Blixtvisit över vattnet (1 - 20)

Det har blivit dyrare i Tallinn, och det estniska språket är ibland roligt och beskrivande...

Jag hänger på däck när vi lämnar Tallin denna gång.

Traditionella stickade mönster.

I ur och skur står de och bjuder ut sina hemstickade varor.

Ser inte de mig i mörkret, så ser inte jag dem. Eller hur var det nu? Jag känner mig sliten med min influensa.

Belysningen på toa är genuin. Kanske ska tala om det: det är inte bara jag som tar med mig kameran in på toaletten...

Det ÄR en turistfälla, men det är en trevlig sådan. T o m handfatet är "stylat" och det smyger sig en vattenledning in i baksidan på kopparkannan...

Kvar på grannbordet står de rustika lerkrusen. Nyss inne höll de kallt mörkt öl med örtkryddor eller honung.

Det är varmt inne i stugvärmen och jag dröjer mig kvar en extra stund och bara är.

Ett dansgolv öppnar sig när jag kikar in i min B4-hytt som ligger tryggt midskepps över vattenlinjen. Att det är en insides kompenseras av en stor spegel.

Litar inte på den. Handskas försiktigt. Men den är klart en bra reskompis.

Det måste vara bland de tröstlösaste jobb man han uppbringa: spela trummor för kryssningspassagerare i norden. Näst efter dödgrävare.

Det är ett Tallinn insvept i grå vadd som möter oss

Tallinn är precis som många andra ställen i det gamla öst ett stilblandning styrd av den enskildes penningpung och smak. De gamla husen förfaller och det nya som byggs smälter sällan in i staden...

Behöver jag kommentera?