Fran Patnatnikom till Koh Samet

Nu har vi varit en natt pa Koh Samet, 4 natter aterstar..

Innan vi kom hit akte vi till nok, det blev en lang fard.
Vi borjade var nedresa i Nong Khai, den lilla provinshuvudstaden i Nordost. Darifran akte vi natttag. tag ar sa himla skont att aka har, skitbra helt enkelt. Skonna sangar som t.o.m. utklassar manga av de frigolitmadrasser man annars kan raka fa.. Precis som i Sverige ar maten svindyr dock, iaf for en thailandare, for oss ar det kanske som att ata pa en Pizzeria hemma. Det ar dock riktig mat, och det ar bra.

Klockan 7 pa morgonen kom vi fram till bangkoks stress och hysterin och varme. Darifran fick vi ta oss till ostra bussstationen och direkt hoppa pa en buss mot Chanburri, nar vi kom fram dit gick vi och kakade.
Sen var det dags for present inkop. Det blev en gigantisk blomsterbukett for manga hundra baht. men det ar vad folk fran detta land har tipsat oss om sa forhoppningsvis var det en bra present.

Sen blev det mera buss ut till ministaden Panatnikom, dar kom nok och hamtade oss i en Pickup och sen bar det av annu langre ut tills vi var mitt ute i ingenstans.
Det var schysst. kandes verkligen attvi var i det ”riktiga” thailand da. Inga Vip bussar eller engelska skyltar sa langt ogat kunde na.

Det ar mycket med kulturen som kan vara svar att forsta har, eller iaf dar ute pa landsbygden, har ar alla sa vanna vid falang sa att de som bor har beter sig ungefar lika dant kanns det som.

En sak som for manga, inklusive mig, kan verka konstig var nar vi skulle ata hos Nok. mamman stod och lagade varsta bufen, i efterhand har vi forstatt att de trodde att hela fam. Siverskog skulle komma, Spraket staller till en hel del problem har. Nok var daremot bra pa engelska, betydligt battre an vad Anna kunde minnas.
i vilket fall. nar maten sedan serverades at jag, Anna och Noks systerdotter pa 2 ar, Nok at lite grann men inte sa mycket da heller, foraldrarna vantade pa nedervaningen och at efter oss, i skuymundan. De holl sig nastan hela tiden i skymundan,
Jag ”kunde” inte ata sa mycket utav maten dock da allting inneholl diverse fiskar och skaldjur, fisksas ar nagot jag far ata hela tiden har, det gar inte att undvika, men nar det kommer stora fiskbitar gar det inte riktigt lange, till saken hor att jag aldrig varit nagot vidare Fan av fisk.. jag har rent utsagt alltid tykt att det smakar riktigt illa, som sjograss och saltvatten, nej, fisk ar inget for mig…

Mamman lyckades pa nagot konstigt satt forsta det, jag antar att Nok berattade det, for nasta morgon fanns en ny bufe som hon hade gatt upp och borjat laga klockan 5 pa morgonen med mangder av olika Vegetariska varianter, hon hade t.o.m. inhandlat nagot Tofu liknande. jag var sjalvklart tacksam, men samtidigt kanns det jobbigt, som att man ar en borda, som att jag hade sagt ”jag kan inte ata din mat, ga och laga ny”, jag vet att jag inte har sagt sa, men det ar anda en kansla som finns dar inne, kanslan av att vara ett problem…

Nok tog oss hem till hennes morforaldrar ocksa. Vi fick aka runt alla tre pa den lilla vespan, jag misstanker att hon korde runt lite extra for att visa upp oss falanger i byn, men det ar bara en misstanke.

Efter att ha slappnat av sa mycket som man kan slappna av, for det finns inte mycket annat att gora dar ute (om man inte jobbar som alla andra dara..) sa bestamde vi oss for att aka vidare, vi sa hejda till alla hundratals hons, kor, bufflar, hundar, odlor, det lilla barnet, sen blev vi korda till en ”busshallplats”, eler en vag dar man kunde vinka in bussar, och sen sa vi adjo til Nok.

Bussen korde oss till Rayon, dar ifran tog vi oss till banpee. Pa farden till banpee motte vi en Svensk gubbe och hans thaitjej, de pratade bada Svenska, sjalvklart pratade han inte Thai dock… Typiskt, men sa ar det i 90 procent av fallen har. Vi stannade pa hennes foraldrars resturang och kakade och snackade lite, visade sig att de kanner Koryas och Dainas foraldrar, De som hade Ica kullen forr. Samantraffande..

Sen hoppade vio pa en bat och tog oss ut till denna varma, skona, men pa manga satt hemska o..
Det ar skont och bada har, mycket fin strand, valdigt mycket folk jag skulle kunnat klara mig utan da, men man far inte riktigt saga sa, det ar att beskylla folk jag inte kanner for att vara personer jag inte med sakerhet kan saga att de ar. Men mycket svineri och idioti. Detta ar nastan en koloni, en koloni av snenskar, tyskar, engelsman, danskar, ja de flesta vita folkgrupper, och israeler, de finns overallt har, de har egna skyltar pa dorrarna pa sitt eget sprak, det ar bra pa manga satt. Att det inte tas forgivet att alla snackar engelska. Sant upskattar jag.

Nattlivet har ar ocksa hamskt, det ar det hamskaste. Varfor forstar de som varit har, det ar bara ett stort svineri. men man far lara sig att blunda, sa hamskat ar det. Blunda for de feta gubbarna med de sma flickorna. Det finns inget annat man kan gora, inte vad jag vet iaf. Eller jo, man kan ge dem ett ont oga, det kan man alltid gora. Det ar battre en att blunda, ett opnt oga betyder iaf att man inte uppskattar deras narvaro, orespekt och omoral, att blunda betyder ingenting..

nu ska vi snart ga och utforska denna o. Se vad som finns runt hornen liksom. Nastan gora en liten expedition. Man kan gora sadanna har, forskningsexpeditioner, man kan forska i turism, det ar ett utmarkt stalle att gora det pa, kanske ett utav de basta.

Nu ar det inte manga dagar kvar. Aldeles for nara, jag vil inte hem igen, mitt land ar inte ett land jag har lart mig att uppskatta, det ar ett land jag har lart mig att forakta. men jag har en massa tradar fastspanda dar som jag inte bara kan klippa av. Men skulle det inte vara for familj och bekanta skulle jag stanna. Och tillbaka ska jag. Fort ska det ga. Pengar ska inforskaffas pa manga satt. Jag ar inte klar har en, behover se mer. Men det kommer en tid for det med.
Nu ar jag har iaf. det ska jag ta vara pa..