Risodlingar och flodhästar – andra dagen på fältet. :-)

Idag har vi varit ute på riktiga grejer! Emily och jag blev upplockade på kontoret av Josef och Eduard, åkte hem och hämtade stackars Sofie som inte stod ut en dag till på jobbet och körde sen ut på fältbesök. Vi började med att besöka en ris-fabrik där man rensade riset från fula gryn, malde en del till mjöl och packade till försäljning. Fabriken hade fått lån från Hope Fund men skulle behöva mer pengar. Mannen som var chef berättade att riset transporterades med cykel till och från fabriken så de skulle behöva låna mer pengar för att kunna köpa en lastbil. Han berättade att de skulle ha möjlighet att expandera om de bara hade mer pengar. Alla på fabriken var väldigt gulliga, de poserade glatt när vi ville ta kort och de bad oss komma tillbaka efter regnsäsongen då hela lagret skulle vara fullt av ris.
Efter besöket på fabriken åkte vi och kollade på två risodlingar. På den första var folk inte fullt så villiga att ställa upp på foton men ett par bra bilder blev det ändå. På den andra blev jag bundis med en kille som gick på lågstadiet, Nestor. Han hade lunchrast och var och hämtade ris att elda med. Han bar det på huvudet, precis som alla bär här.

När vi hade sett odlingarna tog de båda herrarna med oss till en naturpark, Reserve Naturelle de la Rusizi. Vi betalade 5000 buf (ca 30 kr) och åkte ut i deltat för att se flodhästar och krokodiler. Med i bilen var en beväpnad vakt/guide från parken, han bar vapen för att skydda oss om några farliga djur skulle anfalla oss. Kändes lite tryggare, men det är otäckt att ha gevär och sånt så nära sig. På det första stället såg vi en krokodil simma förbi, även om det mest liknade en pinne i vattnet. Men guiden sa att det var en krokodil så då var det säkert det.
På andra stället vi stannade på såg vi våra första flodhästar. Dessvärre var de långt borta och låg i vattnet med baken vända mot oss så de såg mest ut som stora grå stenar. Då åkte vi till ett tredje ställe, ett vattendrag vid Tanganyikasjön där det låg en hel by vid vattnet. Där såg vi flodhästar igen och den här gången var de mycket närmare. Fatta att folk vågar bo så, helt oskyddade när flodhästar är den vanligaste dödsorsaken i Afrika!!!
Förutom krokodiler och flodhästar har vi också sett den sidan av Burundi som vi faktiskt hade förväntat oss att se. Människor på landsbygden som bor i handgjorda ler-/ gödselhus med halmtak och djur och odlingar som skyddas av staket av bamburör. Överallt där vi stannade flockades människor omkring oss, framför allt barn. Några skrek ”Cash man” när vi tog kort på dem, de ville ha betalt för att bli fotade.

Livet här är onekligen spännande och det är svårt att minnas allt man ser och gör. Hundra gånger om dagen tänker jag att jag måste komma ihåg nåt för att skriva det i min dagbok men det blir sällan så. Jag försöker dock ta en massa kort för att minnas lite bättre.

Ha det nu fint därhemma, mina nära och kära! Jag tänker på er!

Kramar

Pia