En blandning av sott och salt

Vet ni vad som hander om man blandar Oman (Arabien), lite av Indien och en hel del av Afrika? Och placerar alltsammans pa en o? Om man sedan berikar denna o med kritvita sandstrander och vajjande kokospalmer. Vad far man da? Jo, da far man nagot som kallas Zanzibar. En o som fram tills mitten av 60-talet tillhorde Oman, men som sedan anslonts till landet som fram tills dess hette Tanganyika. Detta land bytte i och med sammanslagningen namn till Tanzania. Handel med kryddor och slavar gjorde Zanzibar till en mycket viktig del av sjofarten pa Indiska Oceanen under flera arhundraden. Nar man vandrar i granderna i Stonetown, ons huvudort och besoker det gamla fortet och palatset kan man kanna historiens vindslag vina forbi.

Pa denna o tillbringade vi nagra dagar i slutet av mars och borjan av april. Paje hette den lilla sovande fiskebyn med den langa vita stranden pa ons ostra sida som blev vart hem for nagra dagar.
Jag hade last en hel del om Zanzibar innan vi akte dit, om hur vackert det skulle vara, turkost vatten, vajjande palmer, alla kryddor som fanns att kopa etc. Allt detta stammer, men dessvarre var det tva faktorer som gjorde att vissa saker som inte inforlivades under var vistelse har. Den ena var vadret som inte direkt stabiliserades till var fordel, moln och regn, och nagra skymtar av solen. Undantaget kom den dag da vi vandrade i granderna och besokte sevardheterna i Stonetown. Den dagen var det inte ett moln pa himmelen och tempraturen visade 36 grader i skuggan med en luftfuktighet pa over 90 procent, den enda dagen da vi inte hade tillgang till stranden.
Apropa stranden; den Afrikanska ostkusten bestar av tva skepnader, en nar det ar lagvatten och en nar det ar hogvatten. Nar det ar hogvatten ar forhallanden for bad och njutning i vattnet precis som det ska vara, perfekta. Nar det ar lagvatten, forsvinner i princip vattnet om man far vada ut i en kilometer och kan da fortfarande knappt doppa sig. Till saken hor ocksa att mycket sjogras och skrap lattare kommer upp pa stranden under lagvatten, bilden av ett paradis krakelerar en hel del.
Som ni forstar sa rakade vi befinna oss pa Zanzibar under den tid da det var lagvatten, vilket gjorde den strand vi i manader hemma i rusket och under pafrestande resdagar har i Afrika, glorifierat om kom rejalt pa skam. Vi satter vart hopp till stranderna i Mocambique och hoppas att tidvattnet tills dess har hunnit stiga. Att dragningskraften mellan mane, jord och sol stammer, da jag ar totalt novis pa naturvetenskap ska jag lamna detta resonemang darhan…
Hursomhelst var det anda en besvikelse. Besvikelse kan ocksa sammanfatta vart totala intryck av de tva veckor vi spenderade i Tanzania. Om man aker hit pe en paketresa och da far allting serverat ar nog Tanzania en toppendestination, men nar man reser som oss, helt pa egen hand ar det har ett ganska pafrestande land ska ni veta. Man maste hela tiden vara pa sin vakt, inte for att det ar sarskilt farligt, inte som man har hort om Sydafrika, Kenya eller Nigeria, nej i Tanzania blir man lurad. Inom den tanzaniska turistindustrin ar det manga manniskor som ar oarliga, samt de som vistas i periferin inom denna. Jag vet inte hur manga lurendrejare eller ”hyenor” som jag kalla dem, vi har avslojat nar de forsokt lura pengar av oss. Tva nitar har vi dock gatt pa.
Vi blev lurade nar vi skulle kopa biljetter till Zanzibar fran Dar Es Salaam, betalade dubbelt sa mycket mot vad vi skulle. Och da hade vi anda avfardat en person tidigare som skulle lura oss pa biljettpris och battider. Blev ocksa lurad i en stad da vi befann oss i den sydvastra delen av Tanzania att kopa bussbiljetter till en stad i Malawi. Killen hade biljetthafte och prislista, inget som tydde pa nagot lurt… men naturligtvis var allt bara fejk. Vi var dom fjarde vasterlanningar som blev lurade den dagen fick vi veta av uppgivna Malawier pa andra sidan gransen.

Na val, det ar ingen katastrof, den sammanlagda summan vi blivit lurade pa ar 300 kr var, sa det ar ur den ekonomiska synvinkeln inga problem. Trots att jag ar ganska luttrad blir man ledsen och besviken over manniskors totala brist pa respekt och varst, att man var dum som gick pa det. Det far man for att man tror manniskor om gott. Som Joel sa nar vi kom hem fran Mellanosternresan i fjol: ”Det blir svart att resa till andra lander nar man har varit har och rest alla man mott har varit genomarliga (UNDANTAG: EGYPTEN!)” Av de drygt femtio lander jag har besokt har jag aldrig upplevt nagot liknande (bortraknat 10 timmar i Kairo, Egypten som sagt). Att hela tiden kanna sig som ett byte som kan mjolkas pa pengar, eller iallafall forsokas mjolkas pa pengar. Jag har dock i atanke att vi endast befunnit oss i turiststraken, undantaget sydvastra delen, och det ar flera tanzanier vi traffat som har varit jattetrevliga. Dessa har ocksa en sak gemensamt; ingen har haft nagonting med turistnaringen att gora…

