Konklusion: Indien

Hejsan!

Jag vet att nagra av er har undrat:
Det var namligen sa att varan grupp var tvungen att splittras i Calcutta. Wiktor och Susanne akte till Goa i fortid for att hinna ta sig hem till Sverige fran Bombay. Jag och Martin gav oss ner pa (som ni alla vet) en misslyckad tigerjakt istallet. Att Wiktor skulle resa hem i fortid tillsammans med Susanne bestamdes tidigt pa resan, redan i Kina faktiskt. Jag reser nu vidare tillsammans med en annan trevlig resefanatiker som heter Martin och har sa gjort sedan Thailand. Det funkar kanonbra.

Alla har vi val forhoppningsvis ett meningsfullt fritidsintressen eller atminstone bara ett allmant intresse for nagonting är något som man tycker om och ar stimulerande.
Det är det som till stor del förgyller den, såkallade, ”trista” vardagen. De flesta jag känner sysslar mycket med datorer, bilar, idrott, ar väldigt musik och/eller filmintresserad osv. Det sistnamnda stammer bra in på mig. Får jag frågan brukar jag också klämma in: ”att resa” ar ocksa en del av mitt fritidsintresse, eller en ganska stor del rattare sagt.
En del av min fritid går åt till att läsa resetidningar, resetidsskrifter, titta pa dokumentärer om olika länder, naturprogram etc. Det är ofta sådant som ger mig inspration till att ge sig av utomlands.

Av lite inspiration, får man en ide (oftas en ganska galen sådan) som sedan vevas runt några varv i huvudet. Efter ett tag kör men en ny runda med sina guideböcker och tidningar för att sedan konsultera andra resefanatiker (i mitt fall oftast Wiktor). Då inser man att den första iden man hade inte kommer att kunna realiseras, och så börjar man om igen, anda tills man har en grundplan på hur resan ska se ut, på ett ungefär. När detta är klart börjar man spara pengar, fixa med ledighet och jobba extra (eller ”ta extraturer” som det populärt kallas på min arbetsplats).

När det gäller tidningarna jag nämnde brukar dessa behandla alla kontinenter och många av dess länder på vår planet. Vanliga rubriker brukar vara: ”De tio bästa öarna i Thailand”, ”Bästa safarin i Afrika”, ”Peru – vandring Inkarike” etc etc etc. Då reportagen i dessa tidningar handlar om Indien brukar det dock låta lite annorlunda i rubriksättningen: Det kan exempelvis se ut sahar: ”Inden för nybörjare” ”Hur man klarar sig från nord till syd i Indien”, ”Goa – Indien light”, ”10 måsten för att klara av Indien” etc.

Efter att i snart tre veckors tid ha rest runt i detta stora land och denna väldiga subkontinent förstår jag mycket väl vad man menar med detta.
Allting är omöjligt att beskriva, det måste upplevas på plats, men för att nämna några valniga indiska foreteelser har jag här spaltat upp några exempel:

[b]Trafiken [/b]
Kaoset, aggressiviteten i körningen och den totala hänsynslösheten är slående: i storstad som på landsbygd ar bdet ingen skillnad forutom pa mangden bilar.
Vad man vet, nar man sätter sig på bussen eller i taxin, är att hjärtat kommer att slå många extraslag och ibland nästan hoppa ur bröstkorgen nar man tittar framat. Totalt livsfarliga omkorningar hor till den vanliga vagbilden. Pa vagarna ”samsas” bilisterna, mopederna och lastbilarna tillsammans med kossorna, och dessa ar verkligen heliga, till skillnad fran manniskorna.
Tank er allt detta kaos ackopanjerat till specialtillverkade tutor som verkligen skär i öronen, och som låter tio gånger mer än tutorna hemma. Forestall er detta, då har ni hur trafiken ser ut i Indien.

[b] Maten[/b]
Den ar generellt sett ljuvlig. For vegetarianen ar detta ett paradis. Den ar kryddig, stark, varierad och väldigt färgstark. Stor skillnad mellan olika restauranger dock. En maträtt kan smaka ljuvligt på ett ställe och pyton på det andra. Brödet, eller nan som det heter här, är ett måste för smaklöckarna och detta galler i synnerhet vitloksbrodet. Likaså shakerna och all lassi (en blandning mellan jogurt och milkshake med olika smaker sasom mango, ananas, banan osv) ar ett maste och borde introduceras hemma. Att gå på restaurang är ett bra sätt att möta annorlunda kulturer, vart man än befinner sig. Detta gäller särskilt i Indien. I kina och sydostasien anvander man pinnar, i vastvarlden bestick, i Indien ar det annorlunda. Folk inte bara äter med händerna, indierna verkligen kladdar runt maten och rör runt det på tallriken innan det stoppas in i munnen, och detta är norm. Alla gor sa.

[b]Folket [/b]
Att säga nej, eller tyvärr ar enligt tradiotion och kultur lika illa som det är för exempelvis en kines att tappa ansiktet. Vilket betyder att indier sager jag till nastan allting, och sarskilt till det som dom inte forstar. Då alla indier inte talar så bra engelska (aven om manga latsas) kan ett ”ja” betyda vad som helst och ibland få mycket negativa konsekvenser da det missuppfattas fran bada hall. Indier är väldigt spontana, rättfram och nyfikna personer. ”Your country” ar den standiga fragan man far. De flesta är väldigt sociala och trevliga, men alltför många har ovanan att inte lyssna då man ska replikera dom eller forklara saker. Manga av indierna har heller aldrig fel, hur uppenbarligt fel dom än har.

Hygien och komfort är två ting som har en annan innebord har mot stor del av ovriga varlden. Men har en helt annan syn pa komfort än vad vi är vana vid. Exempelvis: en ”bekväm” buss för en indier, är inte alls samma sak för oss svenskar, ordet ”bekväm” har en helt annan innebörd för människor som är vana att färdas i timmar i proppfulla bussar med träbänkssäten. Jag far trasmak inom en timme.
Samma sak gäller hygienbiten.
Efter Calcutta flög vi ner till Kerala, en av de sydligaste provinserna (kanske ni har sett pa bilderna). Har besökte vi bl.a. en stad som hette Kollam. I Kollam skulle jag köpa toalettpapper (ett av många måsten att själv ha med sig i Indien) i en liten kioskbutik som det kryllar av överallt. Efter att ha gått igenom fem olika butiker och erhållit fem ”No, no” eller ”sorry” eller ”Yes” (”no”), blev jag förbannad och undrade vart i hela friden jag egentligen befann mig och vad jag gjorde har. Sedan slog det mig, några sekunder senare: Varför ska jag bli arg pa indierna för? Dom använder inte toalettpapper. Indier sköter sin hygien på ett helt annat sätt än vad vi gör. Varfor ska jag som svensk komma hit och krava ting som dom inte anvander?
Tillslut fick jag tag pa toalettpapper, det finns har, men ar inte sa sarskilt vanligt overallt.

Det här är bara några exempel på hur det är att vistas har i Indien. Som jag skrev i förra dagboken var det första intrycket av det här landet katastrof, inget var bra. Men nu, efter tre veckor tycker jag faktiskt att Indien är charmigt. Uppfattar folk som trevligare och trevligare. Man tanker inte langre pa alla forsaljare i turistkvartern som ar pa en hela tiden, jag har lart mig at negligera dom. Efter et tag här har man stallt in sig och lart sig, atminstone lite hur indierna tanker.

Jag tycker faktiskt att Indien ar ganska charmigt, med facit i hand. Charmigt på så sätt att allting är totalt olikt hur allting är hemma och många andra länder också för den delen som jag har varit. Om vi sager att Sverige är Skövde, då skulle Thailand kunna vara Skåne, och USA vara Stockholm osv. och Indien… jag, det är Indien, inte likt något annat. Det har varit en fantastisk upplevelse pa manga satt.

Det är helt sanslöst vad tiden går. Det är nu 97 dagar sedan jag åkte hemifrån och tre veckor sedan vi kom hit till Indien. Om tre dagar ska vi åka härifrån. Ska på sätt och vi bli ganska skönt, även om jag skulle kunnat stanna längre.
Den 25 april flyger vi härifrån sydasien till en ny kontinent, nämligen mellanöstern, en kontintent som har faschinerat mig mycket och som jag länge har sett fram emot att få besöka. Om några dagar blir det verklighet.

På återseende!
Carl-Johan