Nu borjar det… :-)

Sitter har med tva fnissande salvadoreñorskor (eller vad det nu kan heta *s*) bredvid mig, de ar vansinnigt nyfikna pa fotona jag har tagit. De sitter i princip i knat pa mig for att kunna se battre och blir generade nar de marker att jag tittar lite fragande pa dem. Men sa ar det har, alla vet allt om alla och vi ar helt klart veckans huvudattraktion. Men vart man an kommer halsar alla vanligt, de erbjuder sig att kora oss dit vi vill aka och behover vi nagot ar det bara att fraga. Tank om alla vore sadana varlden over…

Den senaste veckan har Karoline och jag funderat pa hur vi ska kunna gora vara faltstudier da alla skolor ar stangda. Haromdagen tog vi beslutet att skriva om nodsituationen i landet istallet, det vore synd att missa tillfallet da vi befinner oss mitt i handelsernas centrum och inte pa andra sidan jorden. Var larare gav oss klartecken idag sa nu kor vi hart, det kanns bra. Kommer observera skolorna som planerat men ocksa intervjua rektorer, ansvariga for harbargen, elever etc. 🙂

Jag maste saga att det ar manga saker som fascinerar mig med det har landet forutom det vansinnigt trevliga folket. Livet ar sa enkelt i den lilla byn vi bor i; man koper det man behover for dagen i kvartersbutiken eller sa plockar/bakar/tillagar man det sjalv. Man kliver in hos varann narhelst man far lust, har behovs inga inbjudningar. Det sociala livet ar det centrala och man umgas over generationerna pa ett helt annat satt an man ar van vid hemifran. Storasyskon tar hand om de mindre och omtanken ar valdigt tydlig. Hastar, asnor, kossor och hundar strovar fritt pa gatorna och aldre man i cowboyhattar tillhor vanligheterna. Haftigt! 🙂

Karoline har borjat gora oss en karriar som sangerskor och var paradhit ar ”Nar trollmor har lagt de 11 sma trollen”. Den sjunger vi minst fem ganger om dagen till allas stora fortjusning, men framfor allt lillflickan Sofias. Vi kommer nog fa kontrakt snart! *s* Vi ska spela in den pa video innan vi aker hem och vi har faktiskt funderat pa att gora det mitt i parken har, dar finns en scen. Man maste vaga sprida lite gladje, eller hur!? 🙂

En sak som man noterat nu nar man ater bor i en familj ar hur mycket ljud det ar hela tiden, jag har bott ensam sa lange att jag helt hade glomt det. Det ar de vanliga ljuden som finns i alla hem; personer som lagar mat, tittar pa TV, lyssnar pa musik etc. Men sen sa ar det alla andra ljud; Victor 14 som jamt trummar med handerna, Diego som alltid visslar, Sofia som visar vilket humor hon har, hunden som skaller alldeles for mycket och tupparna som galer klockan tre varje natt. Fatta hur manga tuppar som svarar, det ar inte klokt! De kan halla pa i en halvtimme och bara ropa pa varann, man fattar inte hur de orkar. Men sa ar granntuppen lite hes ocksa…

Har aven gjort mig bekant med de mindre trevliga invanarna har, forutom spindeln i forra veckan. Haromdagen trillade en kackerlacka ner i min jackarm nar jag skulle ta en bit toapapper, gissa vem som fick brattom ut med byxorna nere vid vaderna… *s*

Ja ja, livet har AR annorlunda helt klart, det kanns som man tagit sig 100 ar tillbaka i tiden. Sa otroligt haftigt att fa vara med om det!

Saknar er darhemma, ses snart!

Kram kram

Pia