Dålig Inför-resan Dag…

jahaja, Imorgon bär det av mot arlanda. Det mesta känns rätt och färdigt, ready to take off

men i själva verket är inte allting så ”rätt och färdigt” som det känns. Ett flertal faktorer gör mig smått nojjig inför kommande morgondag.

Den första och största är att jag inte har något pass. Eller jo, jag har ett pass. Ett pas som går ut den 15.e Mars. vad bra kan man tycka, att det inte går ut förens jag är hemma igen. Ja, så tyckte jag med ända tills i förgår.

Jag drog upp en liten skämtsam parentes med Anna den dagen och berättade om hur nojjig jag blivit någon vecka innan då Bernt kollade på mitt pass o sa ”men det här har ju gått ut”, först bölev jag alldeles kall, men sen kollade mor och jag på det och insåg att det visst var giltigt, och ett lugn spred sig över mig igen. Jag visste ju någonstans inom mig att det var bland det första jag kollade upp.

Då säger Anna ”men är du säker på att Passet inte måste vara giltigt i 6 månader minst då?”. Det var jag inte, ska jag vara ärlig hade jag inte en aning om sånt. Men nu vet jag det, och ja, hon hade såklart rätt…
Tajmingen var perfekt, Söndag (ingenting går att nå) och 3 dagar kvar till avresa. ”hur fan fixar man ett nytt pass så fort?” var det ända som ekade i huvudet.

Men efter att styrt runt och förstått mig på saker så lärde jag mig att de kan göra provisoriska Pass på Arlanda i utbyte mot en 1000 lapp. Och därav blir det att resa hemifrån ett gäng timmar tidigare än planerat… Och dessutom får jag äran att spendera ett lakan som jag gärna skulle spara till betydligt vessentligare saker, men så blir det icke…

Nåväl. Den biten fixar sig iaf. En bit som däremot är mera tveksam om den fixar sig eller ej är en bit som involverar sjukdom. För någon vecka sen kom Bernt hem med Magsjuka, då var det bara att hålla sig borta o gömma sig inne i mitt rummet. För en halv vecka sen kom mamma hem med magsjuka, då började hypokondrin smått röra sig i mina vener. Igår kom broder Johan hem med magsjuka… Idag Stannade både johan och Elias hemma p.g.a. magsjuka, och som topping på allt detta ringde mamma och berättade om att hon var tvungen att komma hem igen p.g.a…. magsjuka….

Detta sprider en släng av panik genom min kropp. Det sista jag vill imorgon är att sitta i Catrins bil och varannan minut säga ”snälla kan du stanna, jag måste gå ut och sätta mig intil vägkanten”.. Något jag vill kanske ännu mindre är att stå i köerna På Arlanda och i Helsingfors vid planbytet och vara tvungen att helt plötsligt fly från kön för att hitta en Toalet som med stor sannolikhet har en kö på 5-10 meter…

Om jag slipper magsjuka denna gång ska jag vara någonting evigt tacksam, vad har jag inte bestämt mig för än.
Nu ska jag bränna skivor.
Tjaba