Lima och ett oväntat möte

I en stad med cirka 9 miljoner invånare lärde jag känna en svensktalande peruan. En tatueringsstudio förde oss samman och vår vänskap utvecklades snabbt under veckan när Daniel visade Lima ur sitt perspektiv.

”Försök inte se för mycket. Att vara i samma stad i fyra eller fem dagar är bättre än att besöka fem städer på en vecka. En stad är som en nyckfull kvinna och behöver tid för att låta sig förföras och avslöja sina hemligheter.” -Paulo Cohelo

Citatet ovan stämmer väl överens med hur jag reser. Jag stannar gärna ett par dagar extra i de städer och byar jag besöker. Om jag dessutom möter människor med intressanta idéer, kan visa mig runt eller helt enkelt bidrar till att besöket blir speciellt stannar jag gärna ännu längre och har därför sällan ett tajt tidsschema att följa. Mitt besök i Lima blev just en sådan upplevelse med oväntade möten.

Ett fåtal huvudstäder ger känslan av att vilja bosätta sig där. Ofta krävs det dessutom längre tid än en vecka innan den infinner sig. Lima är en tuff stad och utlovar inga spektakulära turistattraktioner. Istället möter man gästvänliga och hjälpsamma människor, rik historia, varierande arkitektur, stadsdelar som skiljer sig både till historia och utseende samt känslan av att känna sig som hemma.

Jag och min medresenär tog nattbussen från Mancora och i sann sydamerikans anda närmade vi oss Lima först framåt eftermiddagen, några timmar senare än beräknat. Precis som många andra städer i Sydamerika har inte Lima någon central busstation och vi visste därför inte exakt var vi skulle hamna, och i sådana lägen är man alltid extra utsatt för risker.

Delar av staden har hög arbetslöshet och stor fattigdom och därmed också opportunistisk brottslighet. Det första som slog oss när bussen rullade in i Lima var också just det. Utsikten bestod av en lätt dimma som vilade över de fattiga områdena på kullarna.

Vår tanke var att bo i stadens bohemiska stadsdel, Barranco. Hostelet vi hittade låg på en klippa precis ovanför stranden och erbjöd en fantastisk utsikt över Stilla havet och dess surfmöjligheter. Dagtid är området lugnt och stillsamt, som en oas i den annars energiska staden, men på kvällarna tillhör det Limas främsta nattliv.

För att ta sig till det fashionabla shoppingområdet Miraflores promenerade vi längs Barrancos gator med havsutsikten som sällskap och vägvisare. Personligen lär jag gärna känna en stad genom att promenera mycket. Något som är både tacksamt och säkert att göra i de här områdena.

Inbyggt i klippväggen ligger det stora shoppingcentret LarcoMar och överblickar havet. Här vilade vi med en kaffe medan vi tittade på skärmflygarna som seglade förbi. Med en karta i handen är det lätt att hitta på Limas gator och så småningom kom vi fram till Tattoo Street, som var ett av de huvudsakliga målen med promenaden.

Ibland får jag idéer i huvudet som jag har svårt att släppa. Att tatuera sig i Sydamerika var en sådan sak. En lättare undersökning på nätet visade att Lima verkade vara ett godkänt ställe att tatuera sig på. Jag bestämde mig för att det var här det skulle det ske och något sa mig att Tattoo Street skulle kunna erbjuda det jag sökte.

Gatan ligger i närheten av den lika beskrivande Pizza Street i Miraflores och studiorna där är ”riktiga” tatueringsstudior. Vilket skiljer sig från de många tatueringsställena i downtown Lima där man blir haffad på gatan av någon som vill ta med en till en bakgata och en vindsvåning någonstans. Detta innebär inte nödvändigtvis att det inte finns bra tatuerare i downtown, inte heller att det inte finns dåliga sådana på Tattoo street.

Men här finns studior med tydliga fönster och som man kan besöka för att se hur rent de har det. Vi klev in på en av dessa och det var här vi mötte Daniel. I en hektisk mångmiljonstad lyckades vi, på en tatueringsstudio, träffa en peruan som pratar svenska, tillbringar större delen av tiden i Sverige och dessutom gärna visade oss sin hemstad.

Under veckan som gick visade Daniel oss runt bland vackra, gamla hus i Limas historiska kärna, El Centro. Plaza de Armas (eller Plaza Mayor) är utgångspunkten för denna kärna och kantas av ståtliga kolonialbyggnader. Vår nyfunne vän visade oss var det var säkert och var det var mindre säkert att vistas och påpekade ofta att passa på våra grejor när vi befann oss kring dessa kvarter.

Daniel tog oss till lokala barer som bara hittas om man vet exakt var de ligger och vi åt autentisk peruansk mat på hans favoritrestauranger. Måltiderna blev intressanta tillfällen då det konverserades och översattes både mellan svenska, engelska och spanska. Eftersom jag både är vegetarian och avskyr koriander blev beställningen av mat milt sagt kaotisk. Att vi dessutom var sex personer som konverserade på tre olika språk gjorde inte saken lättare. Men Daniel ville gärna att jag skulle testa Lomo Saltado, en känd peruansk rätt som innehåller både djurkött och koriander, och var angelägen om att min beställning skulle bli korrekt.

I El Centro tog vi oss fram längs den livliga gågatan Jirón de la Unión men fann sidogatorna med spännande hantverksbutiker mer intressanta. Även på marknaden Polvos Azules fick vi en guidad tur. Här fanns allt från elektronik till skor och Daniel diskuterade noggrant priserna åt oss. Vi mötte också hans vänner, vilket ledde till att vi åkte runt överallt i staden och fick se långt mer än vi hade kunnat föreställa oss.

Utländska besökare tenderar att endast snabbt stanna till i Lima, på väg mot mer utmärkande turistmål i landet. Men staden har mycket att erbjuda i form av historiska museer och byggnader, ett hett nattliv, kulinariska upplevelser och gästvänliga invånare. Precis som Paulo Cohelo konstaterar krävs det tid för att bli förförd av städer som Lima. Att ge vistelsen några dagar extra kan vara just det som krävs för att skapa liv åt fotona i albumet efteråt.

För mig och min reskamrat slutade det med att vi stannade i Lima över en vecka. Förutom stadens charm bidrog de minnesvärda mötena till att huvudstaden nu är en av mina favoriter.