Oken sa langt ogat kan se, eller inte…

Jag möts av tre personer som håller upp en lapp som det står UON på. Jag har ingen aning om varför. Några dagar tidigare hade jag fått ett mail där det stod att det skulle komma några och möta mig med en lapp som det stod UON på, men jag trodde såklart att det skulle stå mitt namn på lappen (”u on”). Hursomhelst, två av personerna som möter mig är studenter och den tredje är en doktor som jobbar på University of Nairobi. Jag hälsar artigt och glömmer såklart deras namn på någon tiondels sekund, trots att jag faktiskt frågar vad de heter ytterliggare en gång. Det gör ju inte saken lättare att alla här heter något som i mina öron låter som ”Mbaka”, ”Ntogu” eller bara väldigt krystat på något annat sätt. Vi sätter oss i en jeep och pratar samtidigt som vi åker till ett hus som ska komma att bli mitt hem de närmaste dagarna. Väl framme möts jag av två barn i 12- respektive 8-års-åldern i dörröppningen, väldig blyga, men vem är inte det i en sådan här situation? När jag kommer innanför dörren ser jag en kvinna stå och jobba i köket. Mamman tänker jag direkt. Av någon anledning hinner jag aldrig hälsa utan leds upp på rummet där jag ska få sova. Jag ställer in mina saker och vacklar extremt trött nedför trappan igen, eftersom jag såklart sov alldeles för lite på flyget. Barnen drar åt sig uppmärksamheten och vill prata, men tillslut tar jag modet till mig för att hälsa på mamman. Jag tyckte redan innan att det var lite underligt att hon inte hade gått fram till mig för att hälsa. Jag går in i köket och försöker ta i handen, men hon är upptagen med att steka ”chapati” (ett slags bröd). Därför säger jag att jag heter Joakim, och som svar får jag något slags mumlande. Skumt, eftersom de flesta faktiskt kan prata engelska. Jag godtar ändå svaret. Svårt namn, tänker jag samtidigt som jag går ut ur köket för att prata mer med barnen.

Lite senare på kvällen visar det sig att det var ett inneboende hembiträde som jag hälsat på. Mamman är jättetrevlig, hon gör sin PhD och är väldigt intresserad av mitt projekt. Vi sitter och pratar samtidigt som vi sitter och äter en väldigt god middag. Någon timme senare lägger sig hela familjen och sover, inklusive jag själv.