ASkungen

Tillbaka efter skrivkrampen, och rakt på sak: Det finns tre olika sorters problemlösning:
1. Man löser problemet själv.
2. Man låter någon annan lösa problemet åt en.
3. Man löser inte problemet.
Det problem som jag stod inför för två dagar sedan var att veta hur stor dos man behöver ge till en sköldpadda baserat på dess kroppsvikt. Vad är problemet med det då? Det är väl bara att läsa på förpackningen så står det hur mycket man ska ge och beräkna mängden utifrån sköldpaddans kroppsvikt. Nja, för det första står det inte på förpackningen, för det andra är det reptiler, så även om substansen använts på något annat djur, så har det definitivt inte använts på sköldpaddor, för det tredje; en sköldpadda är i princip bara skal, och skalet använts inte så flitigt under metabolismen, alltså skalet måste räknas bort från dosen.

Ok, hur ska man ta reda på hur mycket av sköldpaddan som är skal. Det lättaste sättet är nog det som jag skulle kalla ”brute force”-metoden, och ja, det är i princip vad det låter som (för dig som är olyckligt ovetandes så finns det faktiskt något som heter ”brute force”-metoden, även om det förmodligen aldrig har använts i det här sammanhanget). Väg kroppen, ta bort skalet från kroppen, väg skalet och beräkna andelen skal av totala kroppsvikten. Eftersom vi inte vill ha några massavrättningar, vi vill ju faktiskt inte orsaka något onödigt lidande, så måste vi använda döda sköldpaddor, men vi har väl inga sköldpaddor liggandes i frysen? Eh, jo…7 st i frysen och 3 st i formalin. Jag vet inte hur många av er som har luktat på formalin, men jag kan ju ge en ledtråd att det inte luktar gott. Tio-dubbla den stanken och du kanske kommer i närheten av hur illa halvruttna sköldpaddor från frysen luktar.

Här kommer problemet in. Man vill inte gärna vara nära sköldpaddorna som luktar så illa, så hur löser man det? Jo, man låter någon annan göra jobbet, rättare sagt man låter en av djurskötarna göra jobbet. Men i Kenya vill inte folk göra jobb som de inte får EXTRA betalt för, så en lunch (värd 10 kr) till djurskötaren, och han fixar sköldpaddssoppa. Eh, nä, vi äter den aldrig, hur kan du tro det? Den är faktiskt gjord av sköldpaddor som dött av en anledning, typ mask plus en överdos av en kemikalie, eller bara någon annan sjukdom. Men, för att ta bort allt kött från skalet så måste man koka bort det, därav soppan. Djurskötaren får en lunch gjord av vanlig biff (från ko) och ris. Djurskötaren, aka ASkungen, får lukta äckligt (både som i att lukta på äckliga saker och lukta äckligt själv) medan man själv bara får resultaten.

Vad har hänt mer. När jag gick förbi sköldpaddorna häromdagen skulle en kanin användas i en laboration för veterinärstudenterna. Det såg inte allt för trevligt ut när djurskötarna stod med värdens största kniv och skar av halsen på den.

Jag har dessutom lärt mig världens mest användbara ord, jag skulle gissa att det är på kiswahili, eller möjligtvis kikuyo. Först förstod jag inte alls när folk gick runt och sa saker som: Let’s go to nini. It’s in nini’s place. Just look in the nini, hm…jag undrar vem den där Nini är. Som du kanske har listat ut betyder nini ”det där, den där, han/hon där” och lite andra saker som är ungefär samma sak. Och ja, de är väldigt duktiga på att blanda olika språk när de pratar. När jag pratade med min handledare pratade vi först på engelska, och helt plötsligt börjar han prata på kikuyo utan att tänka sig för.