Guldkorn

Sista kvallen i Guadalajara roade vi oss med att ga pa bio och se Stomp the yard. Mycket glada efter filmen och fyllda av energi for forsta gangen under dagen tog vi en promenad runt staden for att se den upplyst. Knapper diverse bilder och kikar pa manniskor runt omkring oss, bestammer oss tillslut for att ga tillbaka till baren vi varit pa dagen innan. Nar vi kommer dit ar det fullpackat med folk, det visar sig att det ska vara nagra upptradanden. Slar oss ner med en mork-sol (ol) i handen och vantar med spanning pa vad som kommer att handa. Upptradandet visar sig vara en grupp i alla olika dess aldrar som dansade tango, denna kvall for att samla in pengar till en ny dansstudio. Sitter kvar och kikar ett tag innan det ar dags att ga hem och packa ryggsackarna da det ar dags for oss (Sanna, Sofie & Chloe) att dra mot kusten, narmare bestamt Puerto Vallarta.

Resan till Puerto Vallarta gick smartfritt pa sex timmar ,tar en taxi till hostlet som vi hittat via natet. Visar sig vara ett riktigt kanon hostel, bra kok, super terass uppe pa taket, frascha rum och mycket trevlig personal. Tar oss ner mot centrum for att ata mat, ater den dyraste men kanske godaste maltiden under hela resan. Efter middagen bestammer vi oss for att ge oss ivag till ett supermarket for att inhandla mat infor den kommande veckan. Vi hamnar slutligen pa Walmart dar vi strosar omkring bland gangarna i nastan tre timmar innan vi inser att vi borde aka darifran.
Dagarna spenderades med att sola nagon timme uppe pa taket, ligga nagon timme pa nagon av stranderna, att halla sig inne for att det helt enkelt var for varmt for nagot annat, laga lunch for fullt och umgas med resten av gasterna pa hostlet. Kvallarna spenderades med att kika pa tv, laga middag, umgas uppe pa terassen eller vara ute och svira pa nagon av barerna nere i centrum.
Efter tva dagar i Puerto Vallarta fick vi kart besok utav Rachel (amerikanaren) som vi rest med lange tidigare. Hon stannade med oss i tva natter innan hon helt plotsligt fick for sig att forkorta sin resa med tre veckor och aka hem trakigt nog.
Och for en gangs skull haller vi oss till vara resplaner och lamnar Puerto Vallerta samma dag som det var tankt, hoppar pa en nattbuss mot Mexico City den 24/5 och 12 timmar senare ar vi framme.

Som alltid efter en bussresa ar vi mycket trotta, letar upp varat hostel och beger oss darefter till en narliggande marknad. Ater lunch och har knappt nagon ork sa vi bestammer oss for att ga pa bio, dagen till ara sa har Pirates of the Carrabbean 3 premiar, svart val?! Eftersom det varit fullstandigt utmattande att vara sa aktiv genom att kika pa film sa bestammer vi oss for att ga hem till hostlet.
Foljande dag ar det dags att kliva upp tidigt da Chloe ska aka vidare ner till Guatemala igen och Sanna och Sofie ska aka till Taxco for att shoppa silver. Tar sallskap till den sodra bussterminalen dar det blir dags att saga hejda. Efter en bussfard pa ungefar tre timmar ar vi framme i den ”lilla” bergsbyn Taxco. Blev tyvarr inte sa mycket till handlande da vara Visa kort inte fungerade, nagot frustrerande! Hade hur som helst en trevlig dag i en mysig by.
Igar sa strosade vi omkring har i staden och funderade over varfor nastan alla gator var avstangda at nagot hall sa man var tvungen att ga flera kvarter i omvagar for att komma dit man skulle. Det visade sig ocksa att hela torget vid katedralen var avsparrat och att en stor scen stod dar, skamtade om diverse artister som kunde tankas spela. Sitter sedan pa Starbucks och pratar med nagra herrar fran Usa som berattar for oss att det ar Shakira som ska upptrade samma kvall. Sanna och Sofie bara skrattar da de skamtat om det tidigare under dagen. Avnjuter vara kaffe och fortsatter att strosa omkring. Vid halv atta tiden star Sanna och Sofie och trangs med halva Mexico nere vid torget och vantar pa att showen ska borja. Pa vagen in mot torget var det fotografer fran en tidning som knappte kort pa oss och bad oss halla utkik efter den dagen efter.Efter 45 minuter trottnar vi pa att vanta da vi anda inte kan se scenen sa vi forflyttar oss ut mot gatan for att kunna se tv-skarmarna istallet. Vid halv tio tiden strommar det antligen bekant musik ut ur hogtalarna, med NAGOT ont i fotterna sa promenerar vi hemmat.

