Taget

Da har jag gjort de flesta dagarna pa Transibiriska Jarnvagen. Jag sitter nu pa ett internetcafe i Irkutsk. Jag kommer att beratta lite om varje dag pa taget sedan vi lamnade Moskva . Jag hade tankt ladda upp betydligt fler bilder, men eftersom att programmet som anvands har inte riktigt fungerar sa blev det inte sa manga… de far helt enkelt komma i efterhand i stallet.

Som alltid ett aventyr att hitta ratt jarnvagsstation i Moskva, Det finns tre olika stationer pa samma tunnelbanestation och de ligger verkligen huller om buller. Mitt tag lamnade i allafall Jaroslavskij vogsal vid 13.35 pa sondagen 20/8 och inte en sekund senare. Eftersom att vi akte vid den tiden hade jag inte hunnit med att ata mer an en bulle till frukost, sa det blev lite forsta prioritet att ta sig till restaurangen for att fa mat. Inte sa latt. Vid forsta forsoket var det helt enkelt inte var tur att ata. De som akte forsta klass hade en liten stund for sig sjalva dar da inga andra fick komma dit. Vid andra forsoket hade de helt enkelt inte lust att servera nagon mat utan vi skulle komma tillbaka en timma senare… Vilket vi ocksa gjorde. Sjalvklart fanns det en meny med ett antal olika ratter pa, men de serverade bara en av dem… Som vanligt gillar de inte att fa salja sin egna ryska ol utan ser lite fornarmade ut nar man valjer den ryska, lite billigare olen. Maten var faktiskt inget vidare, en kottbit bankad i smulor och lite kokt grotris till. Funderar lite, det maste vara svart att gora den har resan, och fa ut nagot av den, nar man inte pratar eller forstar ryska. Ingen och da menar jag verkligen ingen pratar ryska har och vad jag har sett sa finns det inga icke ryssar forutom vi pa det har taget. Visst, naturen ar ju vacker och visst ser man en hel del fantastiska och mindre fantastiska byggnationer langs vagen… For mig ar det anda mojligheten att fa prata med de andra som aker pa taget som blir den stora behallningen.

Efter ett och ett halvt dygn ombord pa taget sa gjorde vi forsta stoppet och klev av i Ekatrinburg/Sverdlovsk. Vi var inte framme forran 23 tiden pa kvallen och da hade jag inte atit nagot pa hela dagen… Lite orutinerat fran min sida sa jag far nog skylla mig sjalv. Dels hade jag inte tagit nagon mat med mig och dels hade jag for stora pengar i rubel med mig pa taget sa att de sma tanterna som saljer piroger och annat atbart langs med jarnvagen kund einte vaxla. Men men, jag lovar, man lar sig efter en dag utan mat… . Det forsta vi gjorde efter att ha kommit till hotellet var att soka oss till en restaurang. Det fanns en buffe i hotellbygnaden. Jag fick en lax som var helt ok medans Nils serverades en talrik senor.. Hans min nar han fick dem i munnen var om inte obetalbar sa nastan… Usch. Naval. Stannade i Ekatrinburg ett dygn ungefar och det kanns som att det var lagom. Ekatrinburg ar ju staden dar Tsarfamiljen mordades efter order fran Sverdlovsk 1918. Det finns forstass en hel del minnesmarken efter detta och ett ganska imponerande monument over de soldater fran staden som stupat i olika krig under 1900 talet. Det kommer bilder fran Ekatrinburg nar jag har hittat ett battre internetcafe. Pa kvallen var det dags att ga taget igen och nu for 3 natter. Lite battre forberedd den har gangen med brod och ost sa att man i allafall skulle fa nagot och med sma sedlar for att kunna handla av tanterna. Den har gangen fick vi dela kupe med en 15 arig rysk tjej och sa Elena som var 51. Vilken kvinna, hon gav mig inte en lugn stund. Jag tror knappt vi hade hunnit fa upp vaskorna i lastutrymmena innan hon hade borjat sin stora utfragning. Hon pratade och pratade och pratade sa mina oron blodde.

Lite konstigt att aka tag sa lange, dagarna gar utan att man gor nagot alls egentligen. Boken jag hade med mig laste jag ut pa forsta taget till Ekatrinburg. Trodde inte jag skulle hinna lasa sa mycket sa jag tog bara med en. Jag forsoker se sa mycket som mojligt av vad som finns jamte ralsen. I bland ar det otroligt vackra landskap och enorma vidder utan ett enda hus eller en enda vag. Med jamna mellanrum stannar taget och gor en halvtimmes paus pa nagon station. Da kan man passa pa att handla lite att ata eller bara stracka pa benen, det ar ganska skont att bara komma ut och andas nagot annat som inte luktar avlopp och /manga manniskor instangda pa liten yta/ om ni forstar vad jag menar. Det finns en hel del turister pa det har taget, inga mer an vi fran Sverige men daremot tva arrangerade grupper, en fran Holland och en fran Tyskland. Alla andra ar ryssar pa vag hem fran ett besok hos nagon slakting pa andra sidan landet eller pa vag d dit. Manga som jag pratat med sager att visst skulle de kunna flyga for att komma fortare fram men att de helltre offrar de har dagarna pa taget for att det ar sa mycket sakrare. Det kan man ju forsta, det stora samtalsamnet ombord ena dagen var flygolyckan som just intraffat.

Vi stannade i Novosibirsk en halvtimme ungefar, det ligger mitt i Ryssland. Det ar helt otroligt, da hade vi anda akt over 300 mil fran Moskva. Man kan verkligen inte forsta hur stort det har landet ar. Ju langra bort vi kommer desto farre blir de stora skogspartierna och de har i stallet bytts ut mot oppna marker, man ser precis hur langt som helst, men man ser absolut inget mer an gras.I ibland dyker det upp stora byar bestaende av datsjor . Vill inte saga att det ar nagra jordbruk men manga verkar ha en ko utanfor sitt hus och enorma tradgardsland.

Stopp tva pa jarnvagen ar Irkutsk och dar ar jag just nu. I kvall aker vi vidare. Malet med Irkutsk var att komma ner till Bajkalsjon som ligger 7-8 mil harifran. Det gjorde vi ocksa efter att ha fatt byta fardmedel pa de mest roriga stallen ett par ganger. Aterigen, jag ar otroligt glad att jag kan ryska for det har hade inte varit lika latt annars. Bajkalsjon som ar varldens djupaste sjo och som ocksa ar otroligt stor visade sig fran sin dimmiga sida just den har dagen. Langs hela vagen har ryssar med battre ekonomi byggt enorma palats/lyxhus och staden Listvijanka ar den man enklast tar sig till fran Irkutsk har just inte mycket mer att visa upp an en liten turistmarknad och en liten marina varifran man kunde ta turer pa sjon. Irkutsk annars som stad har visat sig vara en ganska nedgangen stad. Man bygger/renoverar overrallt men bara lite har och lite dar sa det ser inte ut som att man blir fardig nagon gang. Manniskorna daremot ar otroligt vanliga och tillmotesgaende. En stor skillnad fran Moskva dar man manga ganger blir bemott pa ett ganska otrevligt satt.

I kvall aker jag vidare mot Mongoliet. Alla ryssar jag hittils har pratat med har fragat varfor i hela varlden jag vill och ska aka dit, dar finns ju bara stapp och kameler… Sa vi far val se.

Annu en halvstressad uppdatering fran mig… vet inte varfor det alltid blir sa…
Ni far helt enkelt halla till godo..

Kram och ha en underbar dag!