Garage och hopp om fler flodhästar…

Tredje dagen på fältet (i onsdags) blev inte direkt omtumlande, speciellt inte efter allt spännande man var med om i tisdags. En kille som jobbar tillsammans med Alli, Arcade, körde oss till fem olika bilverkstäder för att vi skulle få träffa f.d. barnsoldater men det visade sig att det var fel dag att komma på. Det var bara på första stället som två stycken var närvarande. Men vi såg hur de lyste upp när Arcade kom, det är uppenbart att han betyder mycket för dem. Jag ska få intervjua Arcade under min sista vecka i Bujumbura, det blir bra. Nu har jag två intervjuoffer. 🙂

När jag satt på Aroma i torsdags fick jag sms från Alli, hon ville träffas på Ubuntu (restaurangen med halva priset på pizzor på torsdagar och där man kan se flodhästar beta om man har tur) kl 18. Jag föreslog för henne att hela gänget skulle följa med, eftersom vi redan hade bestämt det, och även Karakura. Och så blev det.

Det blev verkligen en jättemysig kväll! På Ubuntu sitter man i en stor, härlig trädgård med utsikt över sjön. I trädgården finns en vacker pool och en bar som smälter in i miljön. Stora tranliknande fåglar strövar fritt i området och man har strålkastare som belyser gården på ett fint sätt. Om det kommer upp flodhästar från sjön riktas strålkastarna mot dem, det ska tydligen vara väldigt effektfullt. Tyvärr ville de inte visa upp sig idag, det var lite synd. Men vi hade väldigt trevligt, Alli livar upp tillvaron med sin underbara självironi och fantastiska humor. Hon är otroligt karismatisk, det är nästan så att Karakura bleknar lite vid hennes sida.

Alli berättade att 16 hus hade rasat under stormen härom natten och att det tydligen händer varje gång det är kraftiga skyfall här. De kraftiga regnen gör att jord rasar ner från bergen och raserar vad som kommer i dess väg. Tidigare band trädens rötter jorden men i takt med avskogningen blir förödelsen allt större. Tydligen har man börjat återplantera skog men den är inte av samma kvalitet som den ursprungliga.
Hon berättade också om projekten med ex-prostituerade och f.d. barnsoldaterna. Det är tydligen svårt i början när de kommer, raseriutbrott och slagsmål etc., men efter en månad ungefär brukar de börja berätta om vad de har upplevt. Och det är saker som inga barn ska behöva vara med om! Jag beundrar Alli för hennes arbete, att hon jobbar med allt det tunga och ändå har en sådan sprudlande livsglädje.

Torsdagen avslutades med att jag fick en detaljerad hockeyuppdatering. Nu hoppas jag på att få samma glada besked ikväll! GO HV! 🙂