Den grona bastun

Svetten rinner fran pannan, det fullkomligt dryper. Temperaturen pa klockan visar 33 grader, luftfuktigheten kanns som over 90 %. Som en enda stor gron bastu.

Terrangen ar tat, marken lerig. Man far se upp vart man trampar, ratt som det ar sitter stoveln fast i gyttjan och det kan vara svart att komma loss, rent av omojligt. Tarantellaspindlar, tusenfotingar och grodor galler det ocksa att se upp for pa stigen. Det galler att tanka sig for vad man tar i, vissa vaxtligheter ar taggiga och giftiga.

Den tata gronskan ackopanjerat av ljudet fran syrsor, slandor, grodor, papegojjor skapar en sallsam stamning och nastan pirrig stamning. Guiden som leder oss genom detta, naturens eget vaxthus, heter Freddy, han ar fodd och uppvuxen i dessa trakter och kanner dem val.
Han pekar ner i leran. En Puma passerade forbi på denna lerstig for några timmar sedan… Liksom en Tapir. Uppe i skyn flyger två papegojor forbi.
Det har ar inte någon safari a la Afrika direkt, eller någon Schimpans- eller Gorillavandring i Uganda. Här har man tur om man får se några djur, forutom fåglar, overhuvudtaget.

Plotsligt stannat vi till. Guiden håller hoger pekfinger for munnen som tecken for total tystnad, han smyger in genom den tata terrangen ut från stigen. Kvar står vi forvantansfulla kvar. Efter någon minut kommer guiden tillbaka och vinkar in oss i buskaget. Han pekar upp i de tata tradkronorna. Dar uppe ser vi ett helt gang av apan herr Nilssons broder och systrar vilt svanga sig omkring i grenarna alldeles bekymmerslosa.

Tillslut kommer vi fram till en av de myriader av bifloder som rinner genom denna regnskog. Blir paddlade i kanot genom den purkande och tata gronskan. En Caimanodla sitter pa en gren och betraktar oss nyfiket dar vi glider fram genom djungeln, en skoldpadda likasa. Fler apor svanger sig i traden over oss nar vi passerar. Men det ar inte bara synen av djuren och dess beteenden som fascinerar, det ar ocksa den totala tystnaden fran allt som det civiliserade samhallet erbjuder. Ljuden star naturen sjalv for pa denna plats.

Vi befinner oss langt in i Amazonas valdiga djungel, i nordostra delen av Ecuador. For att komma hit flog vi forst inrikesflyg fran den Ecuadorianska huvudstaden Quito till den lilla djungelstaden Coca. Fran Coca akte vi en 5 timmar lang batresa genom Rio Napo, en av Amzonflodens storsta bifloder.

Amazonas kallas ocksa jordens lunga. All vaxtlighet fran Amazonas forser hela jordklotet med livsnodvandigt syre. Extra skont for oss som sa lange befunnit oss pa hog hojd i Peru.

Efter fyra dagars vistelse i Amazonas aker vi tillbaka till Quito igen, nojda med upplevelsen, inte minst att ha fatt talta i denna grona bastu. Sallan har jag uppskattat en sang och en dusch sa mycket som nar vi återvande…

Sist jag skrev dagbok var vi i Lima, den Peruanska huvudstaden. Vi reste norrut med buss genom den eviga Peruanska oknen som moter Stilla havet i vaster och Anderna i oster. Stannande i den vackra koloniala staden Trujillo dar vi besokte antika lamningar daterade fran 500 efter kristus fran nagot som kallades Mochekulturen, som hade sitt hem i oknen mellan havet och bergen i norra Peru. Denna del av Peru star i bjart kontrast mot den sodra delen da det galler antalet turister. Jag och pappa var nastan ensamma har, sanar som pa nagra amerikanska tjejer. Hade vi haft lite mer tid pa oss hade vi mer an garna spenderat nagra extra dagar i regionen.

De sista 60 milen av Peru avverkade vi i nattbuss fran Trujillo till gransstaden Aguas Verde, via staden Thumbes i nordligaste Peru. En kaotisk och stokig gransstad vantade oss nar vi trotta steg av bussen. Fick den Peruanska exitstampeln i passet och vandrade nagon kilometer med packingen pa ryggen, i varmen, genom en stokig marknad med allskons ting, som varade tills vi klev over pa Ecuadoriansk mark och staden Huaquillas. De bada staderna ar ihopvaxta och endast en uttorrkad flod skiljer de olika staderna.
Letade upp tullhuset och fick den Ecuadorianska entrestampeln i passet.

Att komma till Ecuador fran Peru ar som att komm in i en gron bastu. De geografiska skillnaden i vaxtlighet skapar nastan en naturlig landgrans mellan de bada nationerna. Pa bussen norrut fran gransen passerades hektar efter hektar efter hektar med bananodlingar, vars bananer aterfinns i bl.a. Skovde fruktdiskar. Hog luftfuktighet och dryga 30 graders varme. Nar bananplantagen var passerade vantade majs- papay- och mangoodlingar. Gront, gront, gront sa langt ogat nar. I fjarran sag vi Andernas toppar.

Nu befinner jag mig i 2-miljonersstaden Quito. Bor centralt i den vackra koloniala stadskarnan, som raknas till en av Sydamerikas vackraste. Staden ligger pa 2800 meters hojd vilket gor temperaturen svalare till skillnad fran ovriga Ecuador.

Har aven har gjort utflykter till olika platser i denna del av Anderna, som verkligen paminner mycket om ett somrigt Alperna, narmare bestamt norra Osterrike och sodra Tyskland for att vara exakt. I lordags gjorde vi en bilresa genom det vackra alplandskapet med dess jordbruksbygd, indianbyar och farsgsprakande marknader som slutade vid en spektakular kratersjo, enastaende vackert.

I morse akte pappa tillbaka till Lima, for vidare transport till Madrid och Spanien. I morgon aker jag till en by pa Stillahavskusten dar jag tankte spendera pasken, och om nagra dagar moter jag ocksa upp min resekompis Jacob.

Glad pask pa er allesammans!