Med hakan i knävecken

Sist vi skrev var vi som sagt i Arequipa. Till vår glädje var vårt boende riktigt mysigt, till och med tv med någon engelsk kanal. Och för att inte tala om utsikten. Inte illa att kunna sitta på takterassen i solskenet och kunna överblicka snöklädda berg som omger staden. Spenderade dagarna med att strosa omkring, kolla på vackra byggnader & åt alldeles för mycket snabbkedjemat då de mesta restauranger vi kunde hitta antingen var alldeles för dyra eller så sålde de endast friterad kyckling (bara lukten får mig att vilja kräkas).

En dag passade vi även på att besöka Monasterio de Santa Catalina, ett kloster vilket inte såg ut att vara mycket för världen när man stod utanför. Ett helt kvarter som omges av gigantiska murar och ett kyrktorn någonstans där i mitten. Men när man kom in möttes man av en fantastisk syn. Innanför murarna gömmer sig ett citadel, dvs som en hel liten stad bara uppbyggt på ett kvarter. Klostret grundades 1580 och öppnades för allmänheten 1970. Otroligt vackra och mycket välbevarade miljöer som gav en stor överblick av hur nunnorna levde. Helt klart värt ett besök.

Ett av målen för vårt besök i Arequipa var ett besök i Canon del Colca som är en av världens djupaste canons på 3191m. Så vi steg upp med tuppen och stod startklara vid 03:00, som vanligt kan de inte klockan och dyker upp vid 03:40. Frustrationen av detta släpps dock ganska snabbt då det visar sig att vi fått en helt fantastisk guide.
Eftet drygt 2,5 timme når vi Chivay, en liten by som är hubben ut, där vi stannar för frukost.

Och det var på vägen ner till byn som hakan började sitta i nivå med knävecken (normalt tillstånd återficks på kvällen), hur vackert kan det bli? Ord kan omöjligen beskriva det men jag gör ett litet försök så ni kanske kan få en liten bild. Berg i oändligheter, terrasser som växer i olika nivåer jäms med floden, stenmurar som avlöpte den ena odlingen efter den andra, enorma kaktusar som man endast sett på tv. Efter vår frukost fortsatte vi ca 2 timmar bort till Cruz de la condor. Under tiden berättade vår guide entusiastiskt om allt från skönhetsideal för området till olyckor som inträffat till vad man livnär sig och olika traditioner. Vi fick även stanna vid olika utkiksplatser där vi även kunde se hur vegetationen förändrades hela tiden fram till vårt mål. Dagen till ära var condorerna där, tror vi lyckades se 8st som cirkulerade kring området. Dessa fåglar blir ca 3,5 meter breda i vingspann och ser nästan ut som gamar i ansiktet.

När det var dags för lunch hade jag & alex sen tidigare bestämt oss för att hitta ett eget ställe att äta på då vår erfarenhet av buffeer inte är de bästa. Sen började guiden prata om alla olika maträtter på vägen till restaurangen och vi bestämde oss för att ge det en chans. Och tusan vad gott, massor med peruvianska specialiteter men som är anpassade till området. Alpacka har till exempel blivit en ny favorit. Peruviansk mat är fantastiskt god med mycket salt.

När vi var på väg hem från Canon del Colca stannade vi på den högsta punkten ca 4200m över havet för att kika på utsikten. Dock var det bara jag & alex och ett till par som klev ur bilen då det var riktigt kallt där uppe. Tyvärr var det lite dimmigt men ändå häftigt att se. Vi fortsatte vår färd hemmåt och kunde se Vicunas & Ganachos (väldigt osäker på stavningen) som är släkt med lamor från bussen. Sen till vår glädje möttes vi av stora fält där alpackor stod och betade. Om jag kunde så skulle jag lätt haft en alpacka som husdjur, hur söta som helst. Så här i efterhand önskar vi att vi haft lite mer tid, dvs planerat bättre för att ha kunnat gjort en trek på ett par dagar.

Och vips, en 10 timmars bussresa senare befinner vi oss på ännu högre höjder, närmare bestämt i Cusco. Här kommer vi att befinna oss fram till fredag morgon, då är det dagen D, hello Inkaleden.

Så under de här dagarna ska vi försöka aklimatisera oss både till kylan och höjden. Har investerat i en rejäl påse med Coca Candy och hoppas på att det ska hjälpa.

Återkommer med rapport efter leden.