Hälsning från andra sidan jordklotet

Aloha!

Så här långt hemifrån har jag aldrig varit tidigare.
Sitter i skrivande stund på ett luftkonditionerat internetcafe.
Ett defenitivt måste. Utanför skiner solen och skuggtempraturen ligger runt 30 graderstrecket, brisen är ljum och len, knappast kylande.
Tittar man ut genom fönstret precis bakom dataskärmen vajjar cokospalmerna i takt med vinden, en bit lite längre bort ligger den konstgjorda stranden. Vågornas brytningar på revet en bit ut ger perfekta förutsättningar för något som nästan skulle kunna betraktas som religon här, nämligen surfing.

Utmed stranden trängs de stora hotelljättarna i jättelika komplex på mellan 20 till 30 våningar. Hilton, Sheraton, Mariott, Intercontinental, Holiday Inn osv. På gågatan utmed stranden på behagligt avstånd trängs Gucci, Prada, Louis Vitton, Max Mara, Fendi, Burberry, Rolex, samt en och annan surfbutik. Waikiki är en dyr plats.

Jag befinner mig i USA, i dess yngsta delstat, drygt fem timmar med flyg från fastlandets västkust. Namnet på delstaten tillika ögruppen heter Hawaii, ett namn som klingar synonymt med paradiset för många. Ögruppen utgörs av Kaua’i, Maui, Hawaii (The Big Island) och Oahu plus ett antal småöar. Det är på Oahu jag befinner mig, och staden som varit mitt hem de senaste nio dagarna är turistorten Waikiki.

Det där med paradis är naturligtvis ett subjektivt begrepp och när det gäller att definiera just staden Waikiki som en paradisets stad anser jag dock personligen vara en aning överdriven. Waikiki är som vilken lyxturistort som helst, det skulle kunna vara Cancun, Acapulco, Marina Dubai eller tillochmed St. Tropez. Här finns allt man kan önska sig av en turistort: ett uteliv i toppklass, en fin strand, bra shopping, restauranger och pubbar från bott till topp, souvenirbutiker som säljer Hawaiiskjortor, vykort, krimskrams och T-shirtar. Det genuint exotiska inslaget av gammal Hawaiiansk kultur och historia haltar dock en aning. Det räcker dock med att åka bussen några kilometer norrut, till huvudstaden Honolulu så är det annorlunda och mer på riktigt.

I Honolulus stadskärna trängs skyskrapor tillsammans med myndighetsbyggnader, banker och kulturella instutitioner, såsom museer och Iolani palatset, det för övrigt enda kungliga slott som finns i USA. Huvudstaden Honolulu är staden där Oahus bergiga inland möter Stilla havet. Villaförorterna ligger på rad utmed berget likt en gräddhylla med vacker vy över skyskraporna i centrum och det blå havet. Kommer man i utkanterna av dessa helt vanliga amerikanska villaområden hamnar man direkt i den djupaste, vackraste och mest purkande regnskog man kan tänka sig. Här finns flera vandringsstigar som leder en genom den täta djungeln där orkideer växer som ogräs och bambustammarna står på rad till vattenfall och vackra vyer.

Havets djungel finns också här, med stor artrikedom och fina koraller. I går då vi snorklade runt bland korallreven i Hanauma Bay fick vi förutom Muräna, Clownfiskar och papegojfisk se en stor havssköldpadda som obesvärat simmande omkring. En mäktig känsla och en stor naturupplevelse kan jag meddela.

Naturen på Oahu, liksom de andra öarna är bergig och uppkom genom vulkanisk aktivitet 10 miljoner år före kristus. Klimatet är tropiskt, inlandet får stora nederbördsmängder varje år vilket ger ön dess gröna utseende, kusterna är dock betydligt torrare. När man reser runt ön kan man hela tiden se de otillgängliga gröna bergstopparna som reser sig ur djungeln och ibland möter molnen. Något som är säreget för den plats där jag nu befinner mig. Det är väldigt vackert.
Runt ön finns ett flertal vackra stränder som defenitivt får mig att definiera dessa som paradisstränder. För den inbitne surfaren är detta ett verkligt paradis på alla sätt.

Trots den starka amerikanska influensen som mer och mer har blivit dominerande under årens lopp finns det en tydlig polynesisk prägel här på ön, med bl.a. ett eget språk, Hawaiianska. Denna prägel lär vara tydligare på de andra öarna dit jag tyvärr inte hann komma den här gången. Det är den polyneiska prägeln och den softa liberala attityden i kombination med det amerikanska som gör Hawaii unikt.

Hawaiiöarna upptäcktes sent, det var James Cook som 1778 klev i land på The Big Island (Hawaiiön)och 1959 blev Hawaii den 50:e delstaten i Amerikas Förenta stater, för att dessförinnan varit ett amerikansk protektorat i Stilla havet.
Hawaii spelade en viktig roll i vår nutidshistoria, nämligen när Japan 1941 attackerade Pearl Harbor och USA drogs in i andra världskriget. I dag är detta en stor minnesplats utanför Honolulu och ett besök här är självskrivet. Som bekant lyckades ju aldrig Japanerna att få någon kontroll över Hawaii med hjälp av vapen. Idag, sextio år senare vore det som om attacken aldrig hade ägt rum. Japanerna har idag tagit över med hjälp av pengar. Japanerna dominerar på Oahu och framförallt Waikikis mer luxiösa delar, flera av de stora hotellkomplexen och butikerna ägs av förmögna japaner. Det är de japanska turisterna som handlar i de mest exklusiva butikerna i Waikiki och som strögar omkring med Guccipåsen i ena handen och Hugo Bosspåsen i den andra. På stränderna och på surfingbrädan lyser dock japanerna med sin frånvaro.

Det som fick mig att just vid den här tidpunkten ta mig hit till Hawaii var min kusin Anders som varit bofast här på Oahu i snart nio år. Häromdagen gifte han sig med en hawaiianska tjej och tillsammans med influgna vänner från Skövde samt släktingar fick vi tilssammans förmånen att här tillsammans vara med och delta på bröllopet, 24 timmars flygresa och 12 timmars tidsskillnad från Sverige, på andra sidan jordklotet. En häftiga känsla det också!
Nu lockar stranden här utanför. Det ska bli lite slöande idag innan vi sent ikväll lämnar Hawaii för färd mot New York.

På återseende.
/Carl-Johan