Sista natten pa vara laskiga hostel spenderar vi med att packa ihop vara ryggsackar, tro det eller ej men ingen av oss har overvikt eller behover ett extra bagage! Har dessutom kommit fram till att varat hostel ar precis ett sant dar som forekommer i alla skrackfilmer, lite laskigt.
Da var vackarklocka gatt sonder nast sista dagen sa blir det inte mycket till somn da varken Sanna eller Sofie vagar somna da de ar radda for att sova over. Vid sju tiden tar vi oss upp ur sangarna for att packa ihop det sista. Ger oss sedan ner till metron for att forsoka ta oss till den norra bussterminalen. Att aka metro ar det som vi kommer sakna minst da vagnarna alltid ar proppfulla med manniskor och man alltid blir antastad av nagon. Efter ett x-antal byten ar vi antligen framme vid stationen, kikar i tidningen for att se om vi ar med men icke, hoppar dar efter pa en buss mot Teotihuacán. Teotihuacán ar Mexico´s storsta uraldriga stad, dar pirámide del sol y de la luna (sol & man pryamid)ocksa finns. Pirámide del sol ar valdens tredje storsta pyramid och i ar ar sista aret som manniskor far lov att bestiga den, sa sjalvklart var vi tvungen att ta oss dit. Enligt var lonely planet sa var det ett ”maste se” men varken Sanna eller Sofie var speciellt imponerad nar de kom dit.

Efter 111 dagar, 100 olika transportbyten och 261 timmar i bara resande sa sitter vi har sista dagen i Mexico City. Med bara nagra timmar kvar tills vi ska aka till flygplatsen passar vi pa att gora en sista uppdatering. Kikar igenom bilderna sedan borjan av resan och det kanns helt overkligt. Att vi for fyra manader sedan befann oss pa en kritvit strand och kakade patties for fulla muggar pa Jamaica kanns som en helt annan resa.

Nar man reser traffar man hela tiden manniskor fran alla jordens olika horn och far garanterat fragorna vilket ar favorit landet och vad har varit bast, vilken ar resans hojdpunkt? Och varat svar alltid varit att det finns inget favoritland och att alla dagar ar bra. Men har kommer nagra utav resans guldkorn….

Jamaica: Forsta bussresan fran Kingston till Montego Bay, Mrs Antie i Montegobay, chill i hangmattorna med patties och ol pa Negril Yoga Center.

Panama: Lasagne pa Leonardos, storsa omkring i Casco Antiguo, djungelpromenaden for att komma till Wizard beach i Basstimentos.

Costa Rica: Dagen i nationalparken i Cahutia, promenaden till vattenfallet i La Fortuna, resan till Monteverde & canopy turen.

Nicaragua: Forsta chickenbus turen, kvallen tillsammans med det harliga ganget vid Lago de apoyo, de harliga dagarna pa Corn Islands, Mrs Gracie och hennes middagar.

Honduras: Hela vistelsen pa Utila, platsen dar varat gang bildas en helt oforglomlig vecka.

Guatemala: Paddla kayak ute pa lago de atitlan, burritos i Antigua, dagarna i Lanquin och utflykten till Semuc Chempey och grottorna.

Mexico: Att sitta uppe pa nagon av ruinerna i Palenque och kika ner over ”staden”, storsa omkring i Oaxaca, maltiderna pa El Jardin i Puerto Escontido, Guadalajara och konserten med Shakira.

Vi har pratat om det mycket och lange, om vi vill aka hem eller om vi skulle vilja fortsatta. Och svaret ar bade och, absolut skulle vi fortsatta om mojligheten fanns. Samtidigt kanns det bra att aka hem, vi kanner oss otroligt nojda.

Sa om tva timmar beger vi oss till flygplatsen, om ungefar 24 timmar satter vi fotterna innanfor vara egna dorrar igen, overkligt men sant.

Detta var allt for denna gang…men vem vet vilken kontinent Slochi och Gullo satter sina fotter pa har nast?!

Kramar

Sanna y Sofie