Kambodjas landsbyggd

Hej igen!

Vi akte, forvantansfulla, ivag pa var tripp upp till nordligaste Kambodja. Bilresan gick fortare an vad vi trodde, men vagen var inte den basta. Pa ditvagen han vi springa in pa det yttersta av alla tempel i Angkor Bata Seray (tror det stava sa), for vagen upp till Anlong Veng gick forbi dar.

Anlong Veng ar en liten dammig by med nagra skjul och en dammig grusvag. Kor och hundar sprang losa pa vagen. Manniskorna i den har delen av Kambodja ar mycket fattiga och lever under mycket smala forhallanden. Folk kom hela tiden fram och ville prata med oss, och undrade varifran vi kom. Trots att detta ar laglost land sa kande vi hela tiden helt trygga.

Vi checkade in pa ett litet guesthouse i byn, for 5 dollar per natt. Var malsattning med detta besoke var att fa se ett tempel som lag tio mil oster om var by, precis vid Thailandska gransen. Enligt var guidebok skule templet ligga uppe pa ett berg, med fantastisk utsikt over djungeln. Det var vid detta tempel som Roda Khemerna holl til den absolut sista tiden innan gerillagruppen ”lostes upp” 1998.
Nar vi anda var har ville vi ocksa gora ett besok vid Pol Pots hus, som ocksa det lag vid den Thailandska gransen fast precis norr om byn. Vi traffade en av dom valdigt fa, eller den enda, som talade bra engelska i Anlong Veng. Han hade en kompis som agde en bil.

Dagen efter, tidigt pa morgon kl 06:30 korde vi ivag. Vi hade tva andra killar fran byn, med i bilen. Dessa tva foljde med eftersom dom aldrig hade varit dar tidigare. Har kan man snacka om gropig och hoppig vag. Resan tog tre timmar. Nagra kilometer fore vi kom fram till byn, dar templet lag, sag vi massor av minskyltar utmed vagen.
Nar vi kom fram, vantade var chauffor, nere i byn. Det var omojligt att kora bil upp, eftersom vagen var for dalig. Vi fick skjuts att tva killar pa motorcykel som bodde har. Den slingriga och kuperade vagen upp for berget kantades ocksa den av minskyltar och vacker utsikt.
Val uppe, fanns det faktiskt gott om sma turiststand, nagot som gjorde oss forvanade. Andledningen var den att fran den Thailandska sidan var det enkelt att ta sig hit, man kunde se den asvalterade vagen fran toppen, sa dom hade lite besok av turister har anda. Men sa gott som inga fran den kambodjanska.
Templet som sadant var valdigt vackert, och inte nagot restaurerat, till skillnad fran Angkor-templen. Man hade en bedarande utsikt over Thailand pa ena sidan, och Kambodja pa den andra. Bakom det ostra berget lag Laos. Vi gick runt har i tva timmar, tog en hel del foton och fick sedan skjuts tillbaka.
Nere i byn at vi middag, inan vi akta tillbaka igen. Vi akte direkt upp till en annan bergsby, som lag norr om Anlong Veng, som var gransstad till Thailand. I den har trakten lag Pol Pots hus. Hela detta omrade i norra Kambodja var det sista stallet som var befastad av roda Khemererna, och i dena by sag vi flera personer som fortfarande gick omkring i roda khemer-uniformer.
For att ta sig till Pol Pots hus, som lag valdigt isolerat ine i djungeln, var man ocksa tvungen att aka motorcykel. Och om vi hade tyckt att det var mycket minskyltar, vid templet, var det ingeting emot hur det var har. Vi kande oss anda helt trygga, for vara motorcykelchaufforer, som bodde iu byn, hade stenkoll pa vart vi fick och inte fick ga. Har var ocksa utsikten anu vackrare an pa det andra stallet, helt bedarande, med helt orord djungel, av naturliga sjal :-(. Uppe pa berget horde vi tva sprangningar. Naturligtvis var det nara till hands att anta att det var minor som hade detonerat.
Sista platsen vi besokte, inan vi ater akte tillbaka till Anlong Veng var Pol Pots grav som lag inne i byn. Vi passade ocksa pa att, nar vi anda var vid Thailandska tullen,att ta reda pa mojligheterna att ta oss in till Thailand den har vagen. Vi fick reda pa att det inte gick nagon lokatrafik harifran och in till dom stora vagarna till Bangkok harifran, men vi kunde fa aka med en kille dagen efter, om vi ville.
Pa tillbakavagen, ner for berget, forstod vi vad sprangeningen hade ineburit. Vagarbetare hade sprangt i berget vilket hade lett till att hela vagen var oframkomlig, lag stenbumlingar overallt. Det var bara for oss att ga ut och hjalpa till att flytta pa stenarna sa vi kunde ta oss darifran. Efter tjugo minuters kankande och slapande, tillsammans med andra bybor var vagen aterigen fri och vi kunde kora ner till Anlong Veng igen.

Vi kom tillbaka till byn vid skymningen, gissa om vi sov gott den natten.
Dagen eftter pa morgonen, blev vi hamtade av samme kille igen, som korde tillbaka oss till byn och gransen. Vi passerade igenom utan problem och blev upphamtade pa den Thailandska sidan, och fick skjuts till en by som lag vid motorvagen, tjugomiuters bilresa fran gransen. Sa fort vi kom over pa Thailands mark var vagen asvalterad med mittlinjer och vanstertrafik, total motsats till den kambodjanska sidan.
Tog lite frukost i vantan pa bussen, som kom timmen senare. Bussfarden harifran till Bangkok tog atta timmar. Av nagon andledningen en av resans drygaste busturer.

Nu ar vi alltsa i Bangkok, mitt i bland alla andra backpackers. Snacka om kontraster. Fran att ena dagen befinna sig i 150 ar tillbaka i tiden, till att sitta har pa ett internetcafe med bara svenska turister.
Det kanns lite coolt att ha tagit sig hit utan att flyga.
I Bangkok blir vi i nagra dagar, sedan blir det Thailands ovarld.
Pa aterseende.

Carl-Johan