Har tagit mig in fran avgaserna i Ulaan Baatar for att skriva nagra rader om mina dagar har i Mongoliet. Det ar verkligen ett markligt och fantastiskt land. Ulaan Baatar som stad erbjuder egentligen ingenting. Det ar inte nagon vacker stad, inte pa nagot satt faktiskt. Staden ligger intrangd mellan tva dalgangar kan man saga och har pa sa satt kommit att bli valdigt smal och lang. Det ar nedslitna byggnader och ett enda stort kaos pa vagarna.
Vi hade pratat om att aka ut for att rida nar vi kom hit darfor var det prio ett att hitta nagot lampligt satt att gora det pa nar vi kom hit pa mandagen. Det gick lattare an vantat eftersom att tjejen, Selenga, som motte oss vid taget och korde oss till stan erbjod sig att ta oss ut till Terelj som ar ett av de vackra naturreservaten som finns har. Vi nappade pa det och bestamde att vi skulle aka pa tisdagmorgonen. Morgon har i Mongoliet ar mellan 9.30 -10… Kanske det ar overrallt…men jag ar ju hopplost morgonpigg som alla vet….
Hur som helst, mandagen tillbringades enbart i Ulaan Baatar och vi sag val i stort sett det som kanske bor ses nar man ar har. Vi var och tittade vid templet dar Dalai Lama varit bara dagen innan. Dar var fullt av manniskor som letade efter fron pa marken. Fron som Dalai Lama hade valsignat och kastat ut… Det finns ett bra matstalle har som heter Bernards, det ar ett perfekt stalle om man reser sjalv och vill hitta sallskap for att ta sig ut i den mongoliska naturen. Valdigt manga backpackers hanger dar under dagen.
Vi kom ut till Terelj vid lunchtid efter en bilfard som inte var utav dess like. Vi fragade anda Selenga om de behovde ga I korskola for att fa kora bil har. Det havdade hon att man behovde… Enda slutsatsen av det ar att man maste lara sig trampa sa mycket som mojligt pa gasen sen, om det kommer ett hinder sa bor man trampa sa sent som mojligt men sa hart som mojligt pa bromsen… De flesta bilar verkar ha automatlada har. En tredje sak man maste lara sig att beharska innan man far ge sig ut i trafiken ar formodligen konsten att tuta sa mycket som mojligt och framforallt sa lange som mojligt vid varje tillfalle. Men, det har ar bara en gissning, det kanske inte ar sa…ser man pa trafiken sa kan man dock inte tro nagot annat.
Naval, vi stannade hos en familj som bodde i ett fantstiskt landskap, det var forovrigt ett fantastiskt landskap hela vagen ut dit, fullkomligt omojligt att beskriva och de bilder jag har lagt upp ger absolut inte rattvisa i hur det ser ut. Vi blev bjudna in i deras ena ger och fick nagon form av mjolksprit. Den var gjord av syrad och jast mjolk. Otroligt marklig smak pa denna, jag vet inte hur hog procent det var, men sakert en del. Vi fick ocksa smaka nagon form av smordegskringlor med tva olika ostar. Den ena surare an den andra.
Vi bestamde oss for att aka vidare och langre in i Terelj dar det ocksa fanns lite skog. Det var en ganska stor famijlecamp som vi stannade pa. Dar bodde tre generationer och det det var, aven om de tog emot turister, inte sarskillt iordningstallt utan familjen skotte sina sysslor och masten for att klara sig nu nar vintern star for dorren. De holl pa med det sista av hoskorden just den dagen vi kom.
Vi tillbringade eftermiddagen ute pa hastryggen. Det ar inte varje dag man satter sig pa en hast man inte kanner utan hjalm pa huvudet, men de tankarn slappte ganska snart nar vi kom ut och verkligen kom nara den otroligt vackra omgivningen. Vi hade en ung man med oss fran campen och det var val bra det. Var guide, Selenga, var namligen inget vidare som guide utan stack ifran oss sa fort hon fick se en oppen platt. Har val aldrig hort nagon gapa och piska sin hast sa mycket som hon gjorde innan hon for ivag som ett skott. Vi var ute i nastan 4 timmar och red genom bade oppen stapp och genom lite skog, passerade en a vid flera tillfallen. Den var sa djup att man blev ordentligt blot om fotterna. Da bor det val iofs tillaggas att de mongoliska hastarna inte ar varldens storsta. Men det far man aldrig sag hogt. Nar vi hade en paus vid an sa borjade Selenga hetsa mig om att vi skulle bada… Sjalvklart skulle vi bada. Vet inte om hon hade tankt sig att jag skulle vara pa sa snabbt for det drojde bra lange innan hon kom i vattnet, men badade gjorde vi i allafall.. Det var ruskeligt kallt kan tillaggas…
Tillbaka pa campen igen, lagom trott efter en eftermiddag i frisk luft och framforallt i stekande varme sa spelade vi nagra traditionella mongoliska spel medan det sista av hoet togs omhand och maten blev klar. Det blev stekta nudlar med kott och gronsaker… Mest var det faktiskt nudlar, men det var helt ok. Till detta drack vi mjolkthe, jag tror att det egentligen bara var uppvarmd mjolk med lite socker i…
Natten i Geren var knappast bekvam men eftersom att man var ganska sa trott sa sov jag gott anda. Deras sangar bestar av en plankbotten och med en hyfsat tunn madrass ovanpa…dessutom var det ganska (valdigt) kallt.
Onsdagen hoppades vi skulle innebara fler fantastiska upplevelser, men var lilla guide hade tankt sig att kora hem oss till stan igen. Det fick hon dock inte. Vi lyckades fa henne till att aka med oss till en annan nationalpark, Wild Horses National Park som ligger pa andra sidan stan. Det var en oandligt lang vag dit och framfor allt en oandligt dalig vag dit. Jag ar helt forundrad over att Selengas lilla bil klarade av denna resan. Jag vet inte riktigt vad det ar for bil hon har, den hade Toyota ratt men var knappast en toyota i ovrigt. Alla andra guider som vi traffade pa hade nagon form av rejal jeep och kunde pa sa satt ta sig fram pa ett betydligt mycket mer smartfritt satt.
Vi lyckades fa se ett gang vildhastar ganska sa dirkt nar vi kom fram. De holl sig naturligtvis pa replangds avstand, men anda. Till saken hor att vi fick en extra guide med oss nar vi passerade gransen for nationalparken. Hon skulle beratta for oss om de vilda hastarna och projektet som bedrevs. Det borjade jatte bra. Hon hoppade in i bilen och sa: Hello, My name is..(kommer inte i hag vad hon hette), I am a guide. Sen sa hon inte mer… Inte nagot mer alls faktiskt. Nar vi var uppe pa kullarna dar hastarna gick sa forsokte jag fraga henne en massa om hur de skotte flocken men det blev just inget mer.
Efter en stund dar akte vi hem igen… Det var inte nagon jattelyckad dag, en himla massa bilakande, valdigt lite upplevelse…
Nu ar det sent har, jag ska ga hem och packa i ordning min ryggsack. I morgon kl 8 gar taget mot Peking. Jag stannar fem dagar i Peking, sen kommer jag hem till Sverige igen…
Kram och Sov Gott!
Svara till
Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.