar man kan beskada en helt bizarr och unik natur som bara finns pa den har delen av jordklotet. En av de jobbigaste men ocksa haftigaste vi har upplevt.

Mer om strapatserna i den parken och i norra Madagaskar i nasta dagboksinlagg.

Kram fran Carl-Johan och Emma