Safarin i Tanzania var ju naturligtvis jattehaftig och minnesvard, men jag hade anda en kansla av att det var overpris vi betalde, iallafall om man jamfor med granlandernas safari och den safarin vi gjorde i Uganda.
En annan sakn att ha i atanke ocksa var att dagen efter vi anlande Tanzania har undertecknad besvarats av en tamligen envis ogoninfektion som inte har vilat ge med sig, trots egenbehandling och botanisering i ett flertalet tanzaniska apotek. Besvaren blev bara varre och varre. Det slutade med att vi begav oss till den svenska ambassaden i Dar Es Salaam for att dar fa en adress till en bra klinik, dar jag kunde soka lakarvard for ogat. Det gick bra, kanslisten pa svenska ambassaden var mycket hjalpsam och hon ringde till och med taxi at oss. Traffade en svensk/tysk lakare och fick den behandling som kravdes, besvaren avtog lagom till att vi lamnade Tanzania.

Vi blev ju lurade som sagt nar vi skulle lamna detta land, sa samre avslut har jag nog aldrig haft pa ett land tidigare. Tur att det var just Malawi vi skulle till…

Trots att det relativt lilla landet Malawi tillhor en av varldens fattigaste var det manga trevliga intryck vi fick under var vistelse har och det var stor kontrast till grannlandet i norr som vi precis lamnade. Nu kunde vi antligen slappnad av och slippa lurendrejeriparanoian vi drabbats av i Tanzania. Stamningen var annorlunda bara vi kommit over gransen.

Huvudattraktion i denna foredetta brittiska koloni ar naturligtvis Malawisjon som ar en symbol for landet. Solens uppgang i oster over sjon som ger ljus at Malawi symboliserar tillexempel landets flagga. Vi stannade i en by som hette Nkhata Bay i norra delen av sjon, och i en by vid namna Cape Maclear pa sjons sydsida. I proppfulla minibussar som knappt holl ihop, eller pa fullastade pickupflak, eller hos foraren, har vi fardats igenom Malawi. Ler- och tegelhus med basttak, vinkande ungar utmed vagen, bananplantage och majsplantage pa hoger sida och den, i solsjuset, glittrande Malawisjon pa vanstra sida var vara synintryck under transportdagarna i det har landet.

Malawisjon ar hem for en tredjedel av varldens ciklider (s.k. sotvattens fiskar), och harifran harstammar manga av de akvariefiskar som finns i manga svenska hem. Ett dyk i denna sjo var naturligtvis sjalvklart for min del, samtidigt som Annie snorklade. Enorma stim av fargglada, randiga och prikiga siklider. Kande igen synintrycken fran 20 meters djup fran dom man sett pa naturprogram hemma fran denna sjo. En ny naturupplevelse for mig och forsta gangen jag dok i sotvatten faktiskt. Avsaknaden av korallrev uppmattes av mangden farggladfisk.
Fick ocksa for mig att gora en vandring till en fiskeby utmed sjon. Byn lag nagon mil bort fran Cape Maclear dar vi da bodde. Vandringen skulle ga genom en nationalpark utmed sjon. Med mig fick jag en ”guide” som visade sig inte vara nagon guiden utan en s.k. hyena, jo det fanns nagra sadana i Malawi ocksa aven om de inte var tillnarmelsevis lika storiga som dom i Tanzania. Aven om jag forstod att han tillhorde det klientelet trodde jag anda att han kande till trakten, eftersom han bade var fodd och uppvuxen i Cape Maclear och fiskebyn kunde betraktas som grannby. Det holl pa att sluta med blotta forskrackelsen. Vandringen utmed sjon blev till den tuffaste trekking jag nagonsin gjort och likande mer bergsklattring an vandring. Terrangen var kraftigt kuperad och igenvuxen efter monsunens regn. Kom bort fullstandigt fran stigen och hamnade pa klipporna som vatte ner mot Malawisjons bla vatten. Problemet vara bara att vi befann oss femtio meter over sjon. Att klattra ner for de branta avsatserna var det enda alternativet for att na vattnet, att vandra tillbaka samma vag var omojligt i hettan. Med klarad livhank, en puls pa 200, utpumpad och totalt genomsvettig kom vi ner till vattnet. Jag var med facit i hand mycket glad att inte Annie foljde med mig pa denna vandring…
Hoppade i Malawisjons svalkande bla vatten. Upplevde formodligen den stunden mitt livs mest valbehovliga dopp. Efter ett litet tag blev vi ocksa tursamt upphamtade av nagra fiskare som kom paddlande i sina trakanoter. Dessa forde oss till fiskebyn dar besok av vitahyade personer tydligen var nagot mycket sallsynt. Valkommen Mzungu! Titta, en Mzungu! ropade leende innevanare i byn till mig och till varandra da vi prommenerade pa stranden, ”guiden” och jag. Mzungu betyder pa Swahili vit person eller vit resenar, det ar samlingsnamnet pa sadana som oss i den har delen av Afrika. Da man reser i latinamerika kallas man Gringo, ungefar samma betydelse. Fran denna fiskeby gick det inga lokala transporter, det blev till att aka en nastan fullastad lastbil med bananer tillbaka till Cape Maclear. Den lunchen som intogs nar jag var tillbaka tillhor ocksa en av de mest valbehovliga skulle jag tro.

Efter nastan en vecka lamnade vi Malawi och tog oss till Mocambique dar vi nu befinner oss. Mer om oss, vara oden och upplevelser och mer om Mocambique kommer i nasta inlagg.
Hoppas ni har det lika bra som oss!
MVH
Carl-Johan
Annie halsar!