Bananskalet var framme igen…

I hela mitt liv har jag halkat pa bananskal som har fort mitt liv at ett helt annat hall an jag tankt mig. Det galler utbildning, det galler jobb och det galler aven resor. Jag sager inte att det ar fel, nej tvartom, det ar bade utvecklande och gor livet mer intressant.
Senast det hande mig var igar. Jag kom till Phuket stad pa formiddagen, skaffade ett billigt stalle att bo pa och gav mig ut for att leta upp Svenska Kyrkan som finns har. Att deras center inte ar speciellt stort, det insag jag nar inte en kotte hade en susning om att det ens fanns. Slutligen kom jag in pa turistinformationen dar man satte en ara i att hjalpa mig direkt. En trevlig och lite blyg karl ringde Svenska konsulatet och se dar, jag fick en adress! Glad i hagen hoppade jag pa en songthaew (eller hur det nu stavas), tog mig via ett par butiker fram till adressen, betalade och hoppade av. Och blev staende lite forvirrad for dar var inte en svensk flagga eller svensk person sa langt ogat kunde na, daremot de norska motsvarigheterna. Hmm.. Jag gick i alla fall dit och vilken eftermiddag jag fick! Pratade med mangder av trevliga poliser, terapeuter och konsulatfolk. De var otroligt tillmotesgaende och positiva till min narvaro, jag kanske skulle ansoka om norskt medborgarskap nar jag kommer hem. *s*
Sitter nu dar igen, kanns som det ar har jag skulle vilja stanna. Det vore toppen att fa vara med i deras team och fa gora lite nytta.
Sa kan det ga nar bananskalen ligger pa backen…
Val mott!
Pia