Från sandyner till korallrev

Hejsan!

Det blev en timmes sömn, av inte alltför hög kvalitet, innan vi var tvugna att checka ut från hotellet i Sana och ta taxi genom den sovande jemenitiska huvudstaden som vi nu skulle lämna.
Direkt då vi klev in i ankomsthallen försvann Joel som ett skott in på toaletten. Återkom några minuter senare mindre munter med självsatt diagons: Gastroenterit. Smittkällan var inte direkt svår att lista ut. Surt och bittert.

Hade det inte varit för den totala avsaknaden av alkoholhaltiga drycker skulle Sanas internationella flygplats ha kunnat platsa på vilken grekisk liten charterö som helst, för det var precis det den påminnde om.

Klev ombord på Egyptian airlines morgonflight till Kario, vilken avgick i tid kl. 04:35. Joel återkommer nog mer i sin dagbok om sin upplevelse av den flygresan…
Efter den varma frukosten somnade jag någonstans över Eritrea och vaknade innan inflygningen till Kairo skulle ske.
Vi hade tio timmar på oss att göra Kairo innan eftermiddagsplanet till Amman skulle avgå.

Det första vi gjorde var att ta taxi från flygplatsen till Gizaplatån, där de icke helt okända pyramiderna står. Efter det sedvanliga dividerandet med olika taxigubbar som gör allt för att bjuda under varandra bestämde vi oss för en av dom. I full karriär genom hela Kairo, över Nilen, förbi Citadellet, moskeerna och förbisvisshande förortshus utmed vägen for vi i en gammal Renault, som verkade härstamma från den tid då Faraoerna styrde Egypten. Tillslut, bakom några slitna höghus, uppenbarade sig de tre mäktiga byggnadsverken från vägen.

Vi kom fram före öppningsdags kl. 08, vilket var mycket skönt med tanke på de enorma horder av turistbussar denna sevärdhet, av naturliga själ, drar till sig varje dag. [img=cjlarsson2007_4_15_17_2_54.JPG,327737]
I några timmar prommenerade vi förundrade runt bland pyramiderna med ständiga försäljare hack i häl, och fler och fler turister började strömma in. Att komma från Jemen till detta var som att komma till en annan värld.
Med tanke på att Joels hälsa inte var av bästa sort denna dag tog vi taxi tillbaka till flygplatsen igen då vi var klara med detta underverk.

Efter några timmars väntan var det dags för den andra flygresan denna dag, till Amman och Jordanien. Över Sinai, Suezkanalen och Israel brummade vi innan landningen kunde ske en och en halv timme senare i, ett vädermässigt kyligt, Amman.

Kungariket Jordanien är ett modernt, relativt öppet och fritt muslimskt land med ena foten lutande åt framtiden och den andra foten i uråldrig beduinkultur. Landet har en resonerande och diplomatiska hållning till både sina arabiska grannländer och till grannlandet Israel. Jordanien har en rik historia och här finner man några av de bästa och största sevärdheterna i Mellanöstern. Bl.a. den välbevarade romerska staden Jersh, Mt. Nebo (där Moses enligt Bibeln för första gången såg ut över det heliga landet, nuvarande Israel)och Döda havet. Huvudstaden Amman är dock ingen kulturellt höjdpunkt, om man jämför med exempelvis Jerusalem, Damaskus, Beirut eller Kairo. Det finns mycket affärer att shoppa i för den som vill, men som sagt inte mycket att titta på. Att vandra omkring på affärsgatorna i Amman är som att vandra omkring i vilken modern europeisk storstad som helst. I Amman lyser abbayorna med sin frånvaro, något som två semestrande svenskar som nyligen varit i Jemen uppskattade väldigt mycket…

Med Amman som utgångsläge har vi varit riktigt kulturella och hunnit med besök i Jerash, slottet Ajlun, vi har stått på bibliska mark, på samma plats som Moses där han beskådade det heliga landet (nuvarande Israel eller Västbanken) från Mt Nebo. Härifrån såg man hustaken på den bibliska staden Jericho. Från Mt Nebo åkte vi till Döda havet och flöt runt i det saltrika vattnet någon timme.
[img=cjlarsson2007_4_15_17_58_44.JPG,327754]
Efter att ha prickat av alla dessa saker på listan ansåg vi oss vara klara med norra delen av Jordanien. Klev på en rökfylld minibuss från Ammans södra bussstation som skulle ta oss till Wadi Musa och södra Jordanien. Wadi Musa är staden där drottningen av alla antika städer, tillika en av Mellanöstern, ja, kanske världens största sevärdheter finns, nämligen staden Petra, staden som Nabateerna byggde runt år 300 före kristus och som agerade maktcentrum i en stor del av Arabien under flera hundra år i historisk tid. Staden är välbevarad och är till stor del uthuggen i berget.
Efter att först ha löst biljetter gick vi sedan igenom den hissnande bergsklyftan innan mästerverket och symbolen för Petra uppenbarade sig framför oss, Skattkammaren. En mycket mäktig syn kan jag meddela.
Bland kungagravar, amfiteater, bostäder, slingriga stigar och bergsutsnidningar, den ena vackrare än den andre gick vi över området på en heldag, rejält trötta i benen. Petra var en stor stad.[img=cjlarsson2007_4_15_18_19_11.JPG,327758]

Från Wadi Musa fortsatte färden ytterliggare söderut till Jordaniens vackra och spektakulära öken Wadi Rum. Det var i dessa trakter som T.E Lawrence eller ”Lawrence of Arabia” red på sin kamel genom öknen och hjälpte Araberna att bli fria från det Ottomanska väldet (Turkiska väldet) under första världskriget. Wadi Rum är också hem för många av Jordaniens beduiner. I Wadi Rum spenderade vi några dagar och utforskade öknen, både till fots och på kamelryggen. Sov i något som liknade beduintält och spenderade kvällarna runt brasan med beduinhistorier. Min illusion om Arabiskt ökenväder fick sig en rejäl törn under denna vistelse. I Wadi Rum hade vi det kallt, ibland väldigt kallt…

Sista anhalten i Jordanien är också sista anhalten på vår Arabienresa, nämligen den jordanska kuststaden vid Röda havet, Aqaba där vi nu befinner oss. Bor söder om staden på ett fint dykresort med hög standard, endast några kilometer från gränsen till Saudi Arabien. Tittar man norrut från solstolen ser man över till Eilat och Israel på ena sidan och tittar man söderut ser man de Egyptiska bergen på Sinaihalvön. Runt omkring hotellet breder ett stenigt och bergigt ökenlandskap ut sig med total avsaknad av liv och växtlighet vad det verkar. Raka motsatsen hittar man i havet. Korallreven är gymma! Man häpnar av den enorma artrikedom av fiskar och koraller som finns här. Av alla ställen jag har varit och dykt och snorklat på tidigare slår Röda havet det. Är djupt imponerade av detta.

Här i Aqaba ska vi tillbringa våra sista dagar på den här resan innan vi den 19 april åker hem igen. Har samlat på mig minnen och erfarenheter som aldrig kommer att blekna. Det har varit en fantastisk resa genom den här delen av världen. Fler borde åka hit och uppleva det här, det är absolut inte farligt och det är inte alls så som de flesta tror.
Nästa resa för min del blir i slutet av juni då färden går till USA.
Vi syns snart!

MVH
Carl-Johan

(Får inte upp fler bilder i dagboken, men titta gärna på fotoalbumet)
PS. Kika in på Joels dagbok också, han sitter här intill och skriver för fullt. DS.