Gringons forsta stapplande steg

Tittar yrvaket upp. Har jag sovit? Uppenbarligen, djupt och dromlost. Grus i ogonen, torr i munnen, stel i ryggen. Vill bara somna om.
”Please, mr! Satt upp stolen, spann pa sakerhetsbaltet, vi forbereder landningen om nagra minuter” sager en starkt parfymosande Americanairlinesvardinna till mig samtidigt som hon trippar vidare i mittgangen och upprepar samma mantra till de personer som sitter i stolarna framfor. Klockan ar ca 06:00 lokal tid, 6 timmar efter svensk.
Kanner mig enormt sliten, kommer pa att jag nog aldrig kant mig sa sliten nagon gang tidigare under mina resor och det har ju blivit nagra stycken nu. Dessutom har resehumoret vacklar upp och ner, samtidigt som jag vid det har laget varit pa resande fot i over 30 timmar. Startade i Goteborg med en SAS-flight till London (1.5 h), 3 h stopp pa Heathrow. London till Miami (10 h), 9 h stopp i Miami. Miami till Lima (6 h). Det sista flyget var en timme forsenat pga att ett ankommande flyg med passagerare fran Dallas var forsenat. Val i luften fick varat plan ta en omvag da ett vulkanutbrott hade skett nagonstans i Colombia.

Ska snart landa i Lima, Peru, Sydamerika. En ny stad, ett nytt land, en ny kontinent. Med den insikten stiger spanningen och den nyfunna gladjen kvaver antligen den plagsamma trottheten. Antligen ar jag framme, antligen ska jag fa traffa pappa och antligen ska jag for forsta gangen fa kliva ut pa sydamerikansk mark, fan vad spannande det har ska bli! Ett leende infinner sig.

Landar friktionsfritt pa Jorge Chavez internationella flygplats i Lima. Processen att fa passet stamplat av den peruanska granspolisen och fa vaskan fran bandet gar imponerande fort. Kliver ut i ankomsthallen dar hundratals morgonpigga taxichaufforer slass om uppmarksammheten. Min uppmarksamhet far en aldre herre hallandes en namnskylt med texten; Mr. Carl Johan Larsson, Hotel San Antonio Abad. Stapplar ut fran flygplatsbyggnaden med sacken pa ryggen, ut i den milda peruanska morgondisen som ar kryddat med avgaser och trampar Sydamerikansk mark for forsta gangen i mitt liv.

Pedro ar chaufforens namn och han eskorterar mig sakert fran flygplatsen in i en stad som just haller pa att vakna och dar natten snart ska fa ge sig for gryningen. Utvaxlar nagra sedvanliga artighetsfraser utifran min minst sagt ringrostiga spanska. Pedro ger lite snabb matnyttig fakta om denna nya varld som jag tidigare bara har last om hemma i Skovde. Det tar inte lang stund innan det gar upp for mig att det har ar en stad som ar langt mycket storre an vad jag hade forestallt mig.

Anlander stadsdelen Miraflores, dar hotellet jag ska bo pa ligger och dar pappa vantar. Pedro kor utmed det hav, som nagon sa felaktigt en gang i tiden dopte till Stilla havet, och dar det nu svaga solljuset annu inte orkat skingra morgondisen som tacker havsytan.

Kommer fram till hotellet, checkar in och traffar pappa pa rummet. Tillsammans ater vi en hotellfrukost och berattar om varandras upplevelser fran vara respektive flygresor. Jag sover nagra timmar samtidigt som pappa laser medtagna svenska tidningar och broschyrer om Lima och Peru. Efter nagra timmar ar vi bada redo att ta oss an den peruanska huvudstaden.

Lima ar ingen stor stad. Lima ar en helt gigantisk stad. Har bor ca 9 miljoner sjalar av Perus totalt 28 miljoner. Staden ar till ytan lika stor som New York City men ar belagen mitt i en oken som moter Stilla havet. Var lilla stadsdel heter Miraflores och den raknas till de battre delarna. Har finns fina hotell, banker, restauranger, shoppingcenter som skulle fa somliga jag kanner att storkna av lycka, har finns ocksa badstrander, biografer, nattklubbar m.m. I Miraflores ar det sakert att vistas. Vakter syns till lite har och var. Pa somliga platser far man kanslan av att vara i vilken spansk stad vi Medelhavet som helst, eller lika garna nagonstans i det latinoinfluerade sodra USA. Koloniala hus samsas sida vid sida med bank- och hotellskrapor. Allting ar rent och snyggt. Men Lima ar, precis som Peru, en kontrastrik stad. Det finns natuligtvis ocksa ett annat och mycket storre Lima an varat Miraflores, namligen enorma omraden av kakstader som snarare skulle fora tankarna till tredje varlden och dar det, for en turist, ar fullkomligt livsfarligt att vistas.

Forsta dagen i Lima blir lugn. Startar med Nationalmuseum och strosar omkring i kvarteren vid havet i Miraflores. Ater en god middag och betraktar solnedgangen over Stilla havet, denna var forsta dag pa resan.

Tillsammans med kakstader och prydligt ordnade kvarter rymmer denna jatte ocksa en imponerande vacker central stadskarna, om man nu kan kalla det sa. Centro Historico kallas iallafall for Limas centrum, aven om det finns manga centrum i den har monsterstaden.
Runt det stora torget Plaza de Armas finns regeringsbyggnaden, Limas stora katedral och en vacker kolonial stadsdel som spanjorerna lamnade efter sig. Det ar ocksa i dessa kvarter alla sevardheter trangs.
Besoker bl.a. det gamla munkklostret Monasterio del San Fransesco. Haftigt och bizarrt pa samma gang. Som att kliva in i en Indiana Jones film dar tiden statt still… Forutom kapell, sakristia och gamla sovsalar finns ett enormt bibliotek intrett i mork jakarandatra vars hyllor rymmer originaltitlar daterade fran 1500-talet, hyllmeter efter hyllmeter. Tilltrade ar naturligtvis forbjudet for turister, men det kanns som att befinna sig i en filmscenografi. Till det mer bizarra hor besoket i kallaren eller i katakomberna, som vid en forsta anblick skulle gora sig bra som vinkallare. Fuktig kallarlukt, valv med lampor som avger skum belysning, lagt till tak, men nar vi kommer langst in visar oss guiden travar med skelett och kranier i hundratal, prydligt upplagda. Huvuden for sig, larben for sig och armar for sig etc. Har i kallaren har munkarna som verkat pa kloster, genom arhundranden, blivit kvar. En oppen grav.

Efter nastan tre dagars ”storstadssemestrande” i Lima anser vi oss fatt en bra introduktion till Peru och aven i viss man till Sydamerika. Nasta mal ar staden Arequipa och Anderna, dit vi aker en svindlande nattbuss pa 90 mil. Det ar nu kanslan att det ar ”pa riktigt” infinner sig.

Om det och massa annat fran Perus landsbygd aterkommer jag om i nasta inlagg.

Allt gott tills vi hors igen.