Vita strander, langa dagar..

Nu befinner vi oss pa Koh Pah-ngan. Bode forst uppe i norraste, mest avlagsna delen av on. Att ta sig dit och darifran var nagot inte bara jag, utan aven taxikillen fruktade. Branta backar visst, men nar de ar fulla av skitstora stenar, plus att vagen var helt sonder regnad (sand vag), sa var det helt enkelt ett problem. Jeepen klarade det utan nagra extrema svarigheter. T.o.m. jag klarade det senare under dag 2 med min Automatiska moppe.

Ja, sadan har jag lart mig att kora har. Nu ar jag bara radd att jag ska tro att jag ar battre an vad jag ar och vaga mig pa att kora till Hat-rin. Vagen dit ar omtalad for sina allt for branta backar, har man inte tillrackligt med fart borjar moppen hacka, vilket sjalvklart innebar problem med en tung farkost och en skitbrant backe.. Sa jag ska nog inte ge mig pa det… Inte efter tre dagars korning iaf…

Oarna ar javligt obverskattade pa ett satt, och javligt underskattade pa ett annat. manga som hor orden Koh Pah-ngan, Koh samui, Koh Lanta etc. tanker att det ar stallen overbefolkade av turism och dylikt. Men alla dessa oar ar Stora.. Hat-Rin, sa heter stranden dar fullmoon halls en gang i manaden. Dit aker folk antingen for att helt enkelt ha det skitkul, eller for att freaka ut totalt hela natten ochj morgonen lang. Detta kan nog vara kul nagon gang, men nagot de flesta ocksa trottnar pa relativt snabbt. Det ar dessa strander som ar Maliorca, Canaria o grekland. Speciellt motsvarigheterna pa Koh Samui.
Men det finns sa mycket mer. Som varan resort har omdagen i norra. En liten liten strand vid namn Coconut Beach, tva sma familjeagda bungalow byar dar vi var i princip sjalva.

A-Lek kom i forrgar, sa nu har vi flyttat till sri tanou, eller vad det nu heter o skaffat oss en varsin bungalow. Igar var det halfmoon vilket var den ursprungliga planen, men regnet handikappade oss an en gang sa vi blev liggandes i vara hangmattor o snackade bort kvallen. De senaste dagarna har vi somnat runt 8-9 pa kvallen, och, jag, vaknat runt 3-4 pa morgonen. Da ar det helt enkelt bara att flytta sig fran sangen ut till hangmattan o lyssna till Jungelns skithoga ljud och titta pa gcko odlorna som jagar i taket tills somn forhoppningsvis infinner sig igen.

Sa vad gor vi da?? Vi gor ingenting.. Det ar lite utav charmen med oarna. Man gor helt enkelt ingenting. Ibland ater man, ibland dricker man en ol, sen blir man matt o sover i nagon timme, sen kanske man badar, kanske tar ett varv med vespan, sen gor man ingenting igen. Otroligt skont nar man kommer in i det faktiskt. Och pa nagotsatt ar det sa mycket lattare att komma in i det nar m,an umgas med thailandare. De smittar av sig. Plus att de bor har o lever sina liv har. Sa det ar bara att acceptera och gora som dem. Med andra ord ingenting. (ja, forutom att jobba ihjal sig dara..)

Jag ska nog lamna denna o sa smaningom och forhoppningsvis hinna med ett besok pa Koh Lanta om min tid och ekonomi tillater, men sakta sa smyger sig visum utgangen pa mig och jag borjar fundera pa om det ar dags att dra sig upp mot laos eller Kambodia. Vilket det far bli far bangkoks tagstation och avgangar avgora. Lao har jag redan sett. Men att besoka samma stalle tva ganger ar alltid bra. Tva ganger ger perspektiv och utrymme. 1 gang ger mest intryck som latt forvrangs i hjarnans kaos av tankar och reflektioner.

Nu ska jag ta och kaka nagot, sedan brumma tillbaka till de andra..
that’